Verklighet och rättvisa

Med uttrycket ”Dom lever inte i verkligheten!” har jag hört åtskilliga, företrädesvis politiker, detroniseras i diskussioner på arbetsplatser. Eftersom mitt mål är att förändra, så tycker jag inte om uttrycket.

Jag tror att det är betydligt bättre att utgå från att makthavare, hur verklighetsfrånvända de än kan låta, ändå lever i verkligheten trots att din eller min verklighet inte finns med i deras verklighetsperspektiv. Det synsättet blir visserligen jobbigare, men kan å andra sida leda till förändring. Uppgiften blir att få fler makthavare att även omfattas av din verklighet i sina uttalanden. Det kan vara en bra övning inför en mycket större uppgift, uppgiften att fixa det där med rättvisan.

Ifall alla i Sverige skulle definiera begreppet rättvisa så är jag övertygad om att ökad jämlikhet skulle finnas med i en betryggande majoritets uppfattning om vad rättvisa är. Ändå har denna majoritet till exempel röstat fram en regering som tycker det är rättvist att de som får sin inkomst från pension, sjukskrivning eller arbetslöshet ska beskattas mer än de som får sin inkomst från lönearbete.

Med sammanställning av forskning och statistik från 21 länder visade duon Richard Wilkinson och Kate Pickett 2009 i boken ”Jämlikhetsanden” att alla, ja även överklassen, mår bättre i mer jämlika samhällen. Ändå har vi opinionsbildare och politiker som tycker att klassklyftorna måste öka ytterligare.

Rättvisa är komplicerat. Men det får räcka med dessa två exempel för att åskådliggöra att rättvisan inte är objektiv utan subjektiv. För mig leder det till slutsatsen att vi aldrig kan få rättvisa, den måste erövras.

Erövringen förutsätter dels att du kan skönja din verklighet i beslutsfattares verklighetsbeskrivning och dels vinna majoritet för att din beskrivning av rättvisa är RÄTTVISA. Som jag ser det hade den uppgiften gått lättare ifall inte framförallt fackföreningsrörelsen hade varit lika likgiltig visavi kulturkampen idag som den var i mitten på 1970-talet när jag började jobba fackligt och politiskt.

Kjell Hanseklint