Lysande om historia och framtidsdrömmar

På kort tid avlider tre personer med ”hög status” av olika skäl. En tycks ha tagit sitt liv, en annan dör i ett krogbråk i Götgatsbacken och en tredje tycks ha fallit offer för en seriemördare.

Opcopgruppen, en enhet med europeiska poliser ledd av Paul Hjelm, får i uppdrag att granska vad det är som egentligen pågår. De visar sig handla om dåtid och framtid.

En gång ville Stalin rensa ut oliktänkare och andra genom att sätta dem på en öde ö. Det slutade med kannibalism eftersom ingen kunde tillgodogöra sig mjölet som de fick med sig. Vad har det för koppling till seriemorden på klassiska fängelseöar – och vad är kopplingen mellan dem mer än citat från ”Greven av Monte Cristo”?

Än konstigare: hur kan det komma sig att ett av mordoffren tycks ha mött två mördare oberoende av varandra samtidigt, en av dem en bildskön man i 30-års åldern.

Arne Dahl träffar i ”Hela havet stormar” både historia och framtidsdrömmar i en spännande ramhandling med bra driv. Det som en gång sågs som det perfekta samhället blev det för ett fåtal och man ska nog därför vara mycket rädd att försöka skapa konstgjorda ideal i framtiden, oavsett om det handlar om tanke eller utseende.

Han bygger sin historia både runt en en öm historisk punkt om utrensning av oliktänkande och en minst lika öm; hur vi ska hantera våra kunskaper om hur vi faktiskt kan påverka människors utveckling, inte bara psykologiskt, utan också utseendemässigt genom extrem plastkirurgi.

Det löper som en röd tråd genom en lysande spänningsroman.

LARS ANDERSSON