Satsa på Skelleftehamn

Ibland kan man bli lite extra upprörd. Det blev jag när jag läste Norrans reportage, 24 juli, om det sjunkande besöksantalet på Örjansbadet. Varför? Jo, Norran har som vanligt fokuserat på fel saker, men det gäller ju bara Skelleftehamn.

Det borde istället handlat om att Örjansbadet har näst högsta antalet besökare i kommunen. Men Norran väljer andra ”glasögon” och lyfter fram förslaget från Hans Brettschneider (MP) om att bygga om Örjans för parkour och cheerleading.

När jag ändå är ute med ”motorsågen” och kapar, så undrar man hur resten av den politiska oppositionen tänker. Om den gör det.

För platser utanför stadskärnan är det viktigt att det finns aktiviteter, annars vill ingen bo där. Det är mycket viktigt att alla barn får lära sig simma och ha tillgång till badhus. För äldre som vill röra på sig finns olika aktiviteter som många inte skulle utnyttja om de inte fanns just här i Skelleftehamn.

Det trygg med ett badhus på hemmaplan är att inte att behöva stoppa in barn i en buss och åka till stan för ett dopp. För miljön är det bättre med badhuset och alla dess aktiviteter, som passar både unga och äldre i Skelleftehamn.

Annars måste alla ta sig till stan för att få röra på sig. Men det klart, drar PRO-parkour på Örjans igång så. En given succé.

Politiker, ta och tänk om och tänk rätt!

En levande kommun är inte enbart Skellefteå stad. Det bor folk på andra ställen också. Man kan inte flytta in allt till ”staan”. Alla skolor ska också dit om politikerna får bestämma, och nu vill de norpa i kommunmedborgarnas fritidsaktiviteter.

Jag trodde i min enfald att politiker ska företräda sina uppdragsgivare. Och vem/vilka är det? Jo, det är vi det.

Inge Torrsim

SVAR DIREKT:

Tack för frågan.

Norran gjorde en förutsättningslös granskning av besöksutvecklingen för de kommunala badhusen de senaste 10 åren. Det visade sig att Örjanshallen i Skelleftehamn har haft det tufft, vilket knappast Norran kan lastas för.

Vi belyste också behovet av en renovering av anläggningen och olika politiska ståndpunkter som finns i frågan. Insändarskribenten skjuter alltså inledningsvis mot budbäraren och inte beslutsfattarna. Det är väl bra att frågan kommer upp så att den belyses, diskuteras och inte glöms bort?

Lars Andersson

chefredaktör och ansvarig utgivare

Norran