I Norran 11 och 12 juli kunde vi ännu en gång läsa om en vårdmiss. Patienten hade denna gång fått träffa alltför många olika (stafett)läkare.
Man försöker i dessa två artiklar redovisa problemen kring stafettläkarna.
Tyvärr, missar man, enligt mig, en av de absolut viktigaste orsakerna till varför det många gånger blir fel i vården.
Nämligen brist på tid!
I dagens primärvård finns stora förväntningar från patienter, försäkringskassa, arbetsförmedling, transportstyrelse, specialistsjukvård med mera och inte minst från politikerna.
Varje år tillförs nya arbetsuppgifter, mycket lite tas bort. Dessutom flyttas i år 15 000 läkarbesök från specialistsjukvården till primärvården utan att personella resurser följer med.
Ovanpå detta ett stort antal obesatta distriktsläkartjänster.
Arbetssituationen skulle vara mycket pressad även om alla tjänster var besatta.
Det är här stafettläkarna kommer in. Många patienter väntar och deras schema blir snabbt fullbokat.
Dessutom tillkommer under dagen akuta sjukdomsfall som ”kläms in” med så kallad överbokning.
De flesta kan nog räkna ut att risken för fel och misstag är hög, ja allt för hög. Oavsett om läkaren är duktig och ordinarie.
Jag har träffat ett flertal stafettläkare på de hälsocentraler där jag arbetat som distriktsläkare. Som grupp betraktat är de som vilka distriktsläkare som helst. De försöker göra det bästa av en många gånger omöjlig situation.
Sjukvården har de senaste åren gärna velat ta efter flyget vad gäller riskanalyser.
Den aktuella risknivån i primärvården skulle aldrig flyget acceptera.
Vad ledningen måste fråga sig, och oss själva som jobbar i primärvården, är:
Varför är det så många distriktsläkartjänster vakanta?
Vad behöver göras för att de ordinarie distriktsläkarna ska orka stanna kvar och därigenom ge bättre förutsättningar för nyrekrytering?
Sverre Lagerqvist, Skellefteå
Rapportera fel







Bilar till salu i Skellefteå