Med fokus på kriserna

Jo, tongångarna kändes igen. Statsminister Fredrik Reinfeldt (bilden) blickade ut över världen och konstaterade att Sverige fortfarande står sig starkt. Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg pratade jobb och kritiserade regeringen för att inte satsa tillräckligt mycket på skolan, vilken (som en ren parentes) primärt är en kommunal angelägenhet, inte en fråga för regeringen. Och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson uppehöll sig vid ”den ansvarslösa invandringspolitiken”. Tongångar som fortfarande känns lite främmande och skrämmande i ett land som Sverige, förhållandevis öppet, solidariskt och välkomnande.

Det är sällan regionalpolitiken får något större utrymme i partiledardebatter. Kanske inte så konstigt eftersom den är en av politikens allra svåraste och mest komplexa frågor, om och i så fall hur de glesare befolkade delarna av Sverige ska ges möjlighet att överleva. Tidigare S-regeringar satsade miljarder på att få företag att etablera sig i glesbygd, resultatet blev att många tacksamt tog emot pengarna för att sedan försvinna från orten. Å andra sidan är vad den nuvarande regeringen vill med lands- och glesbygden höljt i dunkel. De skarpa förslagen är lätt räknade.

Att Miljöpartiet vill höja både drivmedelsskatten och straffbeskatta lastbilstransporterna är ingen nyhet. Inte heller att det skulle slå hårt mot lands- och glesbygd med sina långa avstånd och få, om ens några, alternativ till lastbilstransporter. Ändå framhärdar man. Å andra sidan har alliansregeringen hittills lagt nästan alla stora investeringar i infrastruktur i storstadsområdena. Norrbotniabanan skulle till exempel innebära ett lyft för hela Norrland, kanske har en sådan rent av blivit en nödvändighet nu när Sveriges hetaste arbetsmarknad finns i Norrbottens gruvor. Det hade varit regionalpolitik som hetat duga.

Nu när världens blickar riktas mot Europa, och den europeiska krisen, är det inte konstigt att riksdagens två största partier, Socialdemokraterna och Moderaterna, prioriterar de stabila alternativen i den ekonomiska politiken. Men att ta ansvar för de offentliga finanserna är inte samma sak som att ingenting göra. Och varken S eller M hade särskilt mycket nytt att komma med, det krutet sparas antagligen till Almedalsveckan och/eller höstens budgetproposition.

Det enda nya förslaget som presenterades var Socialdemokraternas tankar kring en sommarskola för de elever som inte når upp till grundskolans mål. Det är ett bra förslag, varje år lämnar tusentals elever grundskolan utan fullständiga betyg. Vi bereder redan ett liknande förslag, lät utbildningsminister Jan Björklund (FP) snabbt meddela. Att både S och FP vill ta åt sig äran är också bra, kanske det till och med går att skapa en blocköverskridande överenskommelse och därmed en för skolan välbehövlig långsiktighet.