Sommartala i Skellefteå

Det finns politiker som klagar på hur svårt det är att möta sina (och andras) väljare.

Och så det finns väljare som klagar på hur svårt det är att möta sina (och andras) politiker.

I Skellefteå kommun har alla nämnder, styrelser och arbetsutskott – förutom fullmäktige – stängda sammanträden. Den som vill veta vad som sades är hänvisade till media, eller till att läsa sammanträdesprotokollet den dag det blir offentligt. Och när kommunfullmäktige sammanträder är det öde på åhörarläktaren. Det partipolitiska samtalet har med åren blivit allt mer formaliserat, allt mindre spontant. Avståndet mellan makt och medborgare har ökat. När det borde vara precis tvärtom – med alla de möjligheter som den nya tekniken erbjuder.

Att det sedan också finns politiker som helst ser att besluten fattas utan offentlig debatt är en helt annan sak.

På riksplanet har partiledarna skrivit in datum för årets sommartal bland båtar, björkar och sympatisörer i sin dagbok. Först ut är Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, som sommartalar i Sölvesborg den 11 augusti, sist ut är nye S-ledaren Stefan Löfven, som talar på ännu så länge hemlig ort den 26 augusti. Endast Göran Hägglund (KD) och Annie Lööf (C) stannar hemma, prioriterar hängmattan före talarstolen.

Partiledarnas sommartal är en trevlig tradition. Den annorlunda inramningen gör att det hela känns mer familjärt, kavajen och slipsen åker av, skjortknapparna knäpps upp, förhoppningsvis skiner solen och vågorna kluckar mot strand.

När partiledarna på riksplanet sommartalar, varför skulle inte partiledarna på det lokala planet, i Skellefteå, också kunna göra det. Inför valet 2010 hade partierna varsin kväll i Stackgrönnan. Ett tält hade slagits upp nere vid vattnet, kaféet sålde kaffe, fika och räkmackor, partierna stod för programmet. Det behöver inte vara märkvärdigare än så. Visst, många av dem som besökte Stackgrönnan var redan frälsta, partifolk som kom för att fylla tältet och ställa rätt frågor, men det fanns även en hel del helt vanliga Skelleftebor bland åhörarna, så visst finns det ett genuint intresse för den lokala politiken.

Om politiken och politikerna verkligen är intresserade av att föra fler samtal med medborgarna, med väljarna, gäller det också att visa det. Sommartal är en av många vägar att gå. I en tid när intresset för samhällsfrågor ökar, samtidigt som intresset för partipolitiken minskar, gäller det att hitta nya kontaktvägar och annorlunda sätt att arbeta på. För även om valdeltagande fortfarande ligger på en internationellt sett hög nivå har det successivt mattats av sedan toppåren på 1970-talet då över 90 procent röstade. Allt som kan öka medborgarnas intresse för den maktapparat som sätter gränser för hur vårt dagliga liv ser ut bör prövas.