Ringer inga klockor?

Kommunalrådet Bert Öhlund säger stolt i Norran den 7 augusti att vi Socialdemokrater lovar att infria vallöftet om att bygga Centrumbron.

Socialdemokraterna har egen majoritet här i Skellefteå. Därför är bron ett demokratiskt beslut.

Men med makt kommer också ansvar för medborgarnas välbefinnande, för en hälsosam och trygg miljö samt att skattemedlen prioriteras rätt.

I Skellefteå kommun är andelen vikarier inom skola och omsorg högre än genomsnittet i landet. I vår Socialdemokratiska kommun måste facket Kommunal kanske vända sig till domstol för att kunna hjälpa sina medlemmar.

Ringer inga varningsklockor? Om inte skattemedlen räcker till allt, vad ska en övertygad socialdemokrat välja?

Det borde inte vara det minsta problem att välja mellan en bro eller ökad trygghet för sina anställda. En investering i sina anställda skulle dessutom ge trygghet för kommunens alla innevånare.

Borde inte en övertygad socialdemokrat istället med stolthet i rösten deklarera att vi lovar att bli bäst i Sverige på skola och omsorg. Vi lovar vara en förebild genom att ge våra anställda maximal trygghet. Det infriar vi nu!

Det vore ett vallöfte värt namnet för en arbetarkommun och dessutom ett rejält trendbrott. På sista raden handlar det alltid om prioriteringar, oavsett vad det kallas för.

Om man prioritera något annat framför de arbetare man ansvarar för och fortfarande kallar sig för socialdemokrat, vet ni, då borde man skämmas.

Jag tror att rubriker som ”Sveriges bästa skolor finns i Skellefteå ” eller ”Skellefteå har Sveriges tryggaste äldrevård” skulle attrahera långt fler än broar och konstgjorda öar i älven.

Ska vi prata brobyggen så låt oss istället prata brobyggen mellan kommunens innevånare. Hur skapar vi den gemenskap, den miljö, som andra kommuner saknar?

Mikael Karlsson

Skellefteå