Samhället som är en hägring

Av rent egoistiska skäl försökte jag, vid en Greklandsresa i början av månaden, övertyga min Greklandsboende dotter att ta familjen med sig och flytta till Sverige.

Bakgrunden till att jag ville att hon skulle flytta hem till Sverige var inte att hon skulle fly krisens Grekland utan ett uttalande från socialnämndens ordförande i samband med en interpellationsdebatt i fullmäktige. Med hänvisning till föräldrabalken efterlyste hon med en drömsk blick en barnbalk med ett större barnansvar för föräldragenerationens äldreomsorg.

Trots att socialnämndens ordförande hade chansen så sa hon aldrig att ljuden från munnen hade sprungit iväg före tanken. Det tyckte jag var konstigt. Ty hon borde ha kunskap om att i de länder där barnen har omsorgsansvaret för sina föräldrar så är det i första hand ett ansvar för döttrar och svärdöttrar.

Nu är nämndsordförandens barnbalksträngtan inte det enda skälet till att jag funderar ifall man ska fly Skellefteå medan man kan prata för sig.

Förra veckan beslöt alla partier i fullmäktige, utom Vänsterpartiet, att utreda vilka kommunala verksamheter som kan utföras av privata företag. Inga undantag gjordes för vård, skola och omsorg.

Eftersom mina barn knappast kommer att bosätta sig i Skellefteå är det – ifall jag lever tills jag behöver äldreomsorg – stor risk att en blir utbjuden till den billigaste kapitalisten som får göra vinst på mig de sista åren i mitt liv. Kanske är det ett pris som är värt att betala för att hålla skatterna nere och kunna avancera till topp åttio på Svenskt näringslivs ranking av kommunernas näringslivsklimat? Jag tycker inte det.

Jag har nyss läst Studieförbundet näringsliv och samhälles (SNS) antologi ”Konkurrensens konsekvenser”, en bok som analyserar privatiseringens omfattning och konsekvenser.

Tack vare skolprivatiseringen har elevernas betyg höjts utan att kunskaperna ökat, förtäljer SNS-boken. Skellefteå kommunfullmäktige fattar beslut om att undersöka vad som kan privatiseras samtidigt som det kommit en bok som – på vetenskapliga grunder – är ytterst tveksam till om privatiseringarna av offentlig verksamhet lett till kvalitetsförbättringar eller blivit billigare. Kunskapssamhället är en hägring.

Kjell Hanseklint

vänsterkrönikör