BNP, livskvalitet och lycka

Bruttonationalprodukten, BNP, har länge varit det dominerande måttet på ett samhälles utveckling. Framtidskommissionen anordnade på torsdagen ett seminarium på temat ”Beyond GDP”: går det att hitta mått på samhällsutveckling som går bortom BNP?

En kritik mot BNP-måttet är att hög tillväxt inte säger något om huruvida vi är lyckliga eller inte. Filip Fors från Umeå universitet talade om det framväxande forskningsområdet lyckoforskning: Vad är det som avgör om vi känner oss lyckliga eller inte?

Forskningsläget just nu tyder på att det är människors personlighetsdrag, mer än deras ekonomi eller hälsa, som avgör hur lyckliga de är – i alla fall i rika länder som Sverige. Därmed blir det svårt för politiken att göra oss lyckliga.

Ett annat problem med lycka som mått är att människor tenderar att anpassa sina förväntningar till rådande omständigheter. Det gäller i synnerhet om man saknar grundläggande utbildning: utan kunskap om alternativen kanske man känner sig lycklig för att man inte vet om att man skulle kunna ha det bättre. Undersökningar från Indien visar till exempel att kvinnor anger att de har bättre hälsa än männen, trots att deras hälsa är sämre: kvinnorna har sämre tillgång till utbildning och därmed lägre förväntningar på sin hälsa.

I stället kan livskvalitet vara ett bättre begrepp än lycka. Men det är omöjligt att definiera livskvalitet som ett visst sätt att leva: folk har olika önskningar och prioriteringar. Martha Nussbaum och Amartya Sen menar att livskvalitet i stället bygger på valmöjligheter: en person som fastar, det vill säga väljer bort att äta på grund av religiösa skäl, är inte i samma situation som en person som ofrivilligt svälter.

Denna ansats ligger till grund för FN:s Human Development Index, som ger ett bredare mått på utveckling än bara storleken på ett lands BNP.

Ett annat problem med BNP-måttet är att det inte säger något om hur hållbar vår utveckling är. Kostnaderna för de naturresurser som vi förbrukar beaktas inte. Det finns försök att skapa mått på ”grön BNP”, men dessa är än så länge alldeles för trubbiga, enligt Eva Samakovlis från Konjunkturinstitutet. Det finns ingen enighet kring hur man exakt ska väga in miljöpåverkan i nationalräkenskaperna, för att få ett mått på hur stor del av tillväxten som är hållbar på lång sikt.

Diskussionen om alternativa mått på BNP och utveckling får lätt en underton av flummighet och konsumtionskritik. Men som Marco Mira d’Ercole från OECD påpekade: det handlar snarare om hårda data. Nya mått kan synliggöra företeelser och samband som vi inte tidigare sett, vilket leder till bättre politik. Men ingen statistik i världen kan svara på frågan hur vi bör väga olika värden mot varandra.

David Ekstrand