Vinsten med valfrihet

Sverige har blivit en välfärdspolitisk experimentverkstad. Så beskriver vissa debattörer det faktum att Sverige sedan något decennium tillåter en mångfald av utförare inom vad som helt och hållet brukade vara den offentliga sektorns domän. Ofta exemplifieras beskrivningen med att Sverige som enda nordiska land tillåter friskolor att gå med vinst.

Men bilden kritikerna målar upp blir generande ofullständig, när de ”glömmer” att nämna att både Danmark, Norge och Finland välkomnar att vinstdrivande företag bedriver såväl barnomsorg som äldreomsorg och sjukvård. Faktum är att omkring hälften av barnomsorgen i Norge och hälften av äldreomsorgen i Finland bedrivs i privat regi. Jämfört med cirka en femtedel för barn- respektive äldreomsorg i Sverige. Samtliga nordiska länder tillämpar olika former av kundvalsmodeller, där privata företag utför skattefinansierade välfärdstjänster. Och i samtliga nordiska länder har inslagen av valfrihet ökat under 2000-talet.

Det är bara på just skolområdet som Sverige skiljer sig, genom att friskolorna verkar under samma ekonomiska villkor som de kommunala. I Norge och Danmark får friskolorna till skillnad från svenska friskolor välja sina elever och finansierar delvis sin verksamhet med elevavgifter. Till skillnad från friskolor i andra nordiska länder är de svenska friskolorna alltså öppna för alla.

Mångfaldens kritiker menar att vinstintresset urholkar kvaliteten i välfärden. Men det bygger på antagandet att frånvaron av vinster automatiskt innebär att resurserna används effektivt, vilket inte är fallet. Till exempel visade en granskning från Socialstyrelsen nyligen att privata äldreboenden är minst lika bra – i flera av de viktigaste kvalitetsparametrarna klart bättre – än kommunala äldreboenden. Skolresultaten för friskolor är bättre, fristående förskolor får högre betyg i föräldraenkäter och den nationella patientenkäten visar att privata vårdcentraler är överrepresenterade bland de som får bäst betyg. Det är kort sagt svårt att finna något jämförelsemått där privata verksamheter uppvisar sämre kvalitet än sina offentliga motsvarigheter.

Därmed inte sagt att vi ska vara nöjda med dagens situation. Inte minst den svenska skolan har många problem, som fortsatt sjunkande skolresultat, en lärarutbildning som inte håller tillräckligt hög klass och brister i uppföljning och styrning. Men det fria skolvalet är inte ett av dessa problem. Tvärtom blir kvaliteten bättre av att medborgarna kan välja bort verksamheter som inte fungerar.

Från näringslivets sida har vi startat ett omfattande program med samverkan mellan olika branscher för att på bästa sätt kunna bidra till en fortsatt förbättrad välfärd. Vi gör det inom ramen för en välfärdsmodell som är gemensam för många länder som inser att vi måste hitta nya vägar om vi ska klara framtidens välfärd.

Tobias Krantz

chef för utbildning, forskning och innovation vid Svenskt Näringsliv