Nu har Umeå fått nog

Region Västerbotten är ett kommunalt samverkansorgan med det samlade politiska ansvaret för den regionala utvecklingen. Huvudsyftet är ”att i en demokratisk styrd organisation tillvarata länets möjligheter och främja dess utveckling och tillväxt samt att i dessa frågor utöva ett tydligt politiskt regionalt företrädarskap”. Kan man läsa på deras hemsida.

En arbetsuppgift som kan lösas på många sätt. Och för närvarande finns det – och det är viktigt att påpeka – ingen anledning att misstänka att Region Västerbotten inte efter bästa förmåga skulle sköta denna uppgift. Däremot finns det all anledning att granska på vilket sätt. För mycket Umeå, tycker bland annat Skellefteå, och hotar med att hoppa av samarbetet om inte organisationen förändras. Skellefteå har ett bra förhandlingsläge. Om en enda kommun lämnar upplöses Region Västerbotten enligt lagen om kommunalt samverkansorgan.

Vad det hela handlar om är hur resurserna ska fördelas regionalt. Inte minst var jobben inom organisationen hamnar. Jobb som i sin tur genererar kringjobb. Region Västerbotten har valt att koncentrera verksamheten till Umeå. Det kan och brukar vara ett bra sätt att effektivisera en större organisation. Men som regionförbund borde Region Västerbotten även ta ett regionapolitiskt ansvar och ställa sig frågan: Är det Umeå som behöver tillväxt när nya offentliga tjänstemannajobb skapas? Skulle tro att 14 av länets 15 kommuner skulle svara nej.

Sedan Norran i våras granskade Region Västerbotten har organisationen hamnat i en djup förtroendekris. För det är en djup förtroendekris, och ingenting annat, när röster runtom i länet höjs på att både organisation och arbetssätt behöver utvärderas och förmodligen också förändras. Det är också en djup förtroendekris när en av femton kommuner, som en sista utväg, hotar med att hoppa av samarbetet om ingenting händer. Svaret på hur förtroendet ska kunna återupprättas är enkelt, i varje fall i teorin, säkerligen svårare (och dyrt) i verkligheten: att fördela befintliga och kommande gracer på ett helt annat sätt. Men samtidigt är det nödvändigt.

Det är bra att Skellefteås politiker unisont vågar tar strid med Region Västerbotten. För så här varken kan eller får det fortsätta. Trots alla vackra ord om regionalt samarbete är Region Västerbotten i dag i praktiken en organisation där såväl verksamheten som själva beslutsprocessen är centraliserad till Umeå och därmed bär ett Umeåperspektiv – rätt eller fel.

Faran är att nu när tärningen är kastad går det inte att backa bandet, Skellefteås politiker måste visa både uthållighet och mod. Att redan i den första stora bataljen ta till det grövsta artilleriet – hot om att lämna samarbetet – kräver tydliga resultat. Om inte, vad ska Skellefteå hota med nästa gång regionförbundets arbetssätt och organisation ifrågasätts.