Elma Larsson

Gertrud Jonsson

Vår älskade mamma Gertrud Jonsson, Ursviken, avled natten mot måndagen, den 20 maj. Hon skulle ha fyllt 87 år i slutet av denna månad.

Hon växte upp i Ursviken med sina fem syskon och där bodde hon sedan i hela sitt liv.

1947 gifte hon sig med Axel. Tillsammans fick de tre döttrar; Gerd, Kerstin och AnnaKarin. Under vår uppväxt var mamma hemma och skötte hemmet. Senare, när hon började arbeta, så blev det som lokalvårdare på Ursviksskolan. Där blev hon kvar till sin pensionering.

Hon hade ständig omtanke om både barn och barnbarn och även sina barnbarnsbarn som hon hann njuta av. Hon fanns alltid till hands och hjälpte oss så länge hon orkade. Hon tyckte mycket om att baka och bjuda alla på fika.

Hon blev änka 2002 då vår pappa gick bort.

Vår saknad är stor men vi är otroligt tacksamma för alla ljusa minnen, den kärlek och omtanke som mamma gav oss och som vi alltid kommer att minnas och ha kvar.

Döttrarna

Rapportera fel

Paul Johansson

Fredagen den 17 maj insomnade Paul Johansson, Byske, lugnt och stilla i sitt hem, i en ålder av 87 år.

Paul växte upp i Österjörn, föräldrarna var Hilda och Oskar Johansson. De fick tillsammans sex barn, Paul var yngst i syskonskaran.

Efter avslutad folkskola började Paul arbeta i skogen.

I Jörn träffade han sin blivande fru, Ruth Öhlund från Storbränna. 1951 gifte de sig och flyttade till Drängsmark. De fick tillsammans en son.

Paul började jobba på Ostviks snickerifabrik. 1966 byggde makarna ett hus i Byske och Paul började arbeta på Gullringshus, som verkmästare i snickeriet.

Paul var mycket aktiv i föreningslivet, han var bland annat med och startade Drängsmark IF. I Byske var han i många år ordförande i Byske IF.

Paul var en glad och positiv person, hans motto var ”ingenting är omöjligt”. Hans stora intresse var att påta på i trädgården, se allting växa och njuta av lugnet hemmavid. Resor var ett annat stort intresse för Paul och Ruth, de har tillsammans varit på åtskilliga bussresor och sett Sveriges vackra och avlånga land, men även hunnit med en del utlandsresor.

Paul var väldigt stolt över sina fyra barnbarn och han har alltid med intresse följt deras utveckling. Han fick även förmånen se sina fyra barnbarnsbarn födas och växa.

Sorgen och saknaden är stor, men han lämnar många vackra minnen efter sig. Vi unnar honom vilan.

Per-Anders

Rapportera fel

Alice Strandberg

Alice Strandberg, Skellefteå, har avlidit. Hon blev 92 år.

Alice växte upp i Österjörn dit familjen flyttat från Kiruna. Föräldrarna Hilda och Oskar Johansson och de sex barnen fick slita och sträva men skapade sig ett fint liv på kronotorpet vid Österjörnsträsket.

Efter avslutad skolgång arbetade Alice hos olika familjer. Under kriget blev Jörn en viktig knutpunkt för internationell tågtrafik och Alice, som arbetade hos provinsialläkaren, fick vara behjälplig för sårade soldater. I slutet av kriget flyttade Alice, tillsammans med systrarna Gulli och Margit, till Stockholm. Hon arbetade bland annat på mentalsjukhus men kunde också berätta om hur de roade sig i den moderna storstaden.

1945 gifte hon sig med mejeristen Arne Strandberg från Gummark, och nu började en lång period av aktningsvärt samhällsbygge. Genom ett mycket omfattande föreningsarbete, bland annat i Centerkvinnorna, tog hon sig an tidens små och stora frågor. Hennes engagemang för enhetsskolan är väl värt att erinra sig: ”Landsbygdens barn och ungdomar ska ha samma utbildningsmöjligheter som andra!”

Alice har lett hundratals studiecirklar. Som barn minns vi gärna litteraturcirklarna i Tierp där välkända författare som Per Anders Fogelström besökte vårt hem. Alice tog plats i politiken och utsågs även till nämndeman i Gävle, dit vi flyttade efter tio år i Tierp. Här tilltog uppdrag för kyrkan. Den nya Mariakyrkan i Sätra var hon extra stolt över.

Hon arbetade som föreståndare för äldreboenden men hann även med andra aktiviteter; bärplockning, växtfärgning, sömnad, matlagning, vävning med mera.

Vid pensioneringen flyttade makarna tillbaka till Västerbotten och efter Arnes bortgång 1997 flyttade Alice till Tryggheten i Skellefteå.

Alice och Arne fick två barn, Eva och Leif, barnbarn och barnbarnsbarn.

Nu är hon borta men vi är många som kommer att minnas hennes stora insatser.

Eva och Leif

Rapportera fel

Hugo Marklund

Lördagen den 18 maj somnade vår älskade pappa Hugo Marklund, Skellefteå, in.

Hugo föddes i Villkoret, Jörns socken, som ett av sju syskon.

Som ung ägnade han sig åt skogsarbete men 1945 blev han anställd inom Bolidenkoncernen. Han började på Rönnskär, kom sedan till Kristineberg för att sedan arbeta i Boliden. Under större delen av sitt yrkesliv arbetade han som privatchaufför.

1950 träffade han vår mamma Eivor och två år senare gifte de sig. De hade ett lyckligt äktenskap under 61 år!

Barnen Anders och Kicki var hans stora kärlek. Många dagar ägnade han också åt att vara tillsammans med barnbarnen Lisa och Jens i sommarstugan i Bastuliden. Hugo var ofta sysselsatt med att bygga på sommarstugan, fiska eller åka skidor.

1989 flyttade Hugo och Eivor till Karlgård i Skellefteå.

Han var en mycket aktiv man ända till sina sista dagar. Vi kommer att sakna en snäll och arbetsvillig pappa.

Anders och Kicki

Rapportera fel

Arne Hartman

Onsdagen den 15 maj insomnade stilla Arne Hartman, Tväråfors, omgiven av sina söner på Norrgårda i Byske, i en ålder av 83 år.

Arne växte upp i Tväråfors tillsammans med sina fem syskon, av vilka han var yngsta barnet till Oliver och Sigrid Hartman.

Till en början var det skogsarbete och flottning som gällde, från fjorton års ålder. Sedan verkade han under många år som rörmontör i sin äldsta brors företag. När hälsan började svikta blev det några års anställning vid Futurumverken innan han sjukpensionerades.

1952 gifte Arne sig med Anna-Lisa Lindh från grannbyn Gagsmark. Makarna fick tre söner.

Genom hela livet var jorden, skogen och jakten hans stora intresse, vilket sedan utökades till barnbarnen och barnbarnsbarnen de sista åren. Arnes sociala läggning gjorde att hans bekantskapskrets var stor, men han fick se många nära och kära försvinna de sista åren.

De sista fem månaderna, när hälsan sviktade, bodde Arne på Norrgårda i Byske där han upplevde sig få en fantastiskt fin vård och omsorg.

Sorgen och saknaden är stor, men han lämnar många vackra minnen efter sig.

Familjen genom Ulf

Rapportera fel

Allan Karlsson

Jörn

Vår käre Allan Karlsson avled den 9 maj på Björkhammargården i Jörn i en ålder av 89 år.

Han föddes i Hornsträsk, Jörn, där han växte upp i en stor syskonskara.

Hela sitt yrkesverksamma liv arbetade Allan på SJ. År 1952 gifte han sig med sin älskade Astrid, född Marklund. De bosatte sig i Jörn och fick två barn, Sune och Patrik, fyra barnbarn och tre barnbarnsbarn.

Paret levde lyckliga till december 2012 då Allan blev änkeman.

Allan var en levnadsglad herre som månade mycket om de sina och var alltid gästvänligt och glad. Han älskade att vistas i skog och mark.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig och vi kommer alla att sakna honom, men vi unnar honom vila efter ett långt och innehållsrikt liv.

Sune och Patrik med familjer

Rapportera fel

Rolf Östensson

Skellefteå

Fredagen den 3 maj somnade min älskade man in på Skellefteå lasarett, omgiven av sina kära, i en ålder av 92 år.

Rolf föddes och växte upp tillsammans med sina tre syskon i Bastuträsk. Han var on till Emma och Johan Östensson.

Efter avslutad folkskola fortsatte han att studera vid Skellefteå Högre allmänna läroverk, där han avlade realexamen och därefter studentexamen. Sedan fortsatte han sina studier i Uppsala, där han tog sin lärarexamen.

Rolf har tjänstgjort vid olika skolor i Skellefteå kommun och avslutade sin lärarbana vid Sörböleskolan, där han undervisade i historia och samhällskunskap, samt arbetade som studie- och yrkesvägledare.

Jag och Rolf gifte oss 1951 i Sankt Örjans kyrka i Skelleftehamn. Vi fick många lyckliga och kärleksfulla år tillsammans. Vi bodde på några olika ställen, innan vi flyttade in i vår nybyggda villa på Sunnanå, där vi tillbringade större delen av vårt liv.

Rolf var en mycket utåtriktad och allmänbildad person, intresserad av samhällsfrågor och sport. I unga år spelade han tennis och intresset för sport har följt honom genom livet.

Rolf var mycket varm och omtänksam. Han hade ett stort engagemang för sina nära och kära, vilket alla släktingar och jag fått ta del av. Hans motto var, tänk och tyd allt till det bästa.

Sorgen och saknaden är stor, men han lämnar många vackra minnen efter sig, som jag bevarar i mitt hjärta.

Gunnel

***

Rolf kom in i mitt liv när han gifte sig med min kära moster Gunnel, och jag hade den stora glädjen att vara brudnäbb vid deras bröllop. Sedan dess har han och Gunnel alltid funnits med i olika sammanhang. Genom åren har vi delat både glädje och sorg och stöttat varandra. Rolf har varit en fantastiskt fin och omtänksam morbror, som har gett mig mycket kärlek och många goda och kloka råd.

Vi har delat många storhelger och födelsedagar tillsammans och njutit av samvaron och av god mat.

Nyårsafton 2012 sa Rolf till oss: ”Tack för alla lyckliga år tillsammans med er.” Nu säger vi: ”Tack för alla lyckliga år tillsammans med Rolf och Gunnel och för allt som Rolf gjort för oss.”

Vår hälsning till Rolf är att han är med oss vart vi än går.

Margareta och Lage

Rapportera fel

Gun-Britt Marklund

Myckle/Skellefteå

Vår älskade mamma/mormor/farmor flyttade hem till Gud på Kristi himmelsfärdsdag den 9 maj.

Hon var dotter till Fanny och Nils Lindberg och växte upp i centrala Skellefteå.

1957 gifte sig mamma med vår pappa Karl-Gunnar Marklund från Bureå och i äktenskapet föddes dottern Eva och sonen Olov.

Pappa och mamma drev först lanthandel i Sjöbotten och tog sedan över affären i Myckle 1961, som kom att heta Marklunds diversehandel och slutligen Myckle Livs.

Mamma arbetade som postkassörska i många år, bland annat i Myckle, Medle, Brännan och på Morö Backe.

Vår pappa slutade hastigt sina dagar 1982 vilket förändrade tillvaron för oss alla drastiskt. Men med hjälp av fantastisk affärspersonal och Guds goda omsorg drev mamma affären till 1988. Hon valde då att sluta och endast arbeta på posten. Huset revs och en ny fastighet uppfördes på samma tomt där nu dottern med familj bor.

Mamma var en social och glad person som tyckte om när det var mycket folk omkring henne. Hemmet var alltid öppet för alla och mamma tog sig gärna tid för det goda samtalet.

Hon sjöng flera år i Mobackenkören och var aktiv i Myckle EFS och i Mobackenkyrkan.

Mamma uppskattade att träffa familj och vänner över en kopp kaffe eller en bit mat. När barnbarnen kom var det bra att mormor/farmor fanns om det behövdes plåster eller saft och bullar i vardagen. Dessa fem barnbarn har hon ofta nämnt i sina böner till Gud.

Mamma flyttade till Brogården 2011, där trivdes hon och fick mycket god omvårdnad av en underbar personal.

Gud kom alltid i första hand och hon pratade ofta om ”storpappa” i himlen dit hon sedan en gång skulle flytta. En stor tacksamhet och trygghet har alltid präglat mamma. Hon ville förmedla till alla att Gud håller i livet och är vägen till glädje i himlen för evigt.

Vi minns alla goda och glada stunder tillsammans och vet att hon nu har det fantastiskt bra i himlen!

Barnen

Rapportera fel

Ruth Sparrman

Skellefteå

Vår älskade mamma, Ruth Sparrman, avled 82 år gammal, lördag den 4 maj på Skellefteå lasarett.

Ruth växte upp i Petiknäs tillsammans med åtta syskon. Hon utbildade sig till folkskollärare under 1950-talet. Efter utbildningen arbetade Ruth under en period som lärare i Markitta och träffade då Erland som hon gifte sig med 1959. De bosatte sig i Jörn och fick döttrarna Inger och Christina.

Ruth vidareutbildade sig till lärare i svenska och senare under 1970-talet till speciallärare. Hon var speciellt intresserad av att hjälpa barn och ungdomar som var i behov av extra stöd, hon arbetade med detta fram till sin pension.

Ruth tyckte mycket om att resa, spela kort, läsa böcker och lösa korsord.

Hon blev änka i februari 2002 och flyttade efter det till Skellefteå där hon trivdes bra och umgicks med släkt och många vänner.

De fem barnbarnen betydde mycket för Ruth och hon betydde mycket för dem. Hon hade ständig omtanke om både barn och barnbarn och fanns alltid till hands.

Vår saknad är stor men vi är otroligt tacksamma för alla ljusa minnen, den kärlek och omtanke som mamma gav oss och som vi alltid kommer att minnas och ha kvar.

Inger och Christina

Rapportera fel

Molly Backlund

Arjeplog

Molly Backlund har lämnat oss.

I dag när solen stod som högst nåddes jag av budet, att Molly fått lämna oss. Hon var Arjeplogstjej och skaffade sig en gedigen utbildning som sjuksköterska. Hon återvände till sitt kära Arjeplog och fick jobb på sjukstugan, då ledd av lappmarksdoktorn Einar Wallquist. Molly var känd av alla i trakten och kallades alltid för Syster Molly.

Trots Mollys ibland lite kärva attityd, så fanns i grunden ett hjärta av guld. Hon stod alltid redo att hugga in och hjälpa till i de mest svåra situationer. Hennes goda utbildning och stora erfarenhet kom Arjeplogsborna till godo i alla de akutfall, som mötte på sjukstugan. Om allt gick väl så hördes ofta Mollys goda och hjärtliga skratt, när allt var över.

På 60- och 70-talet fick jag under ett flertal år som läkare i Arjeplog den stora förmånen att jobba tillsammans med Molly. Jag minns fortfarande blomsterbuketten, som stod på köksbordet som ett välkommen från henne, när vi kom söderifrån med vår flytt. Molly var alltid lika trygg och strukturerad på mottagningen, och jag tror att vi hade en oändligt stor nytta av varandra i arbetet. Jag minns också, att Molly hade lite svårt när jag önskade att vi alla på sjukstugan skulle vara du. Vi blev de allra bästa vänner – Molly och jag.

Vid alla våra besök i Arjeplog har vi försökt hälsa på Molly och Alrik, under senare år boende på Vaukagården. Senast sågs vi i höstas och för varje gång kunde vi se, att tiden tär på oss alla. När Molly nu har lämnat oss, så lämnar hon så mycken glädje och tacksamhet efter sig.

Vi vill önska frid över Mollys minne.

Göran och Gunnel

Rapportera fel

Evert Granberg

Sandfors

På söndagsmorgonen den 12 mars avled Evert Granberg efter en kort tids sjukdom. Han blev 82 år gammal.

Evert föddes i Eriksliden, som yngste son till Bror och Tekla Granberg. Vid femton års ålder började Evert som lärling vid möbelsnickeriet i Hebbersliden. Snickrande var ett intresse som höll i sig hela livet. Hans noggrannhet är väl känd.

Vidare kom Evert att jobba som byggnadssnickare och lastbilschaufför. Under ett antal år hade han även eget åkeri där han bland annat körde mjölk till mejeriet i Skellefteå. Efter att åkeriet avyttrades jobbade Evert på Ostviks fönsterfabrik fram till pensioneringen.

Evert gifte sig med Sylvia Zakrisson, Tjärnliden 1959. De har tillsammans fostrat två barn, Ewa och Ola. Dessa har gett dem tre barnbarn som låg honom varmt om hjärtat.

Efter pensioneringen har skötseln av fädernehemmet i Eriksliden och huset i Sandfors sysselsatt Evert. Evert var sport och fiskeintresserad. Han har varit engagerad i sportklubben Storm och byaföreningen i Sandfors.

Huset i Sandfors såldes 2012 och Evert och Sylvia flyttade till Anderstorg, Skellefteå.

Evert sörjes närmast av makan Sylvia och barnen med familjer.

Barnen

Rapportera fel

Karl-Johan Ågren

Lövånger

Efter en kort tids sjukdom avled, på Skellefteå lasarett, den 10 maj vår käre make, farfar, morfar och gammelfarfar Karl-Johan Ågren. Han blev 84 år.

Han var född i Lövsele och blev vid tre års ålder faderlös. Hans mor Maria drev familjens jordbruk vidare och uppfostrade tre söner och en fosterdotter. Så småningom blev Karl-Johan den som tog över ansvaret för jordbruket och bodde på fädernegården tillsammans med sin bror Johannes.

1970 slutade han som bonde och tog anställning i Lövångers församling och arbetade där som kyrkvaktmästare fram till sin pensionering.

1976 gifte han sig med Svea Lindström och flyttade till Lövångers samhälle och hans familj utökades med hennes tre vuxna barn, och strax även barnbarn.

Hembyn och gården låg honom varmt om hjärtat och den gamla bagarstugan på hemstället gjordes om till sommarstuga. Makan Sveas trädgårdsintresse fick stugans omgivning bokstavligen att blomstra och Karl-Johan återvände sommartid till jordbrukandet, nu i grönsakslanden.

Han vistades gärna i skog och mark, visste var hjortronen fanns och gillade att plocka bär. I sin yrkesroll gjorde han sig känd som en lojal och plikttrogen medarbetare.

Karl-Johan hade en personlig kristen tro, var omtänksam och glad, snar till skratt, lätt att umgås med och att tycka om. Han månade om sina vänner och tyckte det var viktigt att höra hur andra hade det.

Karl-Johan var allsidig på ett modernt sätt, kunde baka, laga mat och sköta ett hem, ett kunnande som visade sig ovärderligt när han i takt med att makan Sveas krafter minskade tog över och skötte allt det praktiska.

Även när de egna krafterna svek var omsorgen om Svea det som han satte främst.

Det är svårt att förstå att Karl-Johan inte längre är med oss. Nyss så rask. Vi saknar honom.

Familjen

Rapportera fel

Ann-Mari Näsström

Jörn

Vår älskade mamma Ann-Mari Näsström, född Henriksson, somnade lugnt och stilla in på aftonen den 8 maj i kretsen av sina närmaste. Hon blev 91 år.

Mamma växte upp i Ånäset som äldst av sex syskon. Hon började tidigt arbeta, bland annat som kokerska i Kristineberg. Senare i livet utbildade hon sig till sjukvårdsbiträde och arbetade fram till sin pension på Furugårdens ålderdomshem i Jörn. Där var hon omtyckt och uppskattad av ”gamlen” som hon månade mycket om.

Mamma var en underbar mor till alla oss sex barn. Vi barn och senare barnbarn och barnbarnsbarn var alltid viktigast för henne. Mamma var gästvänlig och älskade att bjuda på mat och fika. Otaliga är de måltider som avnjutits av familj, släkt och vänner.

Vår mor var en väldigt social person som engagerade sig i andra människors väl och ve. Hon var mycket intresserad av politik och engagerade sig bland annat för de flyktingar som kom till Jörn. För många blev hon en extramamma i det nya hemlandet. Hennes politiska intresse resulterades också i en fantastisk resa till Kina som gav henne oförglömliga upplevelser och intryck.

När mamma blev pensionär fick hon tid att ägna sig åt sina många intressen, varav vävning var ett av hennes största.

Efter ett långt och innehållsrikt liv, lämnar hon oss. Vår saknad är stor, men vi är otroligt tacksamma för alla de ljusa minnen, den kärlek och omtanke som mamma gav oss och som vi alltid kommer att minnas och ha kvar.

Barnen

Rapportera fel

Elenor Lundmark

Stockholm

Valters Elenor är död. Vår livskamrat, syster, svägerska, svärdotter, moster, faster, granne och arbetskamrat finns inte längre. Än kan vi inte fatta det men vi vet med säkerhet att hon alltid kommer att finnas kvar i våra hjärtan och vi hoppas att vi i en framtid kommer att kunna glädjas åt alla de minnen vi har av henne.

Elenor föddes som en av Elsie och Olles döttrar och blev spindeln i nätet som höll kontakten med alla. Hon mötte sin Valter tidigt i livet och tillsammans har de kamperat ihop i både slott och koja och ett antal gånger även i sin bil ”Pållen”, mestadels i Sverige men många och långa har också resorna till utlandet blivit. Hon har hunnit med att jobba på Skellefteå lasarett, Tieto Enator, Nacka kommun och S:t Görans sjukhus – en framgångssaga som berodde på lika delar effektivitet, hårt arbete och engagemang som en härlig gemenskap med sina kollegor. För sådan var hon, vår Ella, även till vardags. Ville hon ha något gjort så satte hon igång och vips var hon klar. Sedan fick vi alla vara med att dela hennes glädje över det hon och Valter åstadkommit eller varit med om.

Vi kommer att sakna hennes iver över något nytt projekt, hennes klokskap som rådgivare, hennes bestämda steg, hennes klänningar och hennes röst som gjorde att vi alla smittades av hennes entusiasm. Hon var speciell vår älskade Elenor. Hon hade ett öga för det vackra, ett hjärta för de som behövde det och ett skarpsinne utan dess like.

Sorgen över vår syster Annikas död tog henne hårt men fick henne att med mer bestämda steg, i vackrare, somrigare klänningar, hitta nya mål i livet. När hon nu lämnat oss efter en kort tids sjukdom är det med tunga steg vi går sommaren till mötes, men ändå med en förhoppning om att minnet av Elenor ska få oss att fortsätta hitta inspiration i livet.

Valter och systrarna

Rapportera fel

Per Holmberg

Burträsk

Min älskade make och vår käre far Per Holmberg somnade in den 7 maj efter en längre tids sjukdom. Han skulle ha fyllt 57 år i sommar. Per växte upp i Lappvattnet med sina föräldrar, Margot och Elvort Holmberg. De fick tillsammans fyra söner där Per var näst äldst. Föräldrarna fick nog aldrig en lugn stund med dessa fyra buspojkar som ständigt hittade på nya upptåg.

Pers motorintresse väcktes tidigt i livet och kom att prägla hans yrkesliv. Han har arbetat som chaufför den största delen av sitt yrkesverksamma liv och framfört många slags fordon där lastbil och mobilkran var det han trivdes allra bäst med. De senaste elva åren arbetade han på GTL Åkeri i Burträsk där han inte bara trivdes med jobbet utan även fick goda vänner i sina arbetskamrater. Han hade glimten i ögat och kunde bjuda på sig själv vilket ofta lockade till skratt.

Per träffade sin maka Marie i unga år, hon blev hans livs stora kärlek och hans omtanke om henne visste inga gränser. Tillsammans fick de två döttrar, Frida föddes 1981 och Jenny 1983. Familjen berikades senare med två svärsöner, fyra barnbarn och två bonusbarnbarn. Barnbarnen kom att betyda mycket för honom och han spenderade mer än gärna ledig tid med dem. Tillsammans med pappa har vi delat många skratt och mysiga familjemiddagar och han tyckte om att ha hela familjen samlad. I våra hjärtan var han den bästa pappa och make man kunde ha.

Som person var Per väldigt generös och hjälpsam och hade ett stort hjärta. Han hade alltid en hjälpande hand till övers och ställde alltid upp för sina nära och kära. Trots att han drabbades av en svår sjukdom så var han tapper och försökte behålla sitt goda humör trots att han kämpade in i det sista. Tyvärr fick han uppleva en stor sorg två veckor innan sin bortgång då hans äldste bror Tomas hastigt gick bort.

Sorgen och saknaden är stor, minnena många och vackra, men genom att tänka på Pers varma hjärta samt engagemang för familj och vänner finner vi tröst i vår djupa sorg.

Marie, Frida och Jenny

Rapportera fel

Bernt Höglund

Kåge

Vår make och far Bernt Gösta Höglund har, efter en kort tids sjukdom, stilla insomnat på Skellefteå lasarett. Han blev 82 år.

Bernt föddes i Bjurfors, Skråmträsk, som nummer sex i Karl och Alexandra Höglunds barnaskara.

1950 gifte han sig med Nancy Roos från Ljusvattnet, Burträsk, och tillsammans fick de fyra söner, Staffan, Lars, Ulf och Pär, tio barnbarn och än så länge, fyra barnbarnsbarn.

De första åren som gifta bodde de i Bjurfors, för att 1958 bygga hus i Skråmträsk, där de bodde till 1997, då flyttlasset gick till Kåge.

Bernt var en driftig och företagsam person. Han lärde sig tidigt att köra lastbil och det dröjde inte länge innan han startade eget företag, först med skogsmaskiner sedan som lastbilsåkare.

Vid 67 års ålder gick han i pension, men fortsatte ändå att hjälpa sönerna som tagit över verksamheten, och trivdes med att pyssla i trädgården.

Han fattas oss!

Nancy och sönerna

Rapportera fel

Ernst Marklund

Byske

Ernst Marklund avled den 6 maj på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Han blev 84 år.

Han var född i Byskeby och son till Gustav och Frida Marklund och yngst av tre bröder.

Ernst sörjs närmast av makan Aina, barn och barnbarn.

Familjen

Rapportera fel

Margit Markström

Byske

På lördagens morgon avled min älskade mamma, lugnt och stilla på sitt boende på Norrgårda i Byske, omgiven av oss, sina närmaste. Mamma föddes i Mjödvattnet som femte barnet i Rubin Larssons familj, i en barnaskara på tio barn. Hon blev sist av sina syskon att lämna jordelivet.

Mamma och pappa träffades i unga år. 1943 gifte de sig, byggde vårt hem i Mjödvattnet där jag föddes. Hon började tidigt jobba inom Posten och Postverket blev hennes arbetsgivare hela hennes arbetsliv. Först i Mjödvattnet som postombud, där hennes unga ålder krävde att pappa Rubin tecknade sig som ansvarig föreståndare.

1964 gick flytten till Hjoggböle för att överta poststationstjänsten där, framtill dess att posten lades ner 1978. De sista sex åren fram till pensionen jobbade mamma på Andertorps poststation.

Trädgården och blommorna var en kär sysselsättning för mamma, vilket trädgården i Hjoggböle vittnade om. Många koppar kaffe och dopp bjöds på av henne, ingen skulle lämna huset utan något gott i magen! 2000 bestämde sig mamma och pappa för att sälja i Hjoggböle och flytta till lägenhet på Anderstorp. Pappa gick bort 2003, tomheten blev stor för henne, men närheten till sina kära systrar och fina grannar gjorde att hon bodde kvar. 2005 flyttade hon till Byske, nära oss, till ett boende på Norrgårda. Hennes positiva livsinställning och omtanke, att ingen fick glömmas bort, gjorde att hon snabbt fann sig till rätta, och fick där på Norrgårda en kärleksfull och fin omvårdnad. Mamma hade en kristen livssyn, hennes liv präglades av omtanke och godhet för oss, och alla i hennes omgivning.

Tommy

***

Vår älskade farmor har gått bort. Samtidigt känner vi stor tacksamhet för att få haft förmånen att ha denna underbara människa så nära, så länge. Det är inte alla som haft så tur. Vår farmor var alltid glad och tacksam. Alltid omtänksam och såg det goda i allt och alla. Hon har lärt oss så mycket som vi hoppas kunna lära vidare till våra barn. Vi är tacksamma att just hon var vår farmor! Vi saknar henne.

Barnbarnen Pernilla, Pontus gm Patrick

Rapportera fel

Märta Eriksson

Bureå

Vår mamma Märta Eriksson har stilla insomnat den 1 maj på Ömheten på Morö Backe. Mamma blev 84 år.

Mamma växte upp i Sjön, Hjoggböle, med en syster och sju bröder. Föräldrarna var Allida och Hugo Rhenström.

Mamma hjälpte till i olika familjer med barn och hushåll och även hemma i hushållet och jordbruket.

Mamma och pappa Tage gifte sig 1952. Tillsammans fick de oss barn, Britt-Inger, Tommy, Maud och Erika. 1960 flyttade vi till Bureå. Mamma hjälpte sin mor, som blev änka 1958, med bland annat städning, tvätt och bakning. Mamma har också städat på olika ställen.

1964 byggde vi huset på Tegnervägen där mamma odlade grönsaker och bär, fina rabatter med bland annat röda rosor.

1972 började mamma på Sinus högtalarfabrik.

Mamma har alltid älskat barn och hon fick nio barnbarn och nio barnbarnsbarn. Det hon tyckte bäst om var att umgås med oss barn med familjer. Vi hann bara innanför dörren så frågade hon om vi ätit eller ville ha fika. En varm omtanke hon hade om oss. Det är många supergoda middagar som vi har fått avnjuta, hon var en fantastisk matmamma.

Mamma var intresserad av trädgård, hushållsarbete, handarbete i form av broderade tavlor som vi fått, hon tyckte om att lösa korsord och spela Skippo. Hon tyckte även om att vistas ute i skog och mark, plocka bär, fiska i fjällen, se på skidåkning och ishockey. Hon tyckte också om att resa med barn och barnbarn och promenader med sina två hundar.

Mamma bodde i Skellefteå 1987–2007, i Risböle 2007 till våren 2009, Bureborg i Bureå 2009–2013 och två månader på Ömheten i Skellefteå.

Vi är tacksamma för all kärlek och omtanke vi har fått av vår älskade mamma. Vi är också tacksamma för den fina omvårdnad hon fick på Dalen och Ömheten och av hemtjänsten i Bureå.

Nu önskar vi att mamma får sova gott.

Barnen med familjer

Rapportera fel

Gösta Sandström

Bureå

Vår käre bror Gösta Sandström, Bureå, avled den 29 april på Skellefteå lasarett. Han blev 83 år.

Gösta föddes i Bureå, där han växte upp i en syskonskara om sex barn.

Under sin yrkesverksamma tid, arbetade han med olika arbetsuppgifter på ett flertal orter i Västerbotten.

Göstas stora intressen var bangolf, bridge och boule. Han var även en hängiven broderare och bland hans alster finns många gardiner i Bureå Hembygdsgård.

Vi vill komma ihåg Gösta, som en varmhjärtad person, som trodde alla om gott. Hans hjälpsamma och positiva läggning kommer att bli ett bestående minne.

Vi känner stor saknad.

Syskon med familjer

Rapportera fel

Bertil Hägglund

Skellefteå

På morgonen den 26 april 2013 somnade Bertil Hägglund in på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom. Han blev 68 år. Bertil växte upp i Kvarnbyn, tillsammans med far och mor Sem och Gunborg Hägglund samt storebror Kurt. Han blev färdig gruvingenjör vid tekniska gymnasiet i Skellefteå 1967 och sedan blev det militärtjänstgöring vid LV7 i Luleå. 1969 blev Bertil anställd som forskningsingenjör inom mineralteknik vid LKAB i Malmberget. Där blev han kvar i elva år.

Bertil träffade sin maka Gun i unga år och det blev ett livslångt förhållande. Tillsammans fick de två söner Anders 1972 och Per 1976.

I slutet på sjuttiotalet vidareutbildade sig Bertil till skyddsingenjör i Stockholm och 1980 gick flyttlasset till Vindeln där han var med och startade företagshälsovården Västerbottenshälsan. I arbetet fick han studera arbetsplatser inom såväl offentlig som privat regi och ge förslag på hur arbetsmiljön ytterligare kunde förbättras. År 1991 flyttade familjen till Skellefteå och byggde hus på Sunnanå.

Familjen har nyligen drabbats av en stor sorg när äldste sonen Anders avled i cancer. Detta bidrog till att Bertil snabbt försämrades i sin Alzheimers sjukdom. Så länge som Bertil förmådde var han ett stort stöd för Anders genom hans behandlingar, återbesök samt operationer och han såg verkligen som sin livsuppgift att stötta honom.

Bertil var en social och pratglad person, han hade stor empati för människor i utsatta situationer. Detta gjorde att han engagerade sig i hjärnskadeförbundet Hjärnkraft, där han fick stor uppskattning för sin kontakt med medlemmarna.

Bertils far var åkeriägare och genom det fick han stor inblick i åkeribranschen, tidigt fick han hjälpa till att lasta mjölkkrukor och köra lastbil, vilket bidrog till det stora motorintresset.

Hans stora intressen var bilar, speciellt veteranbilar av märket Packard, språk, litteratur samt resor. Två resor gjorde han till Kanada med familjen för att hälsa på släkten där. Även många bilresor med familjen företogs runt om i Sverige. På respektive resmål besöktes oftast olika museer. Under senare tid följde han Anders till Malmberget och kunde upprätthålla kontakt med sina före detta arbetskamrater och vänner.

Bertils historiska intresse kanaliserades genom att han i mitten på 90-talet åkte runt i hembygden och visade Burträskfilmen Bondebyggd som började spelas in på 50-talet, han trivdes att samtala med äldre människor om forna tider.

Sista året när minnet sviktade och talet försämrades kunde han ändå bo kvar hemma, gå långa promenader och leva ett så normalt liv som möjligt ända till sista veckorna av sitt liv.

Sorgen och saknaden är stor, minnena många och vackra, men genom att tänka på Bertils varma hjärta samt stora engagemang för familj och vänner finner vi tröst i vår djupa sorg.

Gun och Per

Rapportera fel

Elsa Burman

Gammelbyns Fäbodar

På Skärgårdshemmet i Skelleftehamn avled den 26 april Elsa Burman. Hon var född 1925 i Brännvattnet, Burträsk.

Föräldrarna var Karl och Helena Degerman och hon var yngst av tretton syskon, elva flickor och två pojkar.

De båda sönerna övertog jordbruket och Elsa skötte hushållet och lagården tillsammans med sin mor. Sin fritid ägnade hon mest åt bärplockning, cykelutflykter och andra friluftsaktiviteter.

Under alla år var hon intresserad av handarbete, blommor och trädgårdsodling.

1958 gifte hon sig med Torsten Burman och de bosatte sig i Gammelbyns Fäbodar, Burträsk. De skötte hem och hushåll med stor omsorg. Besökande blev alltid gästfritt mottagna.

Hon tyckte mycket om barn men fick tyvärr inga egna.

Torsten gick bort 2006 och något år senare drabbades Elsa av sjukdom. Hon vårdades sista åren på Skärgårdshemmet i Skelleftehamn. Där trivdes hon mycket bra och personalen trivdes med henne.

Hon var alltid så glad när hon fick besök av sina och Torstens släktingar och vänner. Speciellt glad blev hon när hon fick besök av barn.

Släktingarna

Rapportera fel

Majken Lindgren

Skellefteå

Vår farmor Majken Lindgren har återförenats med farfar Gustaf i himlen.

Farmor växte upp i Abisko tillsammans med sina bröder. Hennes föräldrar drev hotellet i Abisko och det var hennes uppgift att arbeta som servitris och med andra göromål. Det var här hon träffade vår farfar, i en svängdörr på hotellet så stod han där och väntade på henne. Sedan den dagen har de vandrat tillsammans genom livet.

1945 fick de ett litet gossebarn, vår pappa. Livet tog henne med från norra Norrbotten till Västerbottens inland, närmare bestämt Bastuträsk, Gumboda och sedan ut till kusten till Skellefteå. Farfar gick bort 1992 och det var en stor sorg för henne.

Farmor var en riktig handarbetskvinna som alltid hade något för händerna. Otaliga är de vackra dukar hon virkat, det stora överkastet och lampskärmar. Hon satte stort värde i att ha ett fint hem och dörren stod alltid öppen för vänner och bekanta. Hon var även en van kortspelerska och gillade inte att förlora.

Vi är tacksamma att fått ha farmor hos oss så länge, hon blev 96 år gammal och skulle snart ha firat ytterligare en födelsedag. De sista sju åren bodde farmor på Dammens äldreboende där hon fick en fin och bra omvårdnad.

Sonen och barnbarnen

Rapportera fel

Märta Lundmark

Fällfors

Märta, född Lundholm, avled den 13 april på Hedvigsgården i Kåge. Hon blev 91 år gammal.

Närmast anhöriga är vi döttrar med familjer samt övrig släkt.

Märta växte upp i Storbränna tillsammans med åtta syskon.

Mamma flyttade till Fällfors i unga år och lärde sig att sy, intresserad och talangfull.

Hon gifte sig med vår pappa Paul Lundmark 1943. De bosatte sig i Fällfors och fick tre döttrar.

Mamma öppnade egen syateljé och blev tidigt yrkeskvinna och företagare. Hon ägnade även tid och arbete åt hantverksföreningen i Fällfors, som enda kvinnliga medlem.

Senare tjänstgjorde hon som textillärare i Byske kommun fram till sin pension. Det var en bra tid då hon trivdes med skolbarnen och läraryrket.

Det var alltid trevligt för oss och våra familjer att komma hem till Fällfors.

Barnbarnen var en lycka för henne och det var ömsesidigt. Det var roligt att vara med mormor som hjälpte dem att skapa fina saker.

Efter pappa Pauls bortgång 1996 bodde mamma kvar i Fällfors. Hon umgicks ofta med sina vänner och hon ägnade mycket tid åt sina intressen, att väva, sy och handarbeta.

När sjukdomen drabbade henne kunde hon inte bo kvar hemma. Hedvigsgården blev hennes nya hem med nya vänner. Hon bodde där i sex år. Fällfors fanns alltid i hennes hjärta och tankar.

Sista tiden behövde hon vård. Personalen tog väl hand om henne och gav henne trygghet och god vård.

Vi saknar och sörjer vår mamma, men hon lever alltid kvar i våra minnen.

Yvonne, Viveka, Katrine

Rapportera fel

Alice Biström

Norsjö

På morgonen den 27 april avled lugnt och stilla vår mor, svärmor, farmor och gammelfarmor Alice Biström i sitt hem på Solbacka i Norsjö. Alice fyllde nyligen 92 år och kunde då glädjas åt besöken och uppvaktningarna på den som kom att bli hennes sista födelsedag.

Alice föddes den 24 april 1921 i byn Mensträsk, Norsjö kommun som ett av tio syskon. Alice mamma Selma dog när Alice var åtta år och hon tog därefter ett stort ansvar för sina syskon och hemmet. Alice arbetade också som kocka i de skogshuggarlag där bröderna fanns.

Hjalmar Biström blev den man som vann Alice hjärta och paret gifte sig den 4 april 1943 i Norsjö. Makarna Biström byggde sitt hem i Mensträsk och sonen Bo föddes 1949. Familjen utökades 1956 när sonen Alf föddes.

Alice arbetade i hemmet medan sönerna var små men senare också med att städa skolorna både i Mensträsk och i Norsjö. Alice trivdes i skog och mark då hon kunde plocka stora mängder bär, ofta tillsammans med svägerskan Anna- Lisa. Att väva, brodera och sticka tyckte Alice också om och då gärna i sällskap med andra.

I februari 1982 avled maken Hjalmar. Alice bodde kvar i hemmet i Mensträsk under många år till 2004 då hon flyttade till en pensionärslägenhet i Norsjö. När sedan Alice behövde mera service och hjälp flyttade hon till Solbacka, där hon fick god omsorg och ett omtänksamt bemötande.

Sedan Alice blev änka gjorde hon ofta bussresor och hon besökte många platser runt om i Sverige. Resorna gav Alice mycket glädje, många fina minnen av samvaro med andra, musikupplevelser och berättade historier. Alice återkom ofta till resorna när hon på TV såg platser hon kände igen från någon av sina resor.

Vår Alice fick vara frisk under den mesta tiden av sitt långa liv. Hennes goda minne bidrog till att hon kunde berätta om händelser i släktleden långt bakåt i tiden. Alice talade ibland om barn- och ungdomsåren. Vi har förstått att livet kunde vara svårt när omständigheterna var knappa och även under åren då andra världskriget pågick.

Alice gladdes åt barn samt barnbarn och fick också uppleva fyra barnbarnsbarn. Nu får Alice sin sista vila tillsammans med maken Hjalmar. Ett långt liv är slut.

Familjen genom Elisabet

Rapportera fel

Magda Westerlund

Malå

Vår älskade mamma, Magda Westerlund, avled stilla i sitt hem på Tjamstagården i Malå den 30 april efter en tids sjukdom.

Magda föddes i Nybränna, Norsjö kommun, där hon växte upp tillsammans med sina föräldrar Herbert och Signora Grundström och sex syskon. 1951 gifte sig Magda med Erik Westerlund och paret fick fyra söner, varav tre är i livet. Äldsta sonen omkom i en arbetsplatsolycka vilket påverkade Magda otroligt mycket under många år. Magda blev änka 2012.

När vi barn var små hade vår mor Magda fullt upp med att laga mat i stora lass, ingen kunde göra köttsoppa som hon, eller plåstra om oss efter olika äventyr. Vi söner var hennes allt och hon tog hand om oss på bästa sätt och hon fanns alltid till för oss.

En sak som skänkte Magda stor glädje var när djuren i ladugården mådde bra eftersom hon var djurvän av största mått. Efter att jordbruket avvecklades jobbade Magda på Samhall Safac i Norsjö fram till sin pensionering, där hon trivdes med sitt jobb som möbeltillverkare. Handarbete, framför allt sticka strumpor var en avkoppling för Magda och vi kan ännu minnas ljudet av strumpstickorna i köket på Nybränna. Att dansa gillade både mamma och pappa, så när tid gavs for de iväg och tog en svängom med goda vänner.

Magda trivdes också att vistas i naturen, många fisketurer blev det, bärplockning var också ett stående inslag och sommarstugan i Gissträsk. På senare år, när hälsan började bli lite sämre, flyttade Magda och Erik till Malå, och Miklagårds äldreboende. I Malå fann hon stor glädje med att sjunga i Torsdagskören, så länge den var aktiv, och att umgås med vänner och bekanta.

Vi glömmer aldrig de glada och trygga stunder som vi fick tillsammans med mamma, och med de goda minnen som finns kvar, ska vi försöka att fylla det stora tomrum som hon lämnar kvar efter sig.

Barnen

Rapportera fel

Dagny Holmström

Skelleftehamn

Fredagen den 26/4 somnade vår älskade mamma Dagny Holmström lugnt och stilla in på äldreboendet Dammen. Mamma blev 89 år och sörjs närmast av sönerna med familjer.

Mamma växte upp i Ånäset född Lindström som äldst av tre syskon. Hon började redan som tolvåring att jobba som piga med allt vad det innebar.

I början av fyrtiotalet träffade mamma sin livskamrat, en stilig man från Ytterklinten vid namn Torsten Holmström

1946 gifte sig våra föräldrar och deras första bostad var hos svärföräldrarna i Ytterklinten.

1952 flyttade familjen till Skelleftehamn där mamma snabbt fanns sig till rätta, hennes sociala kompetens och engagemang ledde henne snabbt in på politikens bana, vilket tog henne till både ordförandeskap och poster i de olika nämnder hon var med i. Handarbetet och då i första hand vävning var ett annat stort intresse, där kronan på verket var hembygdsdräkterna som hon vävde till sina sonhustrur

Under sextiotalet började familjen bygga en sommarstuga i Gumbodahamn, då närheten till sin hembygd, umgänget med sina nära och kära lockade. Fisken från havet, mammas kokkonst och den, som man minns, alltid lika blå himlen gjorde stugan till deras oas. Det var också här de tre barnbarnen fick lära känna sin farmor och farfar och deras oändliga kärlek. Alltid fanns en varm famn, en mjuk hand och ett uppmuntrande ord. Eller också gick problemet lösa med ett plåster och en våffla.

Med stigande ålder försvagades mammas hälsa, och de tre senaste år bodde hon på Dammens äldreboende i Skellefteå. Hela hennes aktiva tid i politiken strävade hon efter att samhället skulle vara som starkast när människan är som svagast, och detta fick hon uppleva i och med sin vistelse på Dammen. Otaliga var mammas berömmande ord över den omsorg och omtanke hon fick av personalen. Den trygghet och värme som personalen förmedlade gjorde vår mammas sista år till en mycket bra tid i hennes liv.

Tomrummet efter vår kära Mamma är naturligtvis stort, men hennes omsorg och kärlek torkar våra tårar, och sorgen blir lättare att bära.

Nils-Erik/Karl-Bertil

*****

Vår farmor var den varmaste av alla människor. För henne var familjen allt. Hos farmor kände vi oss alltid välkomna närhelst det passade oss och alltid fanns det någon nybakad bulle eller hembakat ljusugnsbröd att bjudas på. Det var sju sorters kakor, våfflor eller något annat gott som hon innerligt försökte truga på oss.

Stugan i Gumbodahamn har nog för oss alla fungerat som ett andra hem under sommartid. De glada minnena därifrån är oräkneliga och allra bäst var det när vi fick sova i ЃhstorstuganЃh tillsammans med farmor och farfar.

Sorgen och saknaden är total men vi vet att farmor för alltid kommer att finnas med oss i våra hjärtan.

Barnbarnen genom Tobias

Rapportera fel

Karin Lundman

Arvidsjaur

Karin Lundman, född Lundström i Fagerheden, har stilla insomnat i en ålder av 93 år.

Via anställningar inom handeln i Glommersträsk och Moskosel kom hon till Varjisträsk. Där fanns blivande maken Allan. De gifte sig 1943 och övertog hans föräldragård. Huvudsaklig sysselsättning var vad som anstod en hemmafru på den tiden. Även kreatur fanns på gården fram till slutet på 40-talet, då ladugården brann ner.

1944 och 1948 föddes parets två söner. Byn avfolkades och 1966 gick flytten till Moskosel. Där bodde familjen i nästan 40 år. Karin fick där ägna sig åt sitt stora intresse, trädgård och blommor. Många var det som beundrade blomsterprakten efter Abmorvägen.

Vad som också stod henne varmt om hjärtat och engagerade henne mycket var barnbarnen. Hon var också deras favorit. Ett besök hos farmor innebar alltid fördelar.

På ålderns höst, 2005, flyttade paret till Arvidsjaur. Samma år avled maken. På äldreboendet fick hon den bästa tänkbara omvårdnaden fram till sin död.

Jan och Leif med familjer

Rapportera fel

Karin Normark

Lövånger

När de första solstrålarna tittade in genom fönstret tidigt på morgonen torsdagen den 25 april somnade vår älskade mamma Karin Normark, född Andersson, in i kretsen av sina närmaste.

Mamma var född i Burträsk och växte upp i byn Andersvattnet. Hon var yngst i en syskonskara av fyra syskon.

Tidigt började hon arbeta och åkte bland annat till Stockholm och arbetade i familj. Efter det arbetade hon på Klemensnäs fram till giftermålet 1956 med sitt livs kärlek och livskamrat, vår pappa Bertil Normark. I äktenskapet föddes dottern Eva 1958 och sonen Rune 1962.

Flyttlassen blev många eftersom vår pappa jobbade med kraftverksbyggen men på många av de boplatser våra föräldrar har haft så har de skaffat sig livslånga vänrelationer.

Vår mamma var en gästvänlig person som älskade att bjuda på mat och fika, otaliga är de måltider som ätits av släkt, vänner och familj vid deras matbord och de småplättar hon gräddat till barnbarnen, kaffepannan som alltid fanns beredd på spisen liksom karamellskålen som var påfylld.

När flyttlasset vände mot Lövångerstrakten började våra föräldrar med jordbruk, och att sköta ladugården och ta hand om kor och mjölkning blev mammas arbete under de första åren av vår skolgång. Vi hade alltid förmånen att ha mamma hemma när vi kom hem från skolan och fikat stod och väntade på oss och vi möttes av ett hej i hallen.

När vi började klara oss själva så började mamma arbeta på sjukhemmet i Lövånger, där hon arbetade fram till sin pension, en arbetsplats där hon trivdes och skaffade sig många vänner bland sina arbetskamrater.

De fem barnbarnen betydde mycket för mamma och hon betydde mycket för dem och stod dem väldigt nära. Hon hade ständig omtanke om dem och de var till stor glädje för henne och hon till stor glädje för dem.

Mamma Karin var intresserad av att brodera, kungligheter, ta små dagliga bilturer tillsammans med pappa och besöka vänner. Men mest var det oss, hennes familj, som hon ägnade sin tid åt, och ett dagligt telefonsamtal för att höra att allt var bra. En familj som under de senare åren utökades med tre underbara barnbarnsbarn så mamma blev både gammelmormor och gammelfarmor.

Under senare år drabbades mamma av Alzheimers sjukdom så hemmanet i Mångbyn såldes och våra föräldrar flyttade till en lägenhet i Lövånger och levde där tillsammans fram till pappas bortgång våren 2011.

Mamma Karin fick då flytta in på Prästkragens demensboende i Lövånger där hon nu fått sluta sina dagar. På Prästkragen har mamma fått den bästa av vård, kärlek och omtanke som man som nära anhörig kan önska sig.

Vår saknad är stor men vi är otroligt tacksamma för alla de ljusa minnen, den kärlek och omtanke som mamma gav oss och som vi alltid kommer att minnas och ha kvar.

Vi vet att mamma längtade efter att få återförenas med pappa. Nu är hennes sjukdomstid slut och hon får vila.

Eva och Rune med familjer

Rapportera fel

Gertrud Lundmark

Skellefteå

Vår mamma Gertrud Lundmark har stilla insomnat på Höjdens äldreboende på Morö Backe. Hon blev 81 år gammal.

Mamma växte upp i Lund och hon hade tre syskon. Som ung jobbade hon i olika familjer, där hon skötte barn och hushåll.

Mamma träffade vår pappa Torsten och de gifte sig 1959. Tillsammans fick de oss tre barn, Susan, Sören och Katrin. Mamma har sedan dess stannat hemma och tagit hand om familjen.

Mammas stora intresse var läsning och alla sportevenemang på teve.

Sedan barnbarnen kom har de varit hennes allt. Det finns nog inte en dag utan att hon tänkt på dem. Barnbarnen har fått uppleva många fina och roliga stunder med mormor.

Vi är tacksamma för all kärlek och all omtanke vi fått av vår mamma. Hon fattas oss.

Barnen

Rapportera fel

Karin Israelsson

Gargnäs

Karin Israelsson har somnat in 71 år gammal efter en tids sjukdom. Karin föddes som Lindgren i Örnsköldsvik och kom att växa upp i Domsjö, Österjörn och Jörn. Hennes mamma Elsa var sjuksköterska och arbetade som avdelningschef vid sjukstugan i Jörn och pappa Hilding var EFS predikant. Karin växte upp i en varm och omtänksam familj med en stark gudstro. Hilding och Elsa månade också om att alla fyra döttrar skulle gå husmodersskola, få en yrkesutbildning och ta körkort.
Karin gick husmoderskolan i Byske där hon bland annat vävde och sydde sin egen Västerbottensdräkt. Därefter läste hon till sjuksköterska i Gävle. När hon skulle påbörja sin första anställning 1965 valde hon mellan Tärnaby och Gargnäs, valet föll då på Gargnäs då det låg närmare familjen i Jörn. Strax efter flytten mötte hon sitt livs kärlek i Erland Israelsson och den planerade 3-månaders vistelsen omvandlades till en beständig adress i Gargnäs. Erland var äldst av fyra bröder och född och uppvuxen i byn. De vigdes Midsommarafton 1967 i Gargnäs Kyrka och kom att få många fina år tillsammans. De blev en familj 1969 då sonen Björn föddes och 1973 utökades den med dottern Maria.
Som distriktssköterska blev Karin omtyckt och känd som syster Karin i bygden. Med tiden växte hennes politiska engagemang, främst på grund av utflyttningen från landsbygden och hon gick med i Centerpartiet. År 1979 blev hon invald i Sveriges Riksdag där hon satt kvar till 1998. Förutom arbetet inom Riksdagen jobbade hon politiskt inom Landstinget och Sorsele Kommun. Hennes tro ledde henne att arbeta inom kyrkan, bland annat som kyrkorådets ordförande i Sorsele och som ledamot av Domkapitlet i Luleå Stift. Under ett antal år var hon även ordförande för Svenska kyrkan i utlandet.
När maken Erland drabbades av sjukdom stod Karin tryggt vid hans sida under flera år fram till hans bortgång 2004, då sorgen blev stor. Med barnbarnens ankomst 2007 och 2009 blev Karin mormor, något hon var väldigt lycklig över. Karin var en stark och handlingskraftig kvinna som inte gav upp och som värnade om sin familj och sin bygd. Vi minns henne som en varm och kärleksfull mamma, svärmor och mormor.
Björn
Maria och Anders
Elsa, Karl, Folke

*****

Karin Israelsson var riksdagsledamot för Centerpartiet under åren 1981–1998. Under den största delen av sina år i riksdagen arbetade hon i Socialutskottet där hennes yrkesbakgrund som distriktssköterska i glesbygd och hennes stora engagemang för sociala frågor, äldrefrågor och vårdfrågor kom väl till pass. Hon var bland annat den första som i riksdagen uppmärksammade riskerna med spelberoendet och motionerade om insatser att möta detta. Hon var också ledamot i Socialstyrelsens styrelse.

Efter sin långa riksdagsperiod engagerade sig Karin Israelsson i kommunpolitiken i hemkommunen Sorsele där hon axlade mycket stor arbetsinsats bland annat som kommunfullmäktiges ordförande och som ordförande i barn- och utbildningsnämnden och omsorgsnämnden. Vid sidan av riksdags- och kommunuppdrag ägnade Karin också landstingsfrågor stort engagemang och var en tydlig företrädare för inlandet i sjukvårdsfrågor. Hon var länge ledamot i landstingsfullmäktige och i folkhälsonämnden Södra Lappland.

Som en del i sitt samhällsengagemang var Karin under många år starkt engagerad i det kyrkliga arbetet, som kyrkorådets ordförande hemma i Sorsele, i Luleå stift som ledamot i stiftsfullmäktige och domkapitlet och på nationell nivå som vice ordförande i Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.

Karin Israelssons arbetsinsatser och genuina intresse var omvittnad av alla i hennes närhet. Långa avstånd och otaliga timmar restid från hemmet i Gargnäs utgjorde aldrig något hinder för henne. Hon var en trägen samhällsbyggare, ständigt beredd att stödja och uppmuntra andra. Men hon var också en person med en tydlig politisk kompass, beredd att kämpa för sin uppfattning, även när vindarna blåste emot.

En enastående förtroendemannagärning är nu avslutad. Centerpartiet i Sverige, i Västerbotten och i Sorsele bevarar alla ljusa minnen från Karin Israelssons gärning med tacksamhet och respekt.

Maud Olofsson

Lars Weinehall

Åke Sandström

Mattias Larsson

Olle Edblom

Mattias Larsson

Olle Edblom

Eric Bergner

Rapportera fel

Dan Sigurdson

Skellefteå

Vår älskade Dan Sigurdson har flyttat hem till Gud efter en kort tids sjukdom. Han blev 73 år.

Dan föddes i Vebomark av Agnes och Sigurd Olofsson och fick snabbt två bröder, Torkel och Gullmar. Drömmen var tydlig redan från början: Han ville jobba på kontor. Hans företagande startade tidigt i Vebomark med uppförande och försäljning av garage tillsammans med bröderna. Sedan blev det villor, många villor i Skellefteområdet och även en del hyreshus. Dan gick handelsutbildning och otaliga andra utbildningar. Genom hela livet fanns en längtan och en nyfikenhet att lära sig. Bröderna köpte sågverket i Vebomark och byn fick se en mycket modern industri byggas upp. Sommaren 1962 träffade han sin Märta som fick vara med på många av Dans projekt. De gifte sig 1964 och fick sedan AnnaCarin och Robert. Efter en paus på 15 år kom också Olov. Alla barnen bor nu i hus som Dan uppfört.

Stiftelsen Tryggheten blev något av Dans hjärteprojekt. Från starten till sin dödsdag fanns en stor omsorg om denna verksamhet. De årliga våffelfesterna i stugan i Boviken tyckte han själv mycket om då alla hyresgäster bjöds ut till samvaro.

Dan var också mycket engagerad i EFS-kyrkan där han ansvarade för ekonomi och fastigheter. Han var en mycket kreativ själ, med många gåvor. Vi är så tacksamma att vi fått lära oss så mycket av honom. Total kontroll på jobbet men lika totalt avslappnad i segelbåten med radion på och kaffe inställt på kl 3. Hans tro på en allsmäktig Gud präglade hela hans liv.

Fem barnbarn som Dan stöttat med alla medel kommer att minnas honom som den bästa morfar/farfar man kan tänka sig. Till det sista andetaget brydde han sig om nära och kära. Saknaden är obeskrivlig, men vi är trygga i vårt hopp att han har det underbart där han nu är. Med sin himmelske skapare.

Märta och barnen

Rapportera fel

Vilma Enqvist

Skellefteå

Vår kära mor, Vilma Enqvist, avled 22 april på Skellefteå lasarett nära sin 93-årsdag efter att ha drabbats av en stroke.

Vilma föddes som näst yngst av sex döttrar till Johan och Lovisa Larsson i Grubbedal, Yttervik. Efter genomgången folkskola hade hon plats som hembiträde tills hon kom till Sjön, Hjoggböle, anställd av byns lärarinna för att i första hand sköta om sonen P-0. l byn träffade vår mor kärleken i form av sin arbetsgivares svåger Wiktor Enqvist, gifte sig 1939 och 1940 kom första barnet Göran.

1942 åkte Vilma in till Bureå sjukstuga för att föda sitt andra barn, en händelse som skulle påverka resten av hennes liv på gott och ont och fanns etsat i minnet hela livet. Två pojkar förväxlades av personalen, två mödrar for hem med fel barn och efter processande i alla instanser flyttade Bo till mor och far som sexåring och Valter adopterades. Denna tragiska händelse har vår kusin P-0 Enquist inspirerats av i ett par av sina böcker och för några år sedan gjordes även en dokumentär av SVT ”Kapten Nemos barn”, en film som gav en nyanserad bild av händelsen och mamma uppskattade den mycket även om det var en mycket jobbig tid för henne under inspelningen.

1947 och 1953 kom ytterligare två barn, Astrid och Gösta, båda födda i hemmet, mamma litade inte på förlossningsvården även om regelverk för märkning av nyfödda hade införts som en följd av barnförväxlingen.

Under 40- och 50-talet drev Vilma skolbespisning i östra Hjoggböle, efter nedläggning av skolverksamheten startade våra föräldrar rullgardinstillverkning samtidigt som familjen drev ett småbruk så ladugårdsarbete och mjölkning av korna var inte främmande för mamma.

Efter flytt till Skellefteå 1966 och anställning hos Skellefteå kommun som skolmåltidsbiträde, fick mamma mer tid att odla sina intressen. Hennes flinka fingrar skapade underbara broderier, virkade dukar, hon sydde och stickade till barnbarnen och tyckte om att baka. När tröttheten smög in sista tiden ursäktade hon sig om hon bara hade fem kaksorter på kaffebordet och hennes gästfrihet kan många vittna om. Under 70- och 80-talet kom sju barnbarn som hon intresserat följde och senare kom även barnbarnsbarn. Födelsedagsfirande var viktigt för vår mor.

1999 avled vår bror Valter, en stor sorg för mamma och 2002 blev hon änka men har trots detta haft en stor förmåga att se framåt och göra det bästa av livet. Hon höll sig ajour med samhällsutvecklingen in i det sista, var politiskt engagerad inom CKF och hockeyslutspelet följdes fram till dess hon insjuknade.

En älskad mor, svärmor, mormor, farmor, gammelfarmor/mormor och syster har lämnat jordelivet, även om vi kan glädjas åt att hon fick ett långt händelserikt liv med bibehållet intellekt så är saknaden stor- hon fattas oss!

Göran, Bo, Astrid och Gösta

Rapportera fel

Anita Edelsvärd

Skellefteå

Vår älskade mamma Anita Edelsvärd somnade in måndagen den 8 april, omgiven av sina närmaste. Efter 23 års kamp mot cancer orkade mamma fortfarande men hennes kropp ville inte detsamma.

Anita föddes den 17 januari 1956 och hennes första år tillbringades i Mensträsk tillsammans med hennes mamma Karin-Sofi och pappa Fritz Lidström. Därefter flyttade familjen till Storliden och nu får hon sin älskade bror Lars som hon stolt kör i barnvagn på byavägen.

Efter grundskolan i Norsjö söker Anita musikgymnasiet i Härnösand där hon träffade vår Pappa som hon senare gifter sig med 1986. Anita gillade litteratur, musik och samhällsfrågor. Barn och ungdomar stod henne varmt om hjärtat och detta ledde vägen till hennes psykologutbildning i Uppsala. Hon arbetade efter detta som psykolog under 20 år i Skellefteå och hann även med att starta ett företag, Nepoteket, inom detta område.

Anita fick fyra barn som hon kom att betyda världen för och som hon aldrig slutade kämpa för, hon var även en älskad mormor/farmor till tre barnbarn.

Trots att Anitas sjukdomar avlöste varandra slutade hon aldrig kämpa och hon lärde sig under denna resa att se glädjen i det livet förde med sig på ett sätt som är svårt att förstå. Hon besatt en empati och känsla inför människor och situationer som få av oss gör. Vi som haft privilegiet att få älska Anita kommer att minnas hennes förmåga att alltid ha nära till skratt, hennes intelligens, hennes styrka samt hennes stora hjärta och kärlek till livet.

Familjen genom Anna

Rapportera fel

Marianne Johansson

Skelleftehamn

Tisdagen den 23 april somnade vår älskade mamma in efter en kortare tids sjukdom i en ålder av 61 år.

Mamma växte upp i Glommersträsk tillsammans med hennes äldre bror Kurt och sina föräldrar Torsten och Henny Sundqvist. Mamma var redan under sina tidiga år en rekorderlig person med en omtanke om sina nära och kära, vilket har följt henne genom livet.

Som 18-åring gick flyttlasset till Uppsala för att utbilda sig till barnskötare. Efter färdigställd utbildning arbetade mamma med funktionshindrade barn på Folke Bernadottes regionhabilitering. På Norrlands nation träffade mamma sedan sitt livs kärlek, vår pappa Kjell-Åke. När vår pappa sedan efter färdigställd utbildning fick arbete i Borlänge gick flyttlasset dit, där mamma fick jobb på ett dagis.

1978 föddes Johan, till stor glädje för våra föräldrar. Med en längtan tillbaka till Norrland för både mamma och pappa gick flyttlasset till Skelleftehamn 1981. Samma år föddes Martin och mammas yrkesverksamma bana fortsatte på dagis. 1987 startade våra föräldrar företaget Provectus Rekrytering, som de drev framgångsrikt fram till vår pappas insjuknande år 2001. Mamma började sedan arbeta på Skellefteå Kraft som administratör, där hon arbetat fram till sin bortgång.

Vår familj drabbades av djup sorg när vår pappa Kjell-Åke avled 2006 och livet tog en ny vändning för familjen. Mamma var en väldigt ansvarskännande person och hon tog väldigt god hand om Kjell-Åkes mamma i Boden. Att mamma tänkte mer på personer i sin närhet än sig själv är något vi minns med värme.

Förutom att engagera sig i hennes familj hade mamma ett stort intresse för huset, trädgården, matlagning och litteratur.

Mamma har alltid fungerat som navet i vår familj och hennes handlingskraft och omtanke om oss söner har vi aldrig behövt tvivla på. Vi söner har tillsammans med mammas brorsöner tagit över hennes barndomshem i Glommersträsk, ett stort glädjeämne och en gemensam samlingspunkt för vår lilla släkt. Här kommer hennes minne leva kvar i all framtid.

Vi är glada och stolta över den tid vi har fått med mamma. Hennes omtanke, sunda värderingar och styrka kommer leva vidare i oss söner för all framtid. Saknaden efter mamma är enorm, men vi finner tröst i att hon äntligen får återförenas med vår älskade pappa.

Martin och Johan

Rapportera fel

Berit Lindgren

Bastuträsk

Vår älskade Berit har efter en kort tids sjukdom avlidit i hemmet och lämnat oss i stor sorg och saknad.

Berit föddes 1936 i Myrheden. Där växte hon upp tillsammans med sina systrar, Anita och Eva, mamma Daisy och pappa Gustav. Där drev pappa Gustav affär fram till 1947 då man flyttade till Kåtaselet. Där fortsatte pappa Gustav att driva affär.

Efter realen började Berit arbeta på sjukstugan i Jörn.

Vid 20 års ålder så träffade hon sin älskade livskamrat, Bernt. 1960 gifte de sig. 1961 föddes sonen Per och samma år flyttade familjen till Bastuträsk. 1962 föddes sonen Urban och 1966 dottern Therese.

Berit jobbade på Hemtekniska skolan i Bastuträsk som gymnastiklärare under några år. Sedan arbetade hon som tidningsbud och senare som brevbärare, vilket hon gjorde fram till pensionen.

Berit hade ett brinnande intresse för orientering, där hon också ganska snabbt blev framgångsrik. Hon delade detta intresse med maken Bernt, vilket gjorde att det blev resor runt hela Sverige och även utanför landets gränser. Hon tävlade bland annat i O-ringens femdagars och hennes sista etappseger blev förra sommaren, vid 75 års ålder, i Söderhamn.

Det var dock inte bara orientering som Berit intresserade sig för. Även skidåkning, löpning och fotboll ägnade hon sig åt. Berit tyckte mycket om att på tv följa med i ishockey, fotboll och speedway. Berit älskade att vara i skogen och att plocka bär.

Ett annat stort intresse var bakning och matlagning. Till jul fanns det alltid en massa goda bakverk som alla såg fram emot att få smaka.

Det bjöds alltid på god mat när barnen med familjer kom på besök.

Berit var en noggrann och engagerad kvinna. Det hon engagerade sig i gjorde hon alltid med en stor passion. Hon älskade att ha sina barnbarn omkring sig och ville alltid delta vid skolavslutningar och andra högtidsdagar.

Vi är för evigt tacksamma över att fått ha henne i våra liv och fått dela glädjestunder tillsammans.

Bernt och barnen

Rapportera fel

Doris Lindqvist

Skellefteå

Vår innerligt älskade fru och mamma dog den 20 april.

Mamma föddes 1933 i Lillholmträsk, dotter till Ansgarius och Olga Bränström. Hon var näst yngst av sex syskon.

Hon började arbeta vid 13 års ålder, hemma vid jordbruket, som kocka i timmerkojor och i telefonväxeln som familjen hade i hemmet.

Sedan utbildade mamma sig till hemvårdarinna i Sollefteå och Malgomaj. Hon hade många ljusa minnen från den tiden.

I slutet av 50-talet träffade hon sin blivande make Tage från Örträsk, Norsjö. De gifte sig på nyårsafton 1959 i Norsjö kyrka och flyttade till Örträsk.

1962 föddes Anna-Carin. 1963 flyttade vi till Sörmland, men hemlängtan till Västerbotten tilltog, så när sonen Christer föddes 1967 flyttade familjen till Boliden.

Från första stund trivdes mamma mycket bra där.

De första åren stannade mamma hemma med oss och sedan blev hon dagmamma innan hon började vid hemtjänsten, där hon trivdes och var mycket omtyckt och där hon jobbade kvar fram till pensionen.

Musik, böcker, att spela kort, åka och se på längdskidåkning och framför allt ta hand om familjen, var hennes glädje och speciellt sina två barnbarn Rebecca och Justine.

Den sista tiden vistades hon på Annagården och blev där mycket väl omhändertagen av personalen.

En snäll och levnadsglad fru och mamma har lämnat oss.

Tage, Anna-Carin och Christer

Rapportera fel

Sven Westerlund

Skellefteå

Vår pappa Sven Westerlund, 84 år, somnade lugnt in den 21 april efter en kort vistelse på Skellefteå lasarett.

Mycket snäll, tacksam och omtänksam var vår pappa.

Hans stora intresse var all sport inklusive travet, som han spelade på och följde varje helg på tv.

Sven var en trogen läsare av Norran där han kunde hålla sig uppdaterad, så när man missat något visste man vem som hade svaret!

Klar och redig i tankarna kunde han glädjas åt Norrböles hemtjänst som han uppskattade och tyckte väldigt bra om.

En nöjd och glad morfar som under åren har fått tillbringa många roliga stunder med sina sju barnbarn.

Vi kommer att sakna pappa men unnar honom denna vila och önskar att han får sova gott.

Inga-Lill och Anneli

Rapportera fel

Sigrid Hedlund

Ursviken

Vår älskade mamma Sigrid Hedlund, född Granström, somnade in tidigt på fredagsmorgonen den 19 april efter en längre tids sjukdom. Hon föddes den 15 september 1928 och var yngst i en syskonskara av åtta.

Mamma föddes i Klemensnäs, där mormor Jenny och morfar Ander hade ett litet jordbruk alldeles intill massafabriken Scharins Söner, där morfar arbetade. Tilldragelsen vid mammas födelse blev förevigad av minstpojken Bengt-Oskar som vid händelsen skyndsamt varnade sina syskon som var på väg hem från skolan.

- Gajern int ham, he ha komme n´skrik-ong!

På sommaren bodde mamma i ”Pär-Larsa”, ett torp i Innervik där hon tidigt fick vara med och sköta gårdens sysslor. Många är de historier om hur hon och syskonen, i tidig ålder, fick transportera mjölk till försäljning i Klemensnäs, med vådliga strapatser över Skellefteälven och vingliga cykelturer efter byavägarna.

1951 gifte sig mamma med sin stora kärlek, Lars-Olof, i Klemensnäs bönhus. De bodde några år i Ursviken men flyttade sedan till ”Klemens” och mammas hemgård, där hon bott så gott som hela sitt liv.

Mammas föräldrahem blev en stor glädje för henne, där hon med sin gästfrihet gladdes åt släktens träffar.

Här fick också vi barn en trygg uppväxt där humorn alltid var närvarande och där våra kamrater alltid var välkomna.

Mamma arbetade många år inom handels, på Konsum och Banankompaniet. Hon arbetade också på Renholmen där pappa var delägare i ett familjeföretag. Senare köpte mamma kiosken i Klemensnäs som hon hade kvar till dess hon gick i pension.

Barnbarnen betydde mycket för mamma och hon betydde mycket för dem. En hel del tröjor, koftor och andra plagg har hon stickat till dem under åren. Hon hade en ständig omtanke om dem och senare även de barnbarnsbarn som kom och som var till stor glädje för henne. Mamma tyckte om att ha mycket folk omkring sig och det var ofta någon som ”tittade in” hos dem. Hon var en stor djurvän, många katter har haft sitt hem hos henne och både Vicky och Flinga fick god omvårdnad under sina hundår.

Sigrid tyckte om att lösa korsord, att baka och laga mat, men mest av allt var det familjen som hon ägnade sin tid åt. Mamma hade ett stort och varmt hjärta.

Vi är tacksamma för alla ljusa minnen, omtanke och kärlek hon gav oss.

Annlouise, Ronald

Rapportera fel

Gunilla Norén

Malå

Måndagen den 22 april somnade vår kära storasyster Gunilla Norén in efter en längre tids sjukdom.

Gunilla föddes år 1947, dotter till Elis och Irma Norén, Östra Fårträsk, Malå. Efter att ha arbetat som hembiträde i familj och inom hotell- och restaurangbranschen under ett antal år utbildade hon sig först till sjukvårdsbiträde och senare även till undersköterska.

I början av 1970-talet bosatte hon sig i Umeå och arbetade sedan under resten av sitt yrkesverksamma liv på röntgenavdelningen vid Umeå lasarett, numera Norrlands Universitetssjukhus.

Gunilla var mån om sina nära och kära, inte minst syskonbarnen. Vi minns våra besök hos henne i lägenheten i Umeå där hon alltid med glimten i ögat och sitt goda humör bjöd oss på god mat, fika och andra godsaker. Sport var hon väldigt intresserad av och även film och musik.

Gunilla hade ibland tanken att i en framtid flytta tillbaka till hembygden i Malå sedan hon slutat arbeta och gått i pension. Nu blev det tyvärr inte på det sätt som hon tänkt. Hon besvärades först av njurproblem men genomgick en lyckosam njurtransplantation sedan en bror donerat henne sin ena njure.

Därefter drabbades hon av Alzheimers sjukdom. Den gradvis försämrade hälsan gjorde att hon tvingades sluta sin anställning och för ett antal år sedan flyttade hon till Miklagård, Malå, i särskilt boende, där hon nu fått sluta sina dagar. Vi har ofta frågat oss varför vår syster skulle behöva drabbas av denna sjukdom.

Vår Gunilla har nu fått vila, men kommer för alltid att finnas kvar i vackert minne hos oss.

Syskonen

Rapportera fel