Det börjar bli bråttom nu

Kanske klarar inte människan, här symboliserad av all världens ledare, av att greppa alltför många och komplicerade frågor på en och samma gång. Med liv och lust kastar man sig därför över de mest akuta, tätar hålet i skrovet och börjar pumpa läns, räddar sig för stunden, men blundar samtidigt för att hela båten håller på att ruttna sönder.

Översatt till dagsaktuella händelser och dagsaktuell politik: genom att pumpa in pengar i och ge nödlån och bankgarantier till Europas blödande ekonomier kan en ekonomisk kollaps förhoppningsvis undvikas, samtidigt som klimathotet växer, artutrotningen fortsätter och utvecklingen i världen är allt annat än hållbar.

I dag börjar FN:s stora miljömöte i Rio de Janiero, det femte om miljö och hållbar utveckling, efter Stockholm 1972, Nairobi 1982, Rio de Janiero 1992 och Johannesburg 2002. Tre dagar har de på sig att komma överens, världens ledare, deras förhandlingsdelegationer och representanter för alla de tusentals ideella organisationer som väntas till Rio.

Vad de ska komma överens om? De ska diskutera vad som kan göras för att överenskommelserna från 1992 och 2002 ska kunna förverkligas och försöka enas om ett slutdokument, The future we want (= Den framtid vi vill ha). Förväntningarna på att det ska lyckas är inte stora – i sanning svala som en ökennatt.

För 20 år sedan var hållbar utveckling högsta mode. Världsmiljömötet i Rio 1992 banade vägen för Kyotoprotokollet om växthusgaser, konventionen om biologisk mångfald och principen om att den som smutsar ner får betala. Tron på att världen gick att förändra växte sig stark – och starkare. Men sedan kom bakslagen, slag i slag, utarmningen av naturen fortsatte, de människor som lever i extrem fattigdom blev inte färre och befolkningsexplosionen har inte kunnat hejdas.

Problemet är att problemen nuförtiden inte är problemen i sig, hur omfattande och allvarliga de än må vara, utan bristen på tro att världen faktiskt går att förändra, att det går att skapa en utveckling där sambandet mellan miljö, ekonomi och demokrati spelar en central roll, det vill säga en hållbar utveckling.

Efter över 500 vackert formulerade målsättningar behövs bindande internationella överenskommelser om miljömål. För 20 år sedan började världen inse att kampen mot fattigdom och ekonomisk stagnation hör samman med kampen för miljön. Det hjulet behöver uppfinnas igen nu när inte längre hållbar utveckling utan ord som budgetdisciplin, recession och nödlån är på allas läppar.

Men räkna inte med några stora genombrott i Rio, kanske en annan gång, men inte denna. Det mesta och bästa vi kan hoppas på är att världens ledare reser hem med nyvunna insikter, kunskaper och förslag på möjliga problemlösningar. Ibland kan det vara nog så nyttigt att bara sitta ner och prata en stund – om annat än den ekonomiska krisen.