När busschauffören Ola Holmström häromdagen parkerat bussen i Fällfors och var på väg hem till Byske fick han sitt livs andra stora viltupplevelse. En björn lufsade plötsligt över vägen.
- Jag såg att det var något konstigt på vägen och tänkte först att det var en älg, men sedan såg jag att det inte var det. Björnar är låga och kompakta, de ser på håll ut nästan som myrstackar som är ute och rör sig, berättar han.
Det var vid halv- sju-tiden på kvällen. Platsen där björnen passerade är väldigt öppen och ligger bara någon knapp kilometer från bussgaraget i Fällfors i utkanten av byn. Alltså inte precis något ställe där han förväntat sig att få se en björn. Ola Holmström, som själv jagar fågel och älg, bedömer att det var en mindre björn och att avståndet till bilen var 60-70 meter. Någon kamera hade han inte till hands och upplevelsen varade bara någon minut.
- Jag provade ropa på den för om man gör det brukar djuren stanna upp, men den bara fortsatte över vägen.
Ola Holmström har kört buss åt Skelleftebuss i två-tre år. Eftersom han ofta kör på mindre vägar får han se många vilda djur. Bäst gillar han morgnarna för då är viltet i rörelse. Han hade faktiskt funderat på om han skulle få turen att se en björn. Det fick han. Rädd var han inte.
-Nä, om man sitter i bilen behöver man inte vara så ängstlig. Det var mest fascinerande.
Björnen i Fällfors är inte den första som Ola Holmström sett. För 25 år sedan jagade han fågel tillsammans med ett gäng i kronoparken Grönbo utanför Fällfors när en björn dök upp. Björnar var inte lovliga då. Någon extra spänning eller rädsla inför att delta i höstens älgjakt i hembyn Frostkåge känner han inte.
- En frisk björn håller sig undan om den hör att det kommer människor. Den här årstiden går björnarna bara omkring och äter för att klara vintern. Jag tror jag har läst någonstans att de kan gå upp till tio mil om dagen. Den här björnen kan vara långt borta nu.
INGRID NORLUND BRINCK
Rapportera fel






