Fungerar eller fungerar inte

När stängda kärnkraftverk och höga elpriser väcker upprörda känslor – inte minst hos småhusägare som får högre elräkningar – svarar ofta någon representant för kraftbranschen att elmarknaden fungerar bra. Som om det vore ett relevant svar. Låt oss därför se lite närmare på det påståendet och ställa frågan: ”Bra för vem?”

På den nordiska elmarknaden råder marginalprissättning; det dyraste produktionsslaget – ofta kolkondenskraft – sätter priset för all el varje given timme. Kraftverk som producerar till en lägre rörlig kostnad, såsom vatten- och kärnkraftverk, gör då en vinst på skillnaden mellan det prissättande kolkraftverkets marginalkostnad och sin egen.

Handeln med utsläppsrätter höjer marginalkostnaden för kolkraftverken – för varje enhet el de producerar måste de köpa en utsläppsrätt. Då stiger priset på all el, även den som produceras utan koldioxidutsläpp. Det innebär att vatten- och kärnkraft kan sälja el till ett systematiskt högre pris, samtidigt som de inte drabbas av några högre kostnader i form av utsläppsrätter. Konsumenterna kan alltså sägas betala för utsläppsrätter som inte finns.

Denna bieffekt i systemet med utsläppsrätter – som i sig själv är ett praktiskt sätt att kontrollera koldioxidutsläppen – leder sålunda till en förmögenhetsöverföringen från kund till producent på uppskattningsvis 10 miljarder kronor per år för svenska elkunder. Införandet av utsläppsrätter var ett politiskt beslut, och så är även ansvaret för hushållens höjda kostnader.

Ett enkelt sätt att kompensera hushållen för förmögenhetsöverföringen är att sänka elskatten. Statens budget kan i sin tur kompenseras genom att en skatt läggs på en del av kraftbolagens anläggningar. En sådan skatt kan utformas så att den inte stör förutsättningarna att investera i förnybar kraft. En liknande skatt finns redan i Norge.

I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att elskatten inte är en ”grön” skatt, vilket ibland hävdas. Hur mycket koldioxid som släpps ut på grund av elproduktion bestäms i förväg i utsläppsrättssystemet. Hur olika medlemsländer beskattar konsumtion av el har ingen som helst effekt på mängden utsläppt koldioxid.

Incitamenten att energieffektivisera lämnas också opåverkade på Europanivå, eftersom en högre elskatt i Sverige sänker priset på utsläppsrätter, vilket försämrar lönsamheten att spara el i resten av Europa. I detta avseende är de svenska och europeiska marknaderna kommunicerande kärl. Det som vinns i incitament på den ena marknaden förloras på den andra. Och i slutändan kommer den mängd koldioxid släppas ut som bestäms av systemet med utsläppsrätter.

Sammanfattningsvis handlar det således inte om klimatpolitik, utan om fördelningspolitik, varför frågan går till regering och opposition: Är skattebördan rättvist fördelad mellan konsument och producent på elmarknaden? Om inte; varför görs inget åt det?

Jakob Eliasson

energipolitisk expert Villaägarnas Riksförbund