Tre månader efter branden: ”Saker tar lite längre tid”

Det var den 28 mars, strax före klockan fyra på morgonen, som Emil Nyman vaknade i familjens hus i Siksjön, inte långt från Byskeälven i södra delen av Arvidsjaurs kommun.

– Jag märkte inget först utan halvsov vidare. Men när jag hörde att det mullrade ur skorstenen förstod jag att något var galet, berättar Emil, som då var ensam hemma.

När inget syntes inomhus tog han telefonen och katten och gick ut och såg då rök komma vid skorstenen. Soteld, tänkte Emil och slog larmnumret 112.

– Under tiden jag pratade med larmoperatören såg jag hur hela huset rökfylldes och att det slog upp lågor. Och jag förstod att det skulle ta tid innan brandkåren hunnit hit.

Det fanns brandsläckare inomhus men operatören på SOS Alarm avrådde Emil från att gå in i huset igen.

– Han lät rädd och sa att det inte var värt att gå in.

Räddningskåren kom efter en stund men huset gick inte att rädda.

– Räddningstjänsten gjorde vad den kunde. En rökdykare fick i alla fall ut min plånbok ur huset, säger Emil.

Allt i huset förstördes. Fotografier och minnesföremål som sparats förlorades i elden.

– Det är värre om man skulle tappa minnet, då är ju föremålen värdelösa. Minnet av alla de sakerna som brann upp finns kvar i mitt minne, jag kommer att ha dem kvar dem där, säger Emil.

Familjen har valt att bo kvar på fastigheten i ett fritidshus ett stenkast från brandplatsen i väntan på att ett nytt bostadshus ska bli inflyttningsklart.

Men med dusch i en manskapsbarack och utedass blir vardagen lite mer primitiv.

– Många saker som man har för att underlätta i livet, som till exempel tvättmaskin och diskmaskin, förstördes i branden. Så visst blir det lite besvärligare, saker tar lite längre tid. Vi får tvätta och hämta dricksvatten hos grannar. Grannar, vänner och folk ute i byarna här runt omkring har ställt upp bra, säger Emil och riktar en tacksamhetens tanke till dem.

Branden innebar att mängder av olika saker plötsligt måste ordnas.

– Det var ju i slutet av månaden och räkningarna skulle betalas. Så jag fick ringa runt och tala om vad som hänt och få förlängd tid att betala. Fast på Lantmäteriet var det en besvärlig process för att få en kopia på fakturan, säger Emil.

Branden innebar också kontakter med försäkringsbolaget.

– Den första kontakten, via räddningsledaren, gick bra. De betalade ut ett förskott så att vi kunde skaffa tandborstar och sådant vi behövde. Men sedan blev det problem, säger Emil.

Familjen och deras försäkringsbolag är nämligen inte överens om hur det hus som brunnit ska ersättas.

– De menar att de kan bygga efter de gamla ritningarna, men det står klart och tydligt i villkoren att det nya ska uppfylla Boverkets riktlinjer och om det blir fördyringar så ska dessa bekostas av försäkringsbolaget, säger Emil.

Deras hus var byggt på 1920-talet, ritningarna som finns är daterade 1972.

En tvistepunkt är badrummet, som var litet i det hus som elden tog och som enligt Emil inte skulle godkännas vid en bygglovsansökan i dag.

– Det handlar om tillgänglighetskrav, det ska vara möjligt att handikappanpassa ett badrum. Men ska vi bygga ett bostadshus med godkänt badrum säger byggfirman som försäkringsbolaget har avtal med att vi gå ned i storlek på rummet intill. Det finns inte heller någonstans att installera en tvättmaskin i det hus som försäkringsbolaget har erbjudit oss, säger Emil.

Han säger att han vet att han kommer att få rätt till slut, men att det kommer att ta tid.

– Jag tror att det avslutas i domstol.