I dag hade han varit kriminell

Förra året hyllade Norge nationalhjälten Fridtjof Nansen för hans insatser efter första världskriget. I Sverige är han främst känd för Nansenpasset som utfärdades till flyktingar och möjliggjorde resa till trygghet. I år uppmärksammas i Sverige hundraårsdagen av diplomaten Raoul Wallenbergs födelse, och därmed också hans arbete för ungerska judar under andra världskriget – räddningsaktioner som framför allt bestod av falska papper och skyddspass.

Passet har alltid varit en viktig handling i flyktingpolitiska sammanhang – under världskrigen för att ta sig ut ur länder, något som under Kalla kriget fastslogs som exiträtten, rätten att lämna sitt land. Numera är passet snarare viktigt för rätten att träda in i ett land, då exiträtten inte följts av någon ingångsrätt. Hårdare krav på att kunna uppvisa fastställd identitet via pass och ett direkt förbud att ansöka om visum om du inte planerar att återvända till ditt hemland har gjort att marknaden för flyktingsmugglare, falska pass och resehandlingar återigen blomstrar.

Nansens och Wallenbergs arbete har gjort avtryck i flyktingpolitiken. Migrationsverket har rätt att utfärda främlingspass för asylsökande som inte kan komma åt resehandlingar. Främlingspassen är dock ett undantag som blivit allt mer sällsynt. Numera är nästan alla världens länder noga med att identitet ska vara klarlagd före inträdet i ett land – klokt, ur ett säkerhetspolitisk perspektiv, vansinnigt och förödande för de många flyktingar som aldrig haft möjlighet att lägga vantarna på ett pass.

FN:s flyktingorgan UNHCR har i flera år arbetat med ett kvotsystem, främst för att avlasta världens flyktingläger. Systemet innefattar också, i linje med Nansens och Wallenbergs arbete, räddningsaktioner. I akuta situationer kan flyktingar väljas ut på plats av UNHCR och skeppas iväg till exempelvis Sverige, trots att asyl annars kan sökas först i mottagarlandet. Som ett av få EU-länder som har en UNHCR-kvot tar Sverige emot cirka 1 900 flyktingar om året. FN och EU-kommissionen har höjt rösten för att fler EU-länder borde ta ansvar, man har till och med lagt förslag om att EU ska stå för transportkostnaderna.

Samtidigt kan en helt annan trend urskiljas. Våra grannländer Finland och Danmark har på egen hand kompletterat kvotkriterierna med ytterligare krav. Där är det inte bara flyktingstatus som ska uppfyllas för att släppas in, utan även integrationspotential. Finland vill att flyktingarna ska kunna läsa och vara utbildade. I Danmark har mängden kvotflyktingar från muslimska länder minskat drastiskt efter beslutet att fokusera på lättintegrerade flyktingar. Behovet av skydd, asylrätten, är numera helt underordnad inrikespolitisk hänsyn.

Frågan om pass är och förblir livsviktig för flyktingar. Sanningen är att de allra flesta som befinner sig på flykt aldrig har möjlighet att ta sig undan sina förföljare just på grund av världens hårt kontrollerade gränser. I dag kallar vi dem kriminella flyktingsmugglare, de som likt vår hyllade Raoul Wallenberg tillhandahåller falska pass åt desperata människor. Frågan är hur vi kommer se på det om hundra år.

Frida Johansson Metso

ordförande FARR (Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd) och liberal krönikör