En av fyra svenskar begravs i en annan församling än där personen bodde vid dödsfallet. Och vår sista vila vill vi ha på hemorten eller bredvid ett fritidsställe.
Roger Marjavaara vid Umeå universitet har kartlagt mobiliteten för avlidna. Hans undersökning visar att landsbygdskommuner som präglas av utflyttning ofta har ett större antal begravningar än dödsfall. Extremfallet är Sorsele.
– Vi bor, jobbar och vistas mest i städer, och är sällan trogna vår hembygd under vår levnad. Det skulle kunna tyda på att stadsbor inte bryr sig ett dugg om landsbygden, men den här undersökningen visar att så inte är fallet, säger han i ett pressmeddelande.
I genomsnitt färdas de avlidna cirka nio mil, längsta sträckan uppgick till drygt 116 mil.
– Vårt känslomässiga hem, det vi kallar ”hemma” och där vi vill begravas, är ofta någon annanstans än där vi lever och verkar. Valet av viloplats kan ske helt på emotionell grund och avslöjar därför människors sanna platsanknytning, säger Roger Marjavaara.
Rapportera fel






