Stoppa skattesmitarna

The Guardian rapporterade i helgen att mer än 140 biljoner (140 000 miljarder) kronor finns dolt i skatteparadis som exempelvis Schweiz och Caymanöarna.

Avslöjandet får en särskild tyngd i Storbritannien, där protester har riktats mot företagsägare som anklagas för att smita undan skatt, i ett läge där landet tvingats till kännbara åtstramningar för att hantera recessionen.

Flera av de mest ökända skatteparadisen, som Caymanöarna, Brittiska Jungfruöarna och Kanalöarna, är dessutom den brittiska kronans domäner. Än så länge har dock inte London agerat med någon större kraft för att stänga till kryphålen. Elaka tungor talar om att det skulle göra livet besvärligt för några av det styrande Torypartiets största finansiärer.

En stor del av pengarna har dock inte förts ut från västvärlden, utan från utvecklingsländer. För vissa länder, exempelvis Nigeria och Elfenbenskusten, uppgår summorna till flera gånger landets statsskuld.

I dessa länder exploaterar de styrande systematiskt landets resurser. Som exemplet med Nigeria och Elfenbenskusten visar handlar det inte bara om summor som tillåter eliten att leva ett jetsetliv – det handlar om summor som kan förändra landets framtid.

För dessa länder är naturligtvis utförseln av resurser ett jätteproblem. Men även för västvärlden finns det all anledning att komma till rätta med skattesmitning.

Finansiellt kapital är förvisso lättrörligt. När den nytillträdda alliansregeringen avskaffade förmögenhetsskatten skedde det med insikten att det var en skatt som gjorde mer skada än nytta: den skrämde bort investerare från att ha sitt kapital i Sverige. I samma anda brukar ekonomer tala om att en stabil skattebas utgörs av saker som inte flyttar utomlands: ”fastigheter, fordon och fattigt folk”.

Det är dock knappast ett argument för att se mellan fingrarna med att vissa höginkomsttagare betalar betydligt mindre skatt än den genomsnittlige skattebetalaren. En urholkad skattemoral är på sikt betydligt skadligare än kapitalflykt. Tilltron till samhällskontraktet skadas. Människor tappar förtroendet för varandra och för samhällets spelregler. Det är ingen slump att den låga skattemoralen är ett av de största hindren på Greklands väg tillbaka ur krisen.

Från svensk sida pågår ett arbete för att förmå skatteparadisen att öppna upp sig, och det ger resultat. Förra året fick Skatteverket in en miljard kronor från skatteparadis. Även bojkotter av skattesmitande företag, liksom förändrade normer i företagsvärlden, kan vara effektiva vägar till förändring. Men den verkliga tragedin, länsningen av utvecklingsländernas resurser, stoppas bara genom att bygga upp starka demokratier, där fuskande politiker kan avslöjas och ställas till svars.

David Ekstrand