Vad hittar vi bakom nästa vägkrök?

Är det intressant att veta varför författaren Fredrik Sjöberg grunnar på varför Binghöhle, namnet på en tysk droppstensgrotta, fastnat i minnet?

Nja, låter kanske inte så kul. Men det är vad den första berättelsen i essäsamlingen ”Varför håller man på?” handlar om. Utgångspunkten för nästa betraktelse är en avhandling om alla våra könsord; den slutar i en studie av vad som kan finnas i bävrars päls.

Inget ämne tycks för stort eller för litet, för allvarsamt eller knasigt för att hamna under luppen. Och se där, förleden Bing visar sig ha varit fabrikatet på förgasaren till den moped som gjorde att han kunde utvidga sina botaniska exkursioner: ”Doften av oljeblandad bensin och vägdamm är för mig än i dag doften av stormande lycka och frihet från allt”

Sjöbergs essäer handlar om just detta. Om sökande och nyfikenhet. Vad kan vi hitta bakom nästa vägkrök, var och en i det liv vi råkar befinna oss i? Och vad händer om vi inte tar till oss det vi ser och hör?

Ja, om än på ett betydligt blygsammare plan, som för revolutionären Lenin, som vid ett av flera Stockholms-besök (det är bara ett som har blivit känt) följde naturvårdskämpen Anna Lindhagen och tittade på det framväxande kolonilottssystemet, en andhämtningsplats för den svenske arbetaren.

Som Sjöberg uttrycker det: Synd bara att han inte lyssnade mer uppmärksamt på vad Anna sa den där gången, om alla människors behov av lite grönska och glädje. Vem vet, det kanske hade räddat hans revolution från att spåra ut och försvinna ner i diktaturens mörka grop.

 STEFAN HOLMBERG