Pappa, kom hem till maten

Det är svårt att inte ha ett något kluvet förhållande till sommarens vägarbeten. Å ena sidan vill vi ha bra vägar, å andra sidan vill vi inte ha långa köer i semestertrafiken, å tredje sidan går det inte att asfaltera under vinterhalvåret. Lös den ekvationen den som kan.

I tisdags berättade Norran om vägarbetarna och ett vägarbete på väg 346 mellan Långviken och Tjärn. Det är ingen speciellt hårt trafikerad väg, tempot i trafiken är långtifrån lika uppskruvat som längs Europavägarna och de stora länsvägarna. Ändå är det många som känner oro.

För några år sedan snurrade en informationsfilm från Vägverket (numera Trafikverket) i reklam-tv-kanalerna. Bilarna svischade förbi ett vägarbete, som de brukar göra, med en stor skillnad: det var barn, inte vuxna, som dirigerade trafiken och lade asfalten. Och vem kommer inte ihåg en annan av Vägverkets kampanjer: Vi vill ha hem vår pappa till kvällsmaten.

Även om Vägverkets filmer tillhör de allra bästa i branschen har inte budskapet gått fram till alla. Alltför många struntar i 30-gränsen, snitthastigheten förbi vägarbetsplatser ligger på 45 kilometer i timmen. Vissa kör ännu fortare, eller som Mikael Gimvall, arbetsledare på det vägbygge som Norran besökte, konstaterar: ”98 procent sköter sig bra. Det är en liten klick som kör som idioter och de kan köra 120 kilometer i timmen när de passerar.”

Vad kan göras för att förbättra arbetsmiljön. En hel del, faktiskt, frågan är snarare vad som är smartast att göra. När fackförbundet Seko 2007 gick ut och frågade sina medlemmar ville de ha fler omdirigeringar av trafiken. Dåvarande Vägverket var tveksamma och menade att trafiksäkerheten riskerade att bli ännu sämre om tung trafik dirigerades in på smalare och mindre vägar och genom samhällen med lekande barn. Det är en klok och viktig synpunkt.

Nej, den stora boven i dramat är inte trafiken som sådan, utan hastigheten, att sura, ilskna och semesterstressade bilister helt enkelt struntar i både hastighetsbegränsningar och vägarbetarnas säkerhet. Det är heller ingen nyhet att vissa bilister anser att hastighetsbegränsningar är till för att överskridas och gladeligen gasar och bromsar mellan fartkamerorna längs landets vägar i en både fart- och farofylld katt-och-råtta-lek med polisen.

Men om man verkligen vill så kan man få ner hastigheterna vid vägarbeten: genom fartkameror (i funktion), nolltolerans mot fortkörning och högre böter och genom att polisen övervakar arbetsplatserna. Och frågan är inte om polisens resurser räcker till eller inte, frågan är snarare om samhället har råd att låta fler och fler (både bilister och vägarbetare) bli skadade i samband med vägarbeten samtidigt som antalet trafikanter som dör eller skadas i ”vanliga” trafikolyckor minskar.

Ingen ska behöva arbeta med livet som insats, alla vill ha hem sin pappa till kvällsmaten.