När man talar om trollen …

Det finns få saker som är så svåra att föra en seriös och saklig debatt om som invandringen och Sverigedemokraterna, inte nödvändigtvis förvandlat till ett ämne, utan lika svåra var för sig. Fortfarande finns det SD-anhängare som ser sig själva som offer.

Det ska erkännas, innan SD tog plats i riksdagen blev partiet rätt styvmoderligt behandlat, de hade svårt att få komma till tals, svårt att få debattinlägg publicerade och så vidare. Men nu när partiet tagit Helgeandsholmen i besittning, och fullt ut blivit en del av det demokratiska systemet, har de flesta tidningsredaktioner fått en annan syn på SD. Deras politik granskas, kommenteras och analyseras precis på samma sätt som andra partiers. Problemet är bara att det fortfarande finns sympatisörer som anser att både de själva och partiet förföljs. Så är naturligtvis inte fallet.

Ett exempel: För en tid sedan publicerade Norran en ledare – ”Dåliga nyheter, Åkesson” – som handlade om att motståndet mot flyktinginvandringen minskat. Källa var två vederhäftiga undersökningar, en från SOM-institutet (Institutet för samhälle, opinion och medier vid Göteborgs universitet) och en från Sifo. Båda visade liknande resultat utifrån något annorlunda frågeställningar. Genast tittade de fram, nättrollen, de personer som medvetet gnäller, jävlas och provocerar på diverse bloggar, sajter och kommentatorsfält.

Det här är ett problem med många bottnar. Å ena sidan vill väldigt få tidningar, framför allt inte liberala sådana, strypa den fria debatten, samtidigt som man inte kan tillåta rasistiska och kränkande inlägg. Det finns många som vill föra en saklig debatt på nätet men låter bli av rädsla för att bli verbalt påhoppade, det anonyma hatet i kommentarsfälten har helt enkelt blivit ett problem för det offentliga samtalet. Vems yttrandefrihet som ska värnas är en fråga som är betydligt enklare att besvara än hur det i praktiken ska göras.

Censur skriker de, de unga och arga männen, för de flesta är unga, arga och män. Vilket den gröna och liberala tankesmedjan Fores slog fast när man i början av året arrangerade ett seminarium om digital populism.

Nej, censur är det inte, inte mycket kan vara mer fel, för yttrandefrihet handlar inte om att var som helst, när som helst och hur som helst spy galla över underordnade grupper i samhället under anonym signatur, sprida vandringssägner om att Sverige håller på att islamiseras, att massinvandringen gör svenskarna till en minoritet. Statistiken ger svart på vitt om Sveriges invandring.

Sverigedemokraterna har problem, halva mandatperioden har gått och partiet har förmodligen aldrig varit så isolerat som nu. En anledning är att de flesta nuförtiden uppfattar (rätt eller fel) den anonyma nätmobben som synonym med en SD-anhängare, och partiledningens ovilja att ta avstånd från densamma. Med sådana vänner behöver SD inte några fiender.