Billigt, ja, men till vilket pris

Plötsligt blir gamla sanningar som nya: det är alltid någon annan som får betala priset för att du ska kunna handla elektronik, kläder och möbler billigt, betala några kronor mindre för köttfärsen eller flyga för ett par hundralappar. Det kan handla om förbud mot fackföreningar, miljöförstöring eller för oss oacceptabla arbetsförhållanden i producentländerna, det kan handla om barnarbete och oerhört låga löner, chockerande brister i djurskyddet eller eftersatt service och underhåll.

Allt det där som vi så gärna kritiserar och förfasas över, men ofta glömmer bort när valet står mellan en skjorta för 199, 599 eller 1 199 kronor, eller när du väljer mellan oxfilé från Brasilien för strax under 200 kronor eller ekologisk, närproducerad svensk dito för 400 kronor och uppåt. Men det är upp till var och ens plånbok och samvete.

Då och då hamnar massmedias fokus på missförhållandena: textilarbetare med stenlunga sedan märkesjeans putsas med stendamm för att få rätt look, journalister som misshandlas när de försöker undersöka arbetsförhållandena vid Indiens textilfabriker, en liten pakistansk pojke, Iqbal Masih, mördas för sin kamp för sina och andra barnarbetares rättigheter. Blunda eller inte, allt det är upp till var och ens plånbok och samvete.

Nu i helgen riktades strålkastarljuset mot det irländska lågprisbolaget Ryanair, som struntat i sex av tio fällningar i Allmänna reklamationsnämnden (ARN) mellan 2005 och 2010. Det rör sig om ersättningar för försenade eller inställda flyg, extrautgifter, bagage och annat. Samma Ryanair som under sommarhalvåret flyger mellan Skellefteå och Girona utanför Barcelona. Flygbolaget anser inte att man behöver följa svenska myndigheters beslut. SAS, som också trafikerar Skellefteå, har, som jämförelse, följt samtliga rekommendationer från ARN. Stephen McNamara, som är kommunikationschef på Ryanair, tycker att ”det är idiotiskt av SAS att följa ARN:s rekommendationer”. Billigt, ja, men till vilket pris.

Globaliseringens alla fördelar är populära. Billigare varor och tjänster, marknader som står öppna för den som vill förverkliga en god idé. Vi vill ha fördelarna, men vill att någon annan, ju längre bort desto bättre, ska ta hand om nackdelarna. Samvetet är lättare att handskas med då.

Det kommer alltid att finnas människor som inte gynnas av en gränslös marknad och företag som ger blanka den i svenska myndighetsbeslut för att tjäna någon krona extra. Det står naturligtvis Ryanair fritt att strunta i ARN:s rekommendationer, för de är vad de heter, just rekommendationer, men det finns heller ingen skyldighet för oss som konsumenter att köpa bolagets tjänster. Konsumentmakt är det som är det fiffiga med en marknadsekonomi.