När förnuftet kollapsade – och en massmördare föddes

Han var inlåst vid Säters sjukhus i Dalarna. En homosexuell pedofil som även råkat vara nära att döda en vuxen människa. Men som patient blev han inte intressant förrän han påstod att hans föräldrar hade styckat ett litet syskon, vilket gav honom samtalsterapi och därtill alltmera piller för att stå ut med sitt nuvarande liv. När han började påstå att han själv kunde ha tagit ihjäl människor gick även rättsapparaten i gång.

Thomas Quick tog på sig totalt 29 människors död, varav en del faktiskt var vid liv eller inte ens hade existerat.

Men i åtta fall blev han dömd, och han framstod som ett monster. Till och med brodern Sten-Owe fann sig tvingad att skriva en bok för att offentligt ta avstånd från denna sjuka människa.

Men efterhand tvivlade allt fler, även inom poliskåren. Hannes Råstam, känd för framgångsrikt grävande i några andra rättsfall, blev också nyfiken. Hur mycket hade alla dessa ansträngningar egentligen gett? Hans idoga genomgång gav upphov till många frågor. Quick hade ju svamlat hit och dit om det mesta, påverkad av sina mediciner och i allmänt mycket dåligt skick. Utredarna, som med tiden blev en allt slutnare grupp, hade uppenbarligen hjälpt honom på traven, och terapeuterna liksom en minnesexpert hade kontinuerligt bidragit med välvilliga tolkningar. Ibland hade ju Quick dessutom träffat rätt.

Men mycket framstod likafullt alltför underligt för att kunna förbigås. Hur kunde exempelvis Quick fortsätta att få permissioner från sjukhuset, och vad gjorde han egentligen? 2008 gick Quick med på att träffa Råstam.

Tystnaden hade vid det laget lägrat sig över honom, men medicineringen hade också trappats ner. Nu var Quick, som också tagit tillbaka sitt riktiga namn Sture Bergwall, så pass redig att han än en gång ville minnas och berätta. Och så började pusslet till sist hänga ihop. Men inte i den riktning som domarna hade pekat.

Hannes Råstam fick förnuftet att börja segra. Några uppmärksammade tv-program blev startpunkten. Bergwall har fått resning i det ena fallet efter det andra, och efter Råstams död, han dog i cancer i januari i år, har hans fullbordade bok om den makalösa historien nu utkommit.

Det är sällan jag gjort så många tjocka streck och utropstecken i marginalen som på denna. Men givetvis är det en tragedi att utredningen kunde gå så fel, inte minst för alla direkt berörda.

För oss andra blir läxan: Att inte lita på att allt som kan få så braskande rubriker i media är sant.

STEFAN HOLMBERG