Det är dina pengar

Pensionssparande, oavsett om det är i kollektivavtal eller privat, är inget annat än uppskjutet löneutrymme. Var och en bör därför självfallet ha möjlighet att välja hur man vill placera sina pengar inför pensionsåldern.

Min förhoppning är att Livförsäkringsutredningen i höst lägger fram ett förslag om flytträtt för pensionssparande, inklusive kollektivavtalade pensioner där det inte längre betalas in nya premier. I förening med retroaktiv flytträtt för privata försäkringar innebär det att flytträtten kommer att omfatta huvuddelen av det svenska pensionssparandet.

Men att ha rätt att flytta är en sak, att verkligen ha möjlighet att använda flytträtten en helt annan. Åtskilliga exempel visar på en verklighet där flytträtten för försäkringar som i teorin är flyttbara sätts ur spel genom skyhöga avgifter och administrativt krångel. Sparare som vill flytta en större försäkring närmare pensionsåldern kan i många fall räkna med en avgift på tiotusentals kronor för denna flytt.

Orsaken till de orimligt höga avgifterna är att den nuvarande lagstiftningen lämnar utrymme för bolag att kräva tillbaka ”anskaffningskostnader” från missnöjda kunder som vill byta till något annat pensionsbolag. Anskaffningskostnader är ett vitt begrepp, som åtminstone omfattar löner och bonus till egna säljare, provisioner till förmedlare och merparten av all marknadsföring som pensionsbolagen ägnar sig åt för att locka nya kunder.

Det skulle naturligtvis inte accepteras på något annat område. Vi skulle aldrig tolerera att banker förhindrade missnöjda kunder att flytta sitt sparande och sina lån till en annan bank genom höga avgifter. Det är otänkbart att våra sakförsäkringsbolag skulle få ta ut straffavgifter från kunder som vill byta till ett annat bolag. Tvärtom, utvecklingen inom andra områden har snabbt gått mot en mer konsumentvänlig politik, exempelvis med nummerportabilitet för mobilabonnemang och flyttbara kontonummer och autogiron för banker.

I direktiven till Livförsäkringsutredningen framgår tydligt att regeringen oroas över avgifterna för flytt. Då utredningen nu fått utökad tid för att lämna sina förslag finns det skäl att påminna sig om denna önskan från regeringen.

I mångt och mycket är det genom låga och rättvisa avgifter som konsumentintresset tas tillvara. Det gäller även dem som inte själva är intresserade av att aktivt flytta sitt pensionssparande. En bättre fungerande konkurrens kommer att gynna också de sparare som inte aktivt följer marknaden.

Flytträtt i sig är bra, men inte tillräckligt. En fungerande flytträtt förutsätter också skäliga avgifter och minskat krångel för dem som vill använda flytträtten. Oavsett var utredningen landar bör regeringen så snart som möjligt göra klart att en lagändring också innebär ett stopp för höga marknadsstörande avgifter.

Anders Sellström (KD)

riksdagsledamot för Västerbottens län och ekonomiskpolitisk talesperson