Atjoo, en pinsam nysning

Det kan tyckas bagatellartat att Västerbottens läns landsting vill sluta finansiera pollenmätningarna. Men för de uppskattningsvis 25 000 västerbottningar som använder sig av informationen, och speciellt för dem som behöver den för att dosera sin medicin, är det allt annat än en struntsak. Det handlar om att leva ett så normalt liv som möjligt – även mitt under pollensäsongen.

Det handlar dessutom om en struntsumma i det stora hela. Att driva en pollenstation en säsong kostar 100 000 kronor. Men med den spariver som landstingsledningen – både den politiska och den på hög tjänstemannanivå – visat de senaste månaderna är hundratusen alls ingen struntsumma. Inte heller Landstinget Västernorrland anser sig för övrigt ha råd med denna service.

Det är naturligtvis oerhört svårt att dra gränserna mellan vad som är sjukvård och vad som inte är det, mellan vad som är förebyggande hälsovård och vad som inte är det. Att Astma- och allergiförbundet gått i taket är bara som det ska vara, det är i det här fallet deras uppgift, att på bästa sätt försöka tillvarata sina medlemmars intressen.

En besparing som riskerar leda till onödiga vårdinläggningar, och därmed ökade kostnader, varnar oppositionslandstingsrådet Nicklas Sandström (M). Svidande ögon, rinnande näsor och trötthet sänker livskvaliteten, arbets- och koncentrationsförmågan, ja, men onödiga inläggningar? Ingen kan säga emot, för ingen vet, men några kronor mindre på ett konto genererar ofta några kronor mer på ett annat.

Det är dyrt med fotgängare som faller och skadar sig på hala och snöiga trottoarer, konstaterar Statens Väg- och Transportforskningsinstitut. Samhällsekonomiskt vore det lönsamt att satsa på bättre vinterväghållning för fotgängare, särskilt i områden med många äldre, menar forskningsledaren Gudrun Öberg. Men gator och vägar är (främst) en kommunal angelägenhet, sjukvården sköter landstingen, olika kostnadsställen, så varför bry sig om några gamla bryter benen av sig på en kommunal isfläck någonstans i Sverige.

Pollenallergikerna snörvlar och nyser medan landstingspolitikerna diskuterar om de är värda hundratusen kronor eller inte. Nästa punkt på dagordningen: 2020 ska Västerbotten ha världens bästa hälsa och friskaste befolkning.

Det är pinsamt att ingen har ett nationellt ansvar för pollenmätningarna i Sverige, frågan utreds förvisso sedan 2010 av en arbetsgrupp på initiativ av socialdepartementet, men hastigheten som denna för många allergiker så viktiga fråga avhandlas med imponerar sannerligen inte.

Ungefär lika pinsamt är det att tvingas notera att det samhällsekonomiska ansvaret väldigt sällan sträcker sig längre än till den egna budgeten. Det är därför så många fotgängare tillåts skadas.