Inte bara Malmös problem

I Malmö finns inga gråzoner. Sveriges tredje stad kännetecknas av kompromisslöshet. Arbetarstaden reste sig ur varvsindustrins aska med hjälp av djärva satsningar på skarpa tankar och skruvade torn.

Malmö vände pessimismen ryggen i mitten av 1990-talet. Satsningarna fick bära eller brista. Högskolan blev ett långfinger åt kälkborgerliga Lund. Klimatsmarta bostadsområden växte fram bredvid varvens tomma bassänger.

Malmö har gjort vad alla städer måste göra: i stället för att fastna i nostalgi har staden förvandlats, förnyats och förbättrats. I fjol passerade befolkningen 300 000. De senaste decenniernas befolkningsökning skulle få vilken norrländsk kommunchef som helst att gråta en glädjetår.

Ändå har Malmö blivit synonymt med kriminalitet och segregation. I förra veckan inträffade den åttonde dödsskjutningen på sex månader. Sedan 2004 har staden drabbats av kontinuerliga gangstermord.

Våldsspiralen började snurra i slutet av förra seklet. Alla som växte upp i millenieskiftets Malmö är medvetna om vem som rånade vem. Olika delar av stan möter olika sociala förutsättningar. Och vad som inleddes med en våg av personrån tilläts utvecklas till hav av kriminalitet.

Blodet som flyter på Malmös gator är enskilda individers slutstation. Våldet överlever. Nätverken är löst organiserade och fotsoldaternas lojalitet växlar i takt med framgångarna.

Bombattentatet mot ett närpoliskontor i Malmö visar att rättsstaten är pressad. Bara i Skåne inträffade förra året 954 fall av övergrepp i rättssak, 624 fall av utpressning och 42 fall av försök till mord eller dråp med skjutvapen. Flera av fallen är relaterade till kampen om marknadsandelar. Var femte cigarett som röks i Skåne är en smuggelcigg. Man kan köpa burkläsk för en femma.

När justitieminister Beatrice Ask (M) vill göra uppgörelserna i Malmös undre värld till en lokal utmaning gör hon övriga Sverige en otjänst. Det är för enkelt att skylla våldsspiralen på Malmös segregation; på hur gränserna mellan olika stadsdelar är sylvassa och tro att fler öppna fritidsgårdar skulle göra underverk.

Hälften av barnen i södra innerstaden och stadsdelen Rosengård växer upp i fattigdom. Bara kilometer därifrån tillhör västra Malmö och några av kranskommunerna Sveriges rikaste områden. Statistiken bekräftar vem som tjänar mest på att bli kran eller kurir; vilka 15-åringar som runt år 2000 gjorde kalkylen att kriminalitet lönade sig.

Vad statistiken inte berättar är hur svarta affärer blivit hela Sveriges integrationsprojekt. Drygt 90 procent av narkotikan på den svenska marknaden passerar Skåne eller Stockholm. Medelklassen i medelstaden köper drogerna som distribueras i Malmö efter leverans från kontinenten.

Ju längre norrut, desto högre pris. Tio procent av männen mellan 16 och 29 år har brukat cannabis de senaste 12 månaderna. Kokainet har tagit sig in på stadshotellen och vinsterna är enorma för dem som kontrollerar flödet. Det gör Malmös problem till Sveriges.

Lars Kriss

ledarskribent, Liberala nyhetsbyrån