Producenterna drabbas hårdast

Mannen i den andra änden undrade om länets spannmålsodlare inte gnuggade händerna nu när spannmålspriserna var på väg uppåt.

Samtalet och frågorna byggde på att ett antal delstater i USA på grund av torka fått stora delar av sin skörd förstörd och nu spred sig en förväntan/rädsla för en prisuppgång på spannmål världen över.

Ja, vad händer med matpriserna och vad händer nu?

I USA torde president Barack Obama komma med någon form av räddningsplan för hårt ansatta bönder och inför hotet av stigande världsmarknadspriser på spannmål kommer säkert ett antal länder att stänga gränserna för att se om sitt eget hus.

Vilka kommer att drabbas?

Foderpriserna kommer att stiga och därmed försämra lönsamheten för både mjölkproduktion, svin- och nötköttsuppfödning – för avräkningspriset går inte upp för att kostnaderna stiger utan först då det råder ett underskott även för de produktgrupperna.

Konsumenten i väst kommer knappt ens att i butiken märka att spannmålspriset gått upp, trots att spannmål ingår i så många olika livsmedel. Hos oss är alla livsmedel så transporterade, hanterade, processade och förädlade att själva råvarukostnaden (= spannmålen) utgör en allt mer försvinnande del av den färdiga produktens pris i butiken. Vi har egentligen större anledning att oroa oss för stigande livsmedelspriser på grund av bristande konkurrens inom handeln, med få aktörer, än om bonden skulle få bättre betalt. I stort sett hela prisuppgången på livsmedel under senare år har berott på leden efter bonden.

De som drabbas av stigande spannmålspris är konsumenterna i utvecklingsländer och låglöneländer där råvarupriset utgör den större andelen av livsmedelskostnaden. Ett fördubblat pris på spannmål kanske höjer priset på limpan med fem–tio procent, men slår igenom med alla hundra procenten för den som köper en säck spannmål och börjar sin matberedning därifrån.

Jag är lite förvånad över hur snabbt vi tar ordet kris i vår mun bara för att råvarupriset på livsmedel ”riskerar” att stiga till en någorlunda anständig nivå – för vi har aldrig någonsin tidigare behövt arbeta så lite för vårt dagliga bröd som nu.

Hela samhället ser med största oro (eller glädje) på alla andra branscher utifrån stigande eller fallande priser och krisstämpeln plockas alltid fram då priserna faller. Även om vi alla till exempel skulle vilja bo billigare så får inte bostäder bli billigare – för då har vi en fastighetskris.

Landsbygden och jordbruket skulle också må väl av stigande råvarupriser, varför pratar vi då om hotet av en livsmedelskris?

Arne Lindström

ordförande LRF Västerbotten