Begränsad granskning

Att regeringen inte längre har majoritet i riksdagen märks på KU:s granskningsbetänkanden. I år prickades regeringen på flera punkter, i samtliga fall med reservationer från allianspartierna.

Ett fall av kritik gäller införandet av lärarlegitimationer. Här har regeringen misslyckats med att planera reformen på ett sådant sätt att den fastställda tidsplanen kunde gå att hålla. Det visade sig betydligt svårare att översätta lärarnas meriter till legitimation än det var tänkt, och reformen behövde skjutas upp.

Åsikterna går isär mellan Alliansen och oppositionen kring regeringens ansvar. Enligt Alliansen hissade ingen instans varningsflagg i tid mot hur svårt det skulle bli att införa lärarlegitimationerna – varken regeringens utredare, remissinstanserna eller Skolverket. Men medan regeringen måste kunna lita på sina myndigheter, har den samtidigt alltid det yttersta ansvaret för sina beslut.

Årets granskning har skapat viss kontrovers. Allianspartiernas ledamöter i KU gick för en tid sedan i Svenska Dagbladet till angrepp mot oppositionen, som de menar underminerar förtroendet för utskottets granskning genom att framföra grundlös kritik mot regeringen.

Det är lätt att tycka att KU:s granskning ofta urartar till pajkastning för partipolitiska syften, i stället för en saklig kontroll av statsrådens ämbetsutövning. Det gäller naturligtvis inte bara lättsinniga och ogrundade anmälningar från oppositionen, utan minst lika mycket när regeringspartiernas ledamöter uppträder som regeringens försvarsadvokater i stället för domare.

Samtidigt resulterar ändå de flesta anmälningar i att utskottet enhälligt finner att det inte finns skäl att rikta kritik, och det förekommer också att samtliga partier riktar kritik mot regeringen. Det är inte så enkelt som att oppositionen alltid kritiserar och regeringspartierna alltid slår ifrån sig.

KU är inte, och bör inte vara, en författningsdomstol. Den svenska regeringsformen är alldeles för smal för att en granskning som bara handlar om grundlagsenlighet ska bli särskilt uttömmande. KU måste också mer allmänt kunna granska lämpligheten i regeringens agerande. Men det måste fortfarande ske på sakliga grunder.

David Ekstrand