På de marker bäruppköparnas organiserade plockning sker i södra Lappland blir knappt några bär kvar till lokalbefolkningen. Detta är ett svek och ett slag mot glesbygdsbon.
Bären är en stor del av kosthållet, en kultur och livsstil hos de som bor i ödebygden. Nu omintetgörs den möjligheten av bäruppköpsföretag som bara tänker på ekonomisk vinning.
Bäruppköpare, tänk om vi tog maten ur era skafferier? Precis så upplever vi den organiserade bärplockningen!
Bärplockarna får kartor med småbyarna och deras myrar utmärkta, ytterligare ett sätt att visa nonchalans mot glesbygdsbon.
Dessutom plockas kart, hela plantan slits upp, istället för att plocka endast mogna bär. Detta förfaringssätt förstör enligt gammal lära hjortronmyren. De låter karten mogna och rensar den innan försäljningen. Högar med hjortronris längs vägarna vittnar om hanteringen.
Den ursprungliga tanken med allemansrätten var att bland annat skogsbon skulle ha möjlighet att dryga ut kosthållningen med bär för att över huvud taget överleva, och inte som nu, att företagare gör sig pengar på skogsbons bekostnad.
Det förekom försäljning även förr, men först sedan byarnas innevånare hade fyllt sina behov av bär. Dessutom togs hänsyn till varandra under plockningssäsongen, inte som dagens avlönade plockare lärs, att till varje pris plocka även om ortsbor redan plockar från den bärtuvan.
Nej, dagens bäruppköpsindustri är inte välkommen i glesbygden. Den måste få ett slut. Allemansrätten måste förändras!
Missnöjet är stort, det formligen jäser hos glesbygdsborna!
Skogsbo
Rapportera fel






