Roger Wihlbeck

Henry Wikström

Henry Wikström, Skellefteå, somnade in på Skellefteå lasarett den 6 juni i kretsen av sina närmaste. Henry blev 60 år.

Han var son till John och Alfhild Wikström och växte upp i Boliden.

Efter avslutad skolgång arbetade Henry under en tid på den mekaniska avdelningen i Boliden. Så småningom tog skrivintresset över och han började frilansa som journalist. Under ett antal år arbetade Henry som sportjournalist på Västerbottens Folkblad. Detta arbete gav tillfälle till många resor och möten med intressanta människor. Minnen som Henry ofta återkom till. De senaste åtta åren har Henry arbetat inom Solkraft där han var redaktör för Solkrafts tidning Solitären. Hans reportage i Solitären har varit mycket uppskattade bland Solkrafts medarbetare. Så även den kluriga tävlingen ”Bakom masken” som givit många Solkraftmedarbetare huvudbry varje månad.

Henry blev far till två barn; 1984 föddes dottern Jessica och 1986 föddes sonen Mattias.

På fritiden ägnade sig Henry åt intressen som litteratur, film och musik. Han tyckte också mycket om hundar och katter. På senare tid började han även intressera sig för krukväxter, ett intresse som förmodligen väcktes då han gjorde flera reportage om Hälsans Trädgård. Frågesport och korsord var andra intressen som Henry med glädje och stor skicklighet ägnade sig åt. Bland annat medverkade han med frågor till ”Ring så spelar vi” samt deltog vid två tillfällen i ”Vem vet mest”.

En uppskattad arbetskamrat, far, bror och morbror har gått ur tiden.

Familjen

Rapportera fel

Rolf Grenholm

Tidigt på lördagsmorgonen, den 8 juni, somnade min käre make och vår pappa Rolf Grenholm, Skellefteå, in i hemmet omgiven av de närmaste, efter en relativt kort tids sjukdom. Han blev 75 år.

Rolf växte upp i Klockträsk tillsammans med sina sex syskon, av vilka han var yngsta barnet till Almina och Armand Grenholm.

Efter avslutad folkskola och utbildning till mekaniker arbetade Rolf, från slutet av 1950-talet och fram till pensioneringen, åt Hellgrens företag. En mycket arbetsam och händig man har slutat sina dagar.

I sin ungdom träffade han Clary, född Degerfeldt från Norra Åkulla, som han gifte sig med pingstafton 1961. De fick många lyckliga och kärleksfulla år tillsammans.

Snart utökades familjen med fyra barn; Heléne, Bertil, Ingela och Magnus. Med tiden blev det sjutton barnbarn och tre barnbarnsbarn.

Familjen låg Rolf varmt om hjärtat och han besökte ofta sina barn och följde med stor nyfikenhet och omtanke barnens och deras familjers utveckling och fritidsprojekt. En som också alltid fanns vid Rolfs sida, och i hans tankar de senaste åren, var hunden Nino som nu har mist sin husse.

Det stora fritidsintresset var blommor och trädgårdsskötsel. Blommornas namn kunde han både på svenska och latin.

Den som kände Rolf vet att han var en stor historieberättare, men även berättelser ur verkliga livet fick han till med glimten i ögat.

Under vintern avtog Rolfs krafter successivt och under vårens övergång till sommar kom det smärtsamma beskedet om sjukdomen som nu har avslutat Rolfs dagar hos oss.

Sorgen och saknaden är stor.

Clary och barnen med familjer

Rapportera fel

Rudolf Markström

Fredagen den 31 maj avled vår pappa Rudolf Markström,

Hemgården, Lövånger, i en ålder av 88 år, omgiven av sina närmaste.

Han var född i Östra Vallen, yngst av tre syskon till Hilma och Karl Markström. Under en kort period bodde familjen i Gunsmark där han träffade sin blivande hustru, Birgit Trygg från Skäran.

1949 köpte Rudolf och Birgit ett jordbruk i Västra Vallen där de bildade sin familj. De gifte sig en februaridag 1952 och hade lyckan att få uppleva sin 60-åriga bröllopsdag 2012. Jordbruket blev deras näring, men i slutet av 60-talet började Rudolf också att arbeta hos Bottenvikens stuveri AB vid sidan av jordbruket. 1974 avvecklades djurbesättningen.

Rudolfs stora intresse har, förutom familjen, varit jord- och skogbruk, gamla fordon samt att använda sin traktorgrävare till nytta för dem själva och för oss barn. De båda var också intresserade av att bygga och reparera hus vilket bland annat medförde att de byggde upp en egen stuga vid havet i slutet av 60-talet.

Rudolf var mycket social och trivdes att umgås med släkt och vänner. En ungdomsdröm gick i uppfyllelse då han vid 50 års ålder kunde göra en rundresa i USA.

2007 flyttade Birgit och Rudolf till äldreboendet Hemgården i Lövånger där de tillbringade sina sista år. Birgit avled i oktober 2012 och Rudolf förlorade då lite av sin livsglädje, men in i det sista kunde han dock ta sina dagliga promenader.

Han sörjs närmast av fyra barn med familjer.

Barnen

Rapportera fel

Eva Bäckström

Skellefteå

Söndagen den 26 maj 2013, en varm försommardag, tillika mors dag, avled Eva Bäckström, omgiven av sina närmaste.

Eva, tidigare Markgren, föddes och växte upp i Skelleftehamn som ett av åtta syskon. Hon arbetade hela sitt yrkesliv inom vården, främst på Skellefteå lasarett, och pensionerades 1995 efter att hon drabbats av Parkinsons sjukdom.

Eva levde nästan hela sitt vuxna liv med maken Erik Bäckström, som hon träffade 1955. De gifte sig 1958 och fick tillsammans sönerna Mats, Jan och Lars, som de gav en trygg, kärleksfull och varm uppfostran.

De lät tillsammans uppföra en villa på Mobacken 1967 och det huset förblev Evas ”hem” för alltid. Eva var en underbar människa som alltid satte familjen och hemmet främst. Hon månade alltid om Erik och sönerna och var också intresserad av heminredning, bakning och matlagning.

Hon och Erik cyklade mycket, plockade bär och besökte även många auktioner i Skelleftetrakten under årens lopp. Hon tyckte om att fika gott, en bulle och kaffe var något som hon alltid uppskattade.

När hon så småningom blev farmor till sju barnbarn kom de att ligga henne mycket varmt om hjärtat. Hon umgicks gärna med barnbarnen och hjälpte också till att sköta om dem om det behövdes, även efter att hon blivit änka när Erik avled 2001. Om hon kom för att hälsa på någon av sönerna och deras familjer hade hon ofta med sig fikabröd till barnbarnen.

Efter att Eva blivit änka lämnade hon Mobacken 2003 och de sista två åren bodde hon på servicehuset Trivseln i Ursviken, där hon fick en god omvårdnad. Eva blev 79 år.

Vi är ledsna för att en omtänksam och kärleksfull mor, farmor och svärmor nu har lämnat oss. Tomrummet efter Eva kommer att bli stort, men tillsammans med de fina, ljusa minnena kommer Eva alltid att finnas kvar i våra hjärtan.

Mats, Jan och Lars med familjer

Rapportera fel

Margareta Moberg

Stockholm

Margareta Moberg har avlidit den 6 juni i en ålder av 53 år. Hon var dotter till Kerstin och Georg Moberg, Skellefteå/Stockholm.

Margareta föddes i Skellefteå, hon har gått skola i Burträsk, Skellefteå och Östersund. Hon har varit reseledare för resor till Spanien tillsammans med kusinen Stina. Hon har arbetat som socionom i Stockholm, ett arbete hon hade tills sjukdomen tog hennes liv.

Hon hade just blivit tilldelad medalj för gott arbete i 30 år.

Margareta sörjs närmast av sönerna Ludvig, Philip och Anton med flickvänner och mor Kerstin samt övrig släkt och många vänner.

Hon fattas oss.

Moster Ingrid

Rapportera fel

Roland Nilsson

Malå

Före detta ambassadrådet Roland Nilsson somnade stilla in på Miklagård den 1 juni i en ålder av 68 år. Han var son till Helmy (född Lundström) och Gustaf Nilsson.

Efter realskolan i Malå och gymnasiet i Skellefteå fortsatte hans studier i Uppsala där han avlade en juris kandidatexamen. Efter studier i Belgien i internationell rätt fick han anställning vid en advokatbyrå.

Han kom att delta vid Efta-förhandlingar som juridisk rådgivare för att senare knytas till utrikesdepartementet för en diplomatisk utbildning. Hans första postering blev Bogota, Colombia, och den sista blev Riga, Lettland.

När förhandlingarna om inträde i EU började kallades han hem för att bistå som juridisk rådgivare. Han var den förste diplomaten från Norrland som kom från arbetarklassen.

Efter pensioneringen flyttade han tillbaka till Malå och tillbringade många somrar i sin fädernesgård i Lainejaur. Närmast sörjande är broder med familj.

Rapportera fel

ReijoTuoma

Skelleftehamn

En strålande försommardag orkade hjärtat inte mera och Reijo Tuoma lämnade oss den 7 juni. Han skulle fylla 83 år nästa månad.

Reijo föddes i Kantojärvi i Finland, 26 juli 1930. Han var äldst i en syskonskara av sex barn som fick uppleva många hårda prövningar under barn- och ungdomsåren. Under kriget blev barnen evakuerade till Sverige och pappa Vilho Tuoma dog när Reijo bara var nio år gammal. Mamma Anna klarade inte av att ta hem alla barnen efter kriget, därför fick syskonen en splittrad uppväxt.

1952 träffade han sin kära Saima och de gifte sig två år senare. I Finland föddes äldsta sonen Tapio. I slutet av 50-talet flyttade den lilla familjen till Sverige, till Missenträsk. Reijo arbetade de första åren inom skogs- och sågverksarbete, därefter blev gruvan hans arbetsplats. Familjen utökades i Sverige med ytterligare tre pojkar, Olav, Janne och Stefan.

Genom åren fick Reijo uppleva glädjen av att följa barnbarn och barnbarnsbarnens uppväxt och utveckling. Släktnamnet Vilho har förts vidare genom den förstfödde sonen i fem generationer.

Sista arbetsdagen under jord drabbades han av en rasolycka i Renströmsgruvan och ena benet fick amputeras och ersättas av protes. Under konvalescenstiden läste Reijo till elektriker och kunde fortsätta arbeta hos Boliden AB fram till pensionen.

Reijos fritidsintressen var fiske, bärplockning och trav. Trots protes på ena benet var han en flitig vandrare i skog och mark och han brukade skämta om att det var praktiskt att bara behöva stövel på det ena benet när han skulle vandra ut i fiskevattnen.

För tio år sedan flyttade makarna till Skelleftehamn, där fick han uppleva en fin tid bland släkt, vänner och trevliga grannar.

Dagen då Reijo lämnade oss var en solig och varm dag och det är så vi alltid kommer att minnas honom, som en mycket varm och fin make, pappa och farfar. Saknaden är stor men minnet ljust.

Saima och sönerna med familjer

Rapportera fel

Karl-Erik Eriksson

Skellefteå

Vår käre Karl-Erik Eriksson har stilla insomnat på Höjdens äldreboende, Morö Backe. Karl-Erik blev 83 år.

Han var ende sonen till Svea och Edward Eriksson, Pjäsörn, där han växte upp.

Karl-Erik träffade sin livskamrat Eivor, de gifte sig 1954 och fick tre barn tillsammans.

I tidig ålder började K-E arbeta åt Robertsfors AB som hjälpare till sin far i skogen, för att sedan börja avverka skog.

Den sista tiden han jobbade i skogen var han virkesmätare.

1968 omskolade han sig till verkstadsmekaniker och efter det började han på Teli, där han var anställd fram till pensionen.

1969 flyttade familjen in i en nybyggd lägenhet på Moröhöjden i Skellefteå. Efter flytten användes barndomshemmet till sommarställe där han fortsatte att odla potatis, grönsaker och vinbärsbuskar.

När han gick i skogen och på myren hade andra svårt att hänga med för i skogen, där var han på hemmaplan.

På tv såg han skidåkning, ishockey och trav.

Hans snickarintresse blommade ut efter hans pensionering, minnen finns kvar i form av snickrade alster.

Med Norsjöbuss och Norsjö Trädgårdssällskap har det blivit många trevliga resor runt om i Sverige och i Danmark och Norge.

K-E hjälpte till på Café Gränden på Morö Backe, där han bland annat var bingoutropare.

Trots sina sjukdomar hade han kvar glimten i ögat och sitt spjuveraktiga sätt ända till slutet.

Till sin glädje och stolthet fick han sina sex barnbarn, som stod honom varmt om hjärtat.

Sorgen och saknaden är stor, men han lämnar många vackra minnen efter sig som vi bevarar i våra hjärtan.

Maka och barnen med familjer

Rapportera fel

Gull-Britt Eriksson

Bureå

Vår kära mamma Gull-Britt Eriksson somnade stilla in på Skellefteå lasarett den 9 juni i kretsen av sina närmaste. Mamma blev 86 år.

Hon var dotter till Svea och Bror Lindberg och växte upp i Burvik. Under skoltiden där träffade hon vår pappa och de gifte sig 1947. Mamma och pappa fick fem barn tillsammans och berikades också med 13 barnbarn och 16 barnbarnsbarn. Mamma blev änka 1996.

Hon var under hela vår uppväxttid hemma och skötte hem och barn och dessutom arbetade hon som dagbarnvårdare åt Skellefteå kommun ett antal år.

Mamma var väldigt social och omtyckt. Hade stor omtanke och kärlek till sina nära och kära.

En älskad mor har gått ur tiden.

Sorgen och saknaden är stor, men hon lämnade många vackra minnen efter sig.

Barnen

Rapportera fel

Vera Sellin

Bureå

Vår älskade mamma Vera Sellin lämnade oss den vackra försommarkvällen 1 juni 2013.

Mamma växte upp i Sjöbotten hos Edvard och Anna Gustafsson.

Hon gifte sig 1948 med Åke Sellin från Holmsvattnet, varefter de bosatte sig i Sjöbotten. Mamma och pappa fick tillsammans tre barn, varav ett till deras stora sorg endast fick leva några dagar.

Mamma var en omtänksam och kärleksfull person som värnade om familjen och på senare år var barnbarnen till stor glädje för henne. Blommor, handarbete och musik var hennes stora intressen, hon umgicks även gärna med släkt och vänner. Mammas kristna tro har följt henne genom livet.

Hon var en arbetsam person som arbetade både som skolvaktmästare och på skofabriken i Sjöbotten. Därefter började hon på Sinus i Bureå där hon arbetade resten av sitt yrkesliv. Efter pappas bortgång 1990 bosatte sig mamma i Bureå.

På grund av sjukdom flyttade hon 2007 till Buregården där hon fick mycket god vård och omsorg.

En älskad mor har gått ur tiden.

Sorgen och saknaden är stor, men hon lämnade många vackra minnen efter sig.

Nils-Gunnar och Christer

Rapportera fel

Torbjörn Frohm

Aspliden

På Tjamstangården i Malå avled den 3 juni Torbjörn Frohm efter en tids sjukdom i cancer.

Han var son till Vera och Sven From i Savträsk och var yngst av två syskon.

I unga år var han gift med Kerstin Gustafsson och fick en son, Anders. Båda är avlidna.

Torbjörn gifte sig 1973 med Mona, född Hultdin. Paret fick fyra barn, Henrik, Erik, Maria och Greta. Under åren har det hunnit bli tio barnbarn.

Familjen bosatte sig 1979 i Aspliden.

Han har haft många jobb genom åren. Skogsarbete, egen företagare, säljare. Han ville prova på det mesta. Orädd som han var, trodde han att allt var möjligt.

Torbjörn var mycket sportintresserad men tyckte också om naturen, fiske och bärplockning. Trav intresserade honom också mycket.

Han var mycket social som person. Även politiskt intresserad, och deltog i kommunpolitiken som fullmäktigeledamot och i kyrkofullmäktige för Socialdemokraterna.

Ett stort engagemang fanns hos honom för Malå vintermarknad samt Lions sommarmarknad. Där var han drivande under många år.

Han fanns alltid vid min sida på mässor. Efter dessa planerade han våra semesterresor eftersom han ville att jag skulle få vila upp mig.

Vi bilade genom Europa under många år.

Han var stolt över sina barn med respektive samt barnbarnen och vår saknad är stor, men vi gläds åt alla ljusa minnen.

Mona och barnen med familjer

Rapportera fel

Birger Söderlund

Kroksta

Birger Söderlund har avlidit i en ålder av 81 år.

Han sörjes närmast av sonen Leif med familj och brodern Kurt med flickvän.

Birger växte upp i Istermyrliden, Bureå, och efter skolgången fick han arbete på sågverket i Bureå. Flytt blev det senare till Umeå och arbete på Järven konfektion och mejeriet i Röbäck.

Örnsköldsvik blev ny bostadsort år 1959, med utbildning i Härnösand och sedan jobb som motorlindare på Hägglund & Söner. Motorfabriken upphörde efter ett antal år. Ny arbetsgivare blev Örnsköldsviks kommun, med anställning både på före detta Kempehallen och vid Skyttis, men även som arbetsledare vid skogsröjning. Några år blev det även anställning på polishuset. Före detta Siemens Elema blev slutpunkten i arbetslivet.

Ett lyckligt äktenskap ingicks med Ingrid, född Grönlund, bördig från Kåge, och familjen utökades med sonen Leif. Fritidsintressen var bland annat stugan i Sörtjärn, besök på Solängets travbana, skogsskötsel och bärplockning. Hustrun Ingrid gick bort år 2005.

Saknaden kommer att bli stor, men ljusa minnen finns alltid kvar.

Familjen genom sonen Leif och brodern Kurt

Rapportera fel

John Carlsson

Skellefteå

På nationaldagen, som även var pappas namnsdag, somnade han in, stilla och fridfullt. Han slutade sina dagar i hemmet omgiven av mamma och oss döttrar.

Pappa föddes i Kusmark i december 1919 och 1942 gifte han sig med Signe Tjernberg från Bjurträsk, Lycksele. Därefter föddes vi, Anita, Barbro och Carina. Senare i livet berikades pappa och mamma med sex barnbarn och nio barnbarnsbarn.

På förra årets luciadag firade pappa och mamma 70-årig bröllopsdag.

Vår pappa älskade sitt sommarställe ”Gammgården” där han fick vara skog och natur nära.

Han blev 93 år.

Döttrarna

Rapportera fel

Linnéa Karlsson

Norsjö

Vår mor avled tisdagen den 21 maj 2013, 87 år. Hon föddes i Kittelfjäll den 16 december 1925, som andra barn till Israel August och Maria Larsson. Senare kom också fyra småsyskon.

Nio månader gammal skulle hon en tid bo hos sin morfar Johan och mormor Greta i Bojtikken, men där blev hon kvar. 
Skola gick hon först i Björknäs där hon inackorderades hos en familj men efter första skolåret blev det flytt till hennes moster Julia i Tärnaby där hon fullgjorde skolgången.

Som 15-åring var hon tillbaka i Bojtikken, men efter att morfar Johan avled när han och Linnea var i skogen för att hämta ved, så började hon tjäna piga först i Tärna och senare hos prästen i Åsele.

På förunderliga vägar hamnade ett vykort hos en bondson i Rörträsk som skrev till avsändaren och de började brevväxla. Den bondsonen kom att bli vår far. För efter en kort tid på lantbruksskolan i Skellefteå kom mamma till Rörträsk där det 1945 blev bröllop och brudgum var Lars Karlsson.

I Rörträsk bodde generationer tillsammans och skaran utökades med oss fyra flickor. Pappa arbetade i skogen och mamma skötte ladugården. Arbete fanns det gott om men lite gitarrspel och blommor fick ändå plats ibland.

1975 avled pappa alldelens för ung och mammas livsöde tog en annan riktning. Efter en tid flyttade hon till Jörn och Erik Åhman. Fiske, bärplockning, bagarstugan, jordgubbsland, växthus med mera fyllde mammas dagar, men 2006 blev hon åter ensam.

Flytten gick nu till Norsjö där hon bodde till sin bortgång.

Handarbete blev hennes stora intresse, flertal sockar har lämnat hennes flitiga händer samt fantastiska stickade dukar.

Mamma var en kvinna med glimt i ögonen. Ökande hjärtbesvär hindrade henne de sista åren att orka med allt hon ville göra. Trots att vi nu saknar henne obeskrivligt mycket så unnar vi henne den vila hon nu får. Efter en kort vistelse på lasarettet orkade inte kroppen längre, utan hon fick somna in lugnt och stilla med oss barn hos sig.

Inger, Maivi, Ulla, Susann, barnbarn och barnbarnsbarn

Rapportera fel

Ragnar Brännström

Skellefteå

En vacker försommardag avled vår lillebror Ragnar på Skellefteå lasarett. Han blev 71 år.

Ragnar var son till Helmer och Jenny Brännström. Han växte upp i Röjnoret, yngst i en syskonskara på fem.

Efter folkskolan flyttade Ragnar till Stockholm, där han på Norrbackainstitutet utbildade sig till finmekaniker. Därefter blev han anställd på Hiab-Foco i Skellefteå där han arbetade ett antal år. Sedan bar det iväg söderut till Alingsås och jobb som vaktmästare på Hjälmareds folkhögskola.

Sedan gick flyttlasset till Skellefteå igen, där han arbetade som vaktmästare på Strandgården tills sjukdom satte punkt.

Efter en kraftig stroke som gjorde honom rullstolsburen har han haft personliga assistenter som gjorde hans liv meningsfullt och trivsamt.

Närmast sörjande är syskon med familjer, släkt och vänner. Ragnar kommer alltid att leva kvar i våra minnen.

Syskonen

***

Vi är många som fått vara en del i Ragnars liv, han har blivit en nära vän till oss assistenter.

Via Ragnar har vi fått göra saker och träffat människor vi annars kanske aldrig hade träffat.

Besök på Hjälmareds folkhögskola, Lummelundagrottorna på Gotland, Bingolottoinspelning, Diggilookonsert, dragrace på Torsgatan, jazzfestival på Holmön, båtturer på älven med Strokeföreningen, bibelstudiegrupp i Anderstorps kyrka, ja listan kan göras lång med de många olika saker vi fått följa med på.

Ragnars syskon stod honom varmt om hjärtat och med dem fick vi assistenter alltid känna oss välkomna!

Ragnar var kvick i tanken, han hade alltid ett skämt i bakfickan. ”Ragnarhumor” har blivit ett begrepp som vi alltid kommer att minnas med glädje.

Ditt gäng

Rapportera fel

Olof Åhman

Skelleftehamn

Måndagen den 3 juni somnade min make och vår pappa Olof Åhman in. Han blev 85 år.

På ålderns höst blev pappa vicevärd i bostadsområdet där han bodde vilket förgyllde hans tillvaro. Att tillsammans med vaktmästaren Rune kunna hjälpa de boende värmde hans hjärta.

Jakt och fiske har alltid varit hans intresse. Jakten la han på hyllan för länge sedan så det var fiske och slöjd som gällde. Tillsammans med vänner fick pappa göra en sista fisketur i april till Umgransele, vilket han uppskattade.

1950 gifte han sig med sin livskamrat Viola och bosatte sig i Ursviken. Där föddes barnen Mona och Jan-Olof.

1968 såldes huset och flytten gick till Skelleftehamn. Större delen av sitt arbetsliv arbetade han på Rönnskär.

Tillsammans med sina fyra syskon och sin mor Magda som tidigt blev änka växte han upp i Strömfors och Furugrund.

Olle sörjs närmast av familjen, släkt och vänner. Han kommer alltid att vara med oss i våra hjärtan.

Viola och barnen

Rapportera fel

Johnny Brännström

Rentjärn

En solig majkväll avled vår älskade Johnny Brännström på Axlagården, efter en kort tids sjukdom i en ålder av 59 år.

Han växte upp i Kvammarn som äldst i en syskonskara av tre, son till Emil och Tyra Brännström.

Han var sedan unga år bosatt i Rentjärn och gift med sitt livs kärlek Kajsa. Tillsammans fick de två döttrar. Barnbarnen, familjen och hemmet stod honom varmt om hjärtat.

Johnnys främsta intressen var älgjakten, fisket i fjällen, hockeyn och skogen.

Han hade alltid tid att hjälpa sina nära och kära och ställde alltid upp för den som behövde.

Han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Familjen

Rapportera fel

Gertrud Lindblom

Skellefteå

Gertrud Lindblom har avlidit den 28 maj på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Hon blev 81 år.

Gertrud var född i Sidtorp och dotter till Karl och Ellen Lindblom. Hon var yngst av åtta syskon. Vid 30 års ålder flyttade Gertrud till Östen Falkman i Bursiljum, där hon kom att stanna över 50 år. Hos Östen Falkman hjälpte hon till med hushållet och jordbruket. Hon arbetade även som hemsamarit i Burträsk. Med sitt flitiga och vänliga sätt blev hon mycket omtyckt.

Under mars månad i år flyttade Gertrud till Skellefteå. Det hade hon länge önskat eftersom huset i Bursiljum blev för tungt för henne.

Gertrud var en person med nytänkande, och hon hade en ungdomlig personlighet. Hon var nyfiken på livet.

Hennes intressen var natur och bärplockning, litteratur, resor, korsord och att umgås med vänner. På senare år var katten Morre hennes ögonsten.

Vi är många som saknar Gertrud. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig. Vi kan alla ta med oss ett ljust minne av henne i våra hjärtan.

Broder och syskonbarn genom Doris Skoog

Rapportera fel

Margit Agnebjer

Motala

Vår kära mamma, Margit Agnebjer, fick lugnt och stilla somna in den 2 maj på Samuelsbergshemmet i Motala.

Vid 93 års ålder är det skönt att få ro. Sedan pappa gick bort 2009 blev livet aldrig detsamma. De firade 60-årig bröllopsdag 2003 och det är få förunnat att få ett så långt liv tillsammans.

Mamma växte upp i Svanström. Hon gick hushållskola på Anderstorp och arbetade på barnhem i Renström innan hon gifte sig med Ingevald. Som nygifta bosatte de sig i guldrushens Kristineberg där pappa jobbade i gruvan och mamma på marketenteriet. Här knöt de vänskapsband för livet. När pappa sedan började arbeta för Skellefteå Kraft kom vi att bo vid stationerna i Granfors och Krångfors för att så småningom flytta in till stan.

Mamma var initiativtagare till och under flera år en uppskattad ledare för ”husmodersgymnastiken” i Finnfors och Krångfors. De årliga avslutningarna var en riktig höjdpunkt för alla deltagare. Körkort var en självklarhet och otaliga var de turer hon gjorde med en Volvo duett för Kraftverkets räkning. Gästarbetare från Västerås skulle hämtas i Bastuträsk, mat vid Spisbaren i stan med mera. Hemmet skötte hon med den äran, duktig med mat och bak, flink vid symaskinen. Hemsydda examensklänningar minns vi särskilt. Att vi döttrar skulle utbilda oss och skaffa ett yrke var mycket viktigt för våra föräldrar. Skolarbetet hade högsta prioritet. Många roliga stunder med läxförhör, inte minst i främmande språk där mamma gjorde så gott hon kunde med svåra glosor. När vi döttrar började stå på egna ben började mamma arbeta på dåvarande Tempo och sedermera som dagmamma. Nu blev det också tid för handarbete och vävning.

1985, vid pensionen, gick flytten från Skellefteå till Motala där Lisbeth med familj bor sedan flera år. De ville komma närmare barn och barnbarn och inte minst mamma längtade efter längre somrar. Här köpte de ett gammalt hus med vackert läge vid sjön Boren och Göta kanal. Pappa renoverade och byggde ut huset och trädgården har i alla år prunkat av fruktträd och vackra perenner. Nya vänner fick de snabbt tack vare sitt stora intresse för dans.

Mamma och pappa vilar nu tillsammans i den allra vackraste urnlunden i Motala. Björkarna och bäcken som porlar intill minner om tiden vid Skellefteälven och de vackra perennerna om deras fina trädgård i Motala. Vi kunde inte ha haft bättre föräldrar.

Lisbet och Lena

Rapportera fel

Ingeborg Schönfeldt

Umeå

Ingeborg Schönfeldt avled den 24 maj på Tegs äldrecenter, 86 år gammal. Hon var dotter till Arvid och Emma Schönfeldt i Grönliden, där hon bodde till vuxen ålder.

Efter avslutad skolgång hjälpte hon till i hemmet och under somrarna arbetade hon på torvmossen i Röjnoret. Därefter blev hon hembiträde hos sin farbror fram till hans bortgång. Nya vyer lockade och hon arbetade en tid som vikarie på ett äldreboende i Södermanland.

Ingeborg var mycket barnkär och detta ledde till att hon utbildade sig till barnsköterska, ett yrkesval hon aldrig ångrade. Hon arbetade först på BB i Boden ett tiotal år och därefter på BB i Umeå fram till sin pensionering.

Tillsammans med sin syster Gärdy ordnade hon så att föräldrarna och vår utvecklingsstörda lillebror kunde flytta in i samma bostadshus som de i Umeå. När föräldrarnas hälsa svek tog hon, med bistånd av Gärdy, hand om deras omvårdnad. Efter deras död blev Ingeborg god man för vår lillebror och hon skötte honom till dess hennes egen sjukdom gjorde detta omöjligt.

Ingeborg var sedan ungdomen troende och engagerade sig på fritiden inom kyrkan. Hon var en ljus människa och blev på många sätt en sammanhållande länk för syskonskaran genom sitt engagemang för våra föräldrar och vår lillebror. Hon var mycket omtänksam och glömde aldrig bort något barn i släkten på deras högtidsdagar.

Hon trugade inte sin tro på någon men genom den hjälpsamhet och det engagemang hon visade för behövande i sin dagliga gärning, väckte hon stor respekt för hur kristendom kan praktiseras på ett bra sätt, och hon kommer att leva kvar länge i våra hjärtan.

Torsten

Rapportera fel

Thyra Sundqvist

Finnträsk

Vår älskade, älskade Thyra Sundqvist, Finnträsk somnade stilla in i sitt hem lördagen den 1 juni i kretsen av sina närmaste. Hon avled i en ålder av 74 år efter en kort tids sjukdom.

Thyra var dotter till Sigfrid och Julia Lindström, Kälfors, yngst av fem syskon. 1958 förlovade sig Thyra med Runo Sundqvist, Finnträsk. Samma år genomgick hon en stor hjärtoperation på Akademiska sjukhuset i Uppsala. I oktober 1962 stod bröllopet i Finnträsk kyrka. Året efter föddes sonen Peter och två år senare dottern Ulrika. De första åren tog Thyra hand om hem och familj på heltid, och när barnen blev större började Thyra arbeta deltid på Ica i Byske. En tjänst som hon en tid fortsatte med samtidigt som hon också påbörjade arbetet som kyrkogårdsvaktmästare på kyrkogården i Finnträsk. Ett mycket passande arbete på grund av hennes stora intresse för blommor. Thyra fortsatte arbetet på kyrkogården fram till sin pensionering. Thyra var även vaktmästare i Finnträsk kyrka och den sysslan hade hon fram till sin död.

Thyra hade ett stort engagemang och stor omsorg i många och mycket. Barnbarnen hade naturligtvis en speciell plats i hennes hjärta och för dom ställde hon alltid upp. Trädgården låg henne varmt om hjärtat, från planeringen med att välja fröer till att plantera ut egenuppdragna plantor och sköta om trädgården. Alla kände sig välkomna hos Thyra och Runo. På sommaren var det ofta kaffegäster i trädgården och då bjöds självklart på hembakat. För Thyra var kontakten med släkt och vänner väldigt viktig och hon har med glädje ställt upp för de som behövt hjälp med något.

Thyra engagerade sig i kyrkopolitiken de senaste mandatperioderna. Hon har även varit en drivande kraft i den lokala EFS-föreningen, planerat symöten och kyrkkaffe mm. I ett stort antal år har Thyra varit vaktmästare i bygdegården.

Vi saknar vår kära Thyra gränslöst mycket och vi vet att hon är saknad av många, många fler än den närmaste familjen. Vi är så tacksamma för att Thyra fick sluta sina dagar hemma och hon kommer alltid att finnas med i våra hjärtan.

Familjen

Rapportera fel

Erik Renfors

Arvidsjaur

Fredagen den 31 maj somnade Erik Renfors in i närvaro av anhöriga.

Erik som skulle fylla 88 år var en mycket omtänksam, kärleksfull och varm person. Hans omtanke om sina nära och kära är något som vi alltid kommer att bära med oss.

1951 gifte han sig med Irene och de bosatte sig i Abborrträsk där de bodde fram till för sex år sedan då de flyttade till lägenhet i Arvidsjaur. De fick tre barn varav den äldste sonen Karl-Erik dog i en bilolycka 1980. Fem barnbarn har kommit att förgylla deras tillvaro. På samma sätt som barnbarnens tillvaro förgyllts av deras omtanke och närhet. Många lyckliga dagar har tillbringats i sommarstället Lindås, tillsammans med barn och barnbarn.

Dagen då Erik somnade in var en solig och varm dag och det är så vi alltid kommer att minnas honom, som en mycket varm och fin make, pappa, morfar och farfar. Saknaden är stor men minnet ljust.

Irene, Inger och Hans med familjer

Rapportera fel

Thore Sjögren

Skellefteå

På sitt 88:e år i den vackraste tiden mellan hägg och syren somnade en älskad make, far, svärfar och morfar in i kretsen av de närmaste. Nu är hans kamp slut och han får vila ut i livsbåten som för honom till stranden, där han får möta de som anlänt före honom. I skymningslandet där de möts ska natt bli till dag och ingen rädsla finnas mer. I den tron är vi inspirerade av Pär Lagerkvist som var en bland många poeter och författare som tröstade Thore under ett långt och rikt liv. Hans litterära intresse smittade av sig på många, inte minst på den närmaste familjen.

Thore Sjögren var född 1925 i Bastuträsk och hade tre syskon. Fadern var järnvägstjänsteman och modern hemmafru. När Thore var elva år flyttade familjen till Skellefteå och där blev han redan som 14-åring notisbud och kontorsvakt vid Statens Järnvägar. Han tjänstgjorde 24 år vid SJ och var även fackligt aktiv. 1950 gifte han sig med Gertrud, född Svensson. De fick två döttrar tillsammans, Elisabeth och Birgitta. Med tiden har det också blivit barnbarn och barnbarnsbarn.

1964 började Thore arbeta vid Arbetsförmedlingen och gick i pension 1990 efter 50 år i statlig tjänst. Efter pensioneringen börja det stora intresset för släktforskning och lokalhistorisk forskning. Thore skrev en historik över Skelleftebanan och Bolidens järnvägar samt ett antal stadshistoriska böcker. 1997 fick han Fornminnesföreningens kulturstipendium och 2005 Ernst Westerlund-priset. Thore var en hängiven föreningsmänniska och var även medlem i klubben Mores.

Kultur var en hederssak för Thore. Förutom litteraturen var det konsten och musiken som låg honom varmt om hjärtat. Han älskade även naturen och det blev många resor till fjällen med vandring, bärplockning och fiske. Under flera år gick mycket tid till sommarstugan i Sjöbotten, därifrån vi alla har många glada och ljusa minnen.

Thore hade stor omsorg om sin älskade hustru och den övriga familjen. För att återgå till Lagerkvist så känns det nu för oss som är kvar att ”allt är nära, allt är långt ifrån, allt är givet människan som lån”. Vi är tacksamma för den långa tid vi fick tillsammans och ändå känns det bara som ett ögonblick mitt i sorgen.

Familjen genom Birgitta

Rapportera fel

Christina Marklund

Skellefteå

Christina Marklund avled lugnt och stilla fredag kväll den 31 maj i hemmet. Hon blev 66 år.

Hon var uppväxt i Bergliden. I unga år arbetade hon på sjukhus i Stockholm och Uppsala och sedan 20-årsåldern har hon jobbat på Skellefteå lasarett.

Christina var glad och hjälpsam och väldigt uppskattad av sina arbetskamrater på Medicin avdelning 6.

Sommarstugan i Djupviken var hennes paradis där hon tillbringade hela somrarna. Hon älskade att plantera blommor och sköta om trädgården.

Christina var en trogen supporter till Skellefteå AIK och hejade fram laget till SM-guldet.

Hon lämnar ett jättestort tomrum efter sig hos mig och bland syskon samt vänner och bekanta.

Kenneth

Rapportera fel

Linus Andersson

Skellefteå

Linus Andersson somnade stilla in på morgonen söndagen den 26 maj. Han blev 87 år.

Linus föddes och växte upp i Ragvaldsträsk. Han var son till Helga och Ludvig Andersson och äldst av två bröder. Linus jobbade på Rönnskär från 1951 och fram till pensionen. Han fick en son 1957.

1967 mötte han Adel Brännström 1967 som varit hans livskamrat. Paret gifte sig 1981. Adel dog 1998. Hela sitt liv var intresserad av trav och han var ridkunnig sedan yngre dagar.

Vi är tacksamma för den tid vi fick tillbringa tillsammans med Linus. Sorgen och saknaden är stor men i vårt minne finns han alltid kvar. Han sörjs närmast av broder Folke samt släkt och vänner.

Släkten

Rapportera fel

Erling Marklund

Mellanström

Erling Marklund har den 26 maj avlidit efter en tids sjukdom, han blev 78 år.

Han växte upp på Sörsida Mellanstöm med föräldrar och fyra syskon. Erling var näst yngst. Efter skolan var det skogsarbete Erling arbetade med liksom de flesta inlandsbor. Efter behörighet för bilkörning så var det lastbilar som var det stora intresset och som han hade som yrke under många år, även en tid som åkare. Erling bestämde sig för att utbilda sig och byta yrkesbana. Som administratör och kontorist arbetade Erling hos olika företag fram till sin pensionering.

Fisket var under alla år det stora fritidsintresset både i fjällen runt Bäverholm och på de stora sjöarna, sommar som vinter. Älgjakten och kamratskapet som detta gett har han heller aldrig missat.

Närmast sörjande är makan samt barn, barnbarn och syskon med familjer.

Rapportera fel

Elsie Westerlund

Kusfors

På äldreboendet Vinkelbo i Norsjö somnade Elsie Westerlund in den 24 maj med sina närmaste omkring sig. Hon blev 86 år.

Elsie växte upp i Kusfors med pappa Uno, mamma Jenny och sin syster Irma. Arbetslivet började på Björks lanthandel och hon utbildade sig på Grans hushållningsskola. Efter att ha arbetat på en affär i Vindeln blev hon kokerska på Bergsbyns barnhem. I början av 1960-talet flyttade hon och sonen Lars, som föddes 1959, tillbaka till föräldrahemmet i Kusfors. På Norsjö sjukhem arbetade hon som kokerska ända fram till sin pensionering.

Elsie var djupt engagerad i byns utveckling och var en av de drivande krafterna i Kusfors Allaktivitetshusförening som i början av 1980-talet övertog stationshuset i byn. Hon och några andra kvinnor i byn skötte också Café Ångloket som startades i mitten av 1990-talet.

Efter att föräldrarna avlidit bodde Elsie ensam och skötte allt arbete på gården på egen hand. De sista åren vacklade emellertid hälsan. Men genom att sonen och sonhustrun Martiné flyttade in hos henne för två år sedan kunde hon bo kvar i sin älskade hemby ända fram tills några veckor innan att hon avled.

Under ungdomsåren tävlade Elsie i längdskidåkning och där kom hennes envishet till sin rätt. Hon brukade stolt berätta om en skidtävling i byn som hon vann 1940. Det var militären som anordnade tävlingen och den var bara för män. Men Elsie smög sig med i startfältet och kom först i mål. Någon medalj skulle hon inte få men efter påtryckningar gav den ansvarige officeren en sådan till henne i alla fall.

Barnbarnen Jenny och Christoffer betydde mycket för henne och hon gladdes mycket åt deras besök och följde deras väg fram i livet. En stark profil med ett stort och varmt hjärta har lämnat oss och alla vi som lärde känna henne bär med oss vackra minnen av henne.

Lars

Rapportera fel

Gerd Brännström

Jörn

Vår kära mamma och pappas älskade hustru, Gerd Brännström har avlidit i en ålder av 83 år.

Mamma var född i Granberg, Jörn, som nummer fyra i en syskonskara på tolv barn. Hon blev som 21-åring ensam då hennes blivande man Bernhard tragiskt omkom i en olycka. Tillsammans med Bernhard fick hon sonen Christer 1951. De kommande åren arbetade mamma som kokerska i skogen åt olika arbetslag och där träffade hon sin blivande man Gunnar 1957.

1959 gifte de sig och hon flyttade till Solhem, Missenträsk. Sönerna Bo, Lars och Jan kom sedan under början av 60-talet.

Mamma arbetade hemma på gården fram till mitten på 70-talet då hon började arbeta på Hjukströms textil i Glommersträsk. Under 80-talet började hon arbeta inom hemtjänsten i Jörn och arbetade där fram till sin pension 1995.

2002 drabbades hon av sjukdom och efter detta så blev hon inte lika aktiv som tidigare. 2007 lämnade de huset i Solhem och flyttade till en lägenhet i Jörn där nu pappa får fortsätta på egen hand.

Mamma var en person som alltid såg till att alla runt om mådde bra. Hon gillade att påta i trädgården hemma i Solhem och att matlagning också var en av hennes stora intressen visade sig då hon kunde bjuda på någon kulinarisk rätt hon hade hittat i Hemmets Journal, som var hennes absoluta favorit då det gällde tidningar. Handarbete var också ett stort intresse och vad har hon inte tillverkat: Dukar, bonader, trasmattor, sockar, ja allt och alla vi barn och barnbarn har idag kvar en stor del av hennes alster.

När barn eller barnbarn ville spela något spel, få någon bulle eller något annat gott, så var hon aldrig den som sa nej. För henne var familjen det viktigaste i hennes liv och hon såg till att alla fick det de behövde.

En otroligt varm och älskvärd människa har nu lämnat oss och saknaden är stor men vi vet att där hon nu är så kommer hon även i fortsättningen att se till oss som är kvar.

Familjen

Rapportera fel

Jessica Andersson

Kåge

En solig morgon, tisdagen den 28 maj somnade vår älskade Jessica in i hemmet, omgiven av sina närmaste.

Jessica växte upp i Bergsbyn, äldst av tre systrar. Redan i tioårsåldern väcktes hennes passion för hästar. Ett intresse som fanns kvar under hela hennes liv. All tid i stallet hjälpte Jessica att formas till den person hon var. Stark, envis, självständig och med en vilja av stål. Hon visste vad hon ville, förställde sig aldrig för någon annan. Hon var äkta.

Jessica var en ansvarsfull ledare och organisatör. Hon ställde höga krav på sig själv, men även på sin omgivning. Hon hade ett unikt sätt att få sin vilja igenom, utan att trampa någon på tårna. När Jessica var i sitt esse och mådde som bäst fick de flesta känna på hennes träffsäkra sarkasm.

Jessica utbildade sig till civilekonom och fick våren 2007 anställning hos Boliden AB. Där träffade hon sitt livs kärlek, Joakim Fahlgren, som hon senare kom att få barnen Oliver och Minna tillsammans med.

Som syster och vän var Jessica alltid rak och ärlig. Hon var lugn, trygg och pålitlig. Hon stod alltid vid sitt ord.

I december 2009 fick Jessica den tuffa diagnosen bröstcancer. Hon behandlades och kom tillbaka men fick i mars 2013 besked om återfall med spridning i flera organ. Den här gången gick inte sjukdomen att stoppa.

Jessica har ryckts bort alltför tidigt och lämnar ett stort tomrum efter sig. Det är med tunga steg vi går sommaren till mötes, men vi hoppas och tror att alla ljusa minnen och Jessicas plats i våra hjärtan ska få oss att åter finna glädjen i våra liv.

Familjen

Rapportera fel

Olle Jakobsson

Skellefteå och Stockholm

En varm vårsommar kväll somnade vår pappa, Olle Jakobsson, som hann blir 69 år, lugnt och stilla in efter en tids sjukdom.

Pappa var en person som gjorde intryck hos många såväl nära och kära som arbetskamrat, granne och medmänniska. Pappa var en naturmänniska som älskade att plocka svamp och bär i skogen och han tillbringade också mycket tid på golfbanor både i Sverige och utomlands. Pappas omsorg för familjen och främst barnbarnen var stor.

Trots avståndet så fanns han alltid där om vi behövde hjälp. Pappa var den mest genomsnälla människa som vi känt och sorgen och saknaden är stor.

Han fattas oss.

Barnen

Rapportera fel

Svea Larsson

Kokträsk/Malå

Svea Larsson har avlidit. Hon blev 81 år. Svea växte upp i en syskonskara av sex systrar och en bror i Ånäset/Arvidsjaur.

Svea började arbeta i unga år med matleveranser till kolmilor. I slutet på 40-talet träffade hon sin blivande make Halvar, gruvarbetaren och spelemannen från Kokträsk/ Malå. De träffades på en fest där Halvar spelade. När Svea äntrade scenen och sjöng Nidälven, då sa det klick.

De gifte sig 1952 och senare fick de två barn. Efter flytt till Kokträsk arbetade Svea med postverksamheten i byn. När vattenkraftsutbyggnaden påbörjades i Bastusel arbetade Svea parallellt som lokalvårdare på bygget. Hon fick erbjudande om arbete inom Posten i Adakgruvan, där hon arbetade tills kontoret lades ned. Därefter förflyttades hon till Posten i Malå och fortsatte arbetet som postkassörska fram till sin pensionering.

Utanför arbetet hade hon en del uppdrag, bland annat för S-kvinnorna och byaföreningen.

Svea hade flera stora fritidsintressen, bland annat trädgårdsarbete och handarbete men att bara få vistas ute i naturen på en hjortronmyr, vid ett pimpelhål eller åka med husvagn och att vistas i fjällen njöt hon av.

Svea var en omtyckt, lättsam, omtänksam och driftig kvinna som aldrig satte sig själv i första rummet. I henne fanns en enormt stor omtanke och kärlek till hennes nära och kära och alla i hennes omgivning. Ett besök hos Svea och Halvar var som att komma hem, Svea var den personligheten och var så ända till sin bortgång.

Hon sörjs och saknas främst av maken Halvar, barnen Britt-Inger och Hasse med familjer, barnbarn och barnbarnsbarn.

Rapportera fel

Martin Jonsson

Skellefteå

Vår älskade pappa Martin lämnade oss på morgonen den 27 maj 2013.

Martin föddes och växte upp på Morön, Skellefteå. Som son till en bonde fick Martin en grundsyn och kärlek till naturen som var stark. Denna kärlek har följt honom hela livet. Att vara bonde på den tiden innebar ett brett yrkeskunnande. För att kunna överleva var man tvungen att kunna verka även inom andra områden. Men trots de hårda levnadsvillkoren var Martin en glad och positiv själ.

Martin var social och hade mycket lätt att träffa människor. Det tog dock ett tag innan han träffade sin blivande fru Astrid. De träffades på dansgolvet. Deras relation tog fart och Martin gifte sig med Astrid 1960. Familjen Jonsson växte till sig med barnen, Hans, Peter och Maud blev till. Innan barnen föddes hade Martin byggt ett hus på Morön. Där kunde familjens barn få en trygg och bra uppväxt. Familjen har alltid betytt mycket för Martin. Vi barn har fina minnen från pappas glada humör och sociala liv.

Martin var bonde i grunden. Efter hand arbetade han inom andra yrken. För att slutligen bli fabrikör inom tillverkning av takpannor tillsammans med sin bror. Dessa takpannor kan man skåda på många tak runt om i Skellefteåbygden. Tillverkningen gjorde han ända till sin pensionering.

Martin största intressen var grundade i naturen. Det fanns en stor kärlek till fiske som utövades ofta och helst tillsammans med sina kompisar. Plocka bär var ett annat intresse som gjorde att det alltid fanns färska bär eller sylt på matbordet. Att vara ute i naturen kunde även göras i form av orientering eller att bara ta det lugnt med en kopp kaffe och något att läsa. Mat och fika fanns högt uppe på listan av glädjeämnen.

Martin tyckte mycket om att vara social i glada vänners lag. Martin var en god vän och granne, han tvekade aldrig att hjälpa till eller att stanna upp en stund och prata om livets olika ämnen.

Han gillade att titta på sport. Som en god Skelleftebo var det självklart ishockey som var av högsta prioritet. En stor höjdpunkt på året var under semestern tillsammans med familjen. Den tillbringades ofta i husvagn som tog Martin och familjen runt om i Sverige.

Sjukdomar drabbade både Martin och Astrid, därför blev de tvungna att överge det kära hemmet på Morön. Deras sista tid tillbringades på äldreboendet Brogården. Där fick de god vård och omtanke av den underbara personalen. Astrid gick bort på hösten 2012. Då Martins hälsa var dålig och hans kära livskamrat gått bort orkade han inte upprätthålla sina livskrafter längre. Martin har nu gått bort och är saknad av familj, släkt och vänner.

Minnena av Martin, som är många, ljusa och fina, lever kvar.

Familjen

Rapportera fel

Lars Hofman

Jäckvik/Arjeplog

Lars Hofman somnade stilla in på morgonen tisdag den 28 maj. Han blev 77 år.

Han föddes och växte upp i Jäckvik, där han också bodde större delen av sitt liv. Lars Hofman började sin yrkesverksamma tid som lastbilschaufför med Arjeplog som utgångspunkt.

1962 gifte han sig med Agda, och paret fick två döttrar. 1965 gick flyttlasset från Arjeplog till Jäckvik. Med på den resan följde hans första traktor. Han deltog sedan i byggandet av Silvervägen, hela sträckan från Jäckvik och upp till norska gränsen.

Maskinparken utökades med fler traktorer, och tillsammans med sina anställda tog Lars Hofman på sig uppdrag på många olika platser, även i väglöst land.

1977 bytte han ut traktorkörningen mot utmaningen att tillsammans med hustrun bygga och driva en affär med bensinstation i Jäckvik. I mitten av 1980-talet sålde de butiken och Lars Hofman återgick till det han trivdes allra bäst med, traktorkörning.

Lars Hofman var intresserad och engagerad av byns historia och framtid, och kämpade hårt och länge för att byn skulle få behålla sin skola. Han hade uppdraget som byaålderman i mer än tjugo år. I den rollen lade han stor vikt vid att byn skulle utvecklas och tilltala både fast boende och besökare.

De fyra barnbarnen hade ett stort utrymme i Lars Hofmans liv, även sedan han tillsammans med Agda flyttade från Jäckvik till en lägenhet i Arjeplog.

Närmast sörjande är makan samt döttrarna med familjer.

Rapportera fel

Per-Olof Norin

Bastuträsk

Per-Olof Norin avled lugnt och stilla vid en ålder av 91 år den 24 maj på Bäckgården i Bastuträsk.

Per-Olof föddes i Vännäsby och växte upp i Umeå med sina föräldrar Åke och Elsa samt en tvillingbror, Gunnar, och en yngre syster, Karin. Efter studierna fick Per-Olof som 18-åring anställning på SJ i Gällivare. Han arbetade även i Umeå ett antal år innan han i mitten på 50-talet flyttade till Bastuträsk. Hela Per-Olofs 45 år långa yrkeskarriär var inom SJ. I Bastuträsk träffade han Elsa, som sedan blev hans fru och 1959 fick de sonen Micael.

Per-Olof var aktiv inom friluftsfrämjandet under ett tjugotal år och har alltid trivts i skog och mark.

Ett annat stort intresse var idrotten. Som ung ägnade han sig åt simning medan han på äldre dagar gärna spenderade sin tid i längdspåret.

När vi var små såg farfar alltid fram emot våra besök med glädje, orken och fantasin till lekar tog aldrig slut.

De sista tio åren bodde Per-Olof på Bäckgården i Bastuträsk, där han blev väl omhändertagen. Sedan drygt tio år tillbaka led han av Alzheimers sjukdom. Han hade dock inga problem att hänga med i samtal om gamla tider och kände alltid igen sina nära och kära. Även under sin tid på Bäckgården lyste han upp när vi kom på besök och glimten i ögat fanns alltid där.

Han kommer alltid att leva vidare i våra minnen.

Barnbarnen

Rapportera fel

Lars-Erik Lundberg

Skellefteå

En strålande vårdag i maj somnade vår älskade pappa, Lars-Erik Lundberg, på Skellefteå lasarett när hjärtat inte orkade längre.

Vi minns honom med värme, särskilt tiden vi var tillsammans på smultronstället i Kåsböle. Där samlade han kraft och fick rekreation tillsammans med sin älskade fru, vår mamma Maine. Så länge han orkade, älskade han att arbeta i skogen, sommar som vinter.

Han hade många strängar på sin lyra och var en person som många vände sig till för att få råd och hjälp, eftersom han var kunnig inom många områden. Pappa såg möjligheter till lösningar på det mesta.

Lasse arbetade som slöjdlärare på Sörböleskolan fram till pensionen. Han hade händer som kunde skapa och sinne för färg och form. Pappa njöt av att arbeta i trä och metall, där processen och att lösa problem var det som inspirerade honom. Detta togs bland annat uttryck i hans stora veteranbilsintresse. På så sätt byggde han upp ett stort socialt nätverk runt hela Sverige. Det var inte en resa utan att pappa fraktade en rostig skärm eller hämtade någon bildel i en avig del av landet.

Dörren stod alltid öppen i hemmet och alla var välkomna. Pappa värdesatte ärlighet, äkthet och allas lika värde. Vi minns honom sitta och prata långa stunder vid köksbordet över en kopp kaffe, där han gärna berättade om sådant som engagerade honom.

Lasse hade ett stort hjärta för både släkt och vänner, familjen ville han ha nära. På senare år var barnbarnen hans stora glädje och som han pratade om varje dag. Pappa sa ofta hur mycket han älskade oss som fanns runt om honom.

Pappa var en färgstark och levande person som hade en naturlig vardagstro som bar honom i livets alla situationer. Nu får pappa vila, men han fattas oss …

Vi tänker på alla glada minnen som han lämnar kvar till dess vi ses igen!

Fredrik och Anna

Rapportera fel

Mildred Karlsson

Ultervattnet/Ånäset

Vår kära mamma Mildred avled torsdag kväll den 23 maj. Hon blev 94 år. Hennes närmaste är barnen med familjer.

Mildred, född Sandberg, föddes i Ånäset. 1940 gifte hon sig med Holger Karlsson och bosatte sig i Ultervattnet där de tillsammans drev jordbruk fram till 1966. Tillsammans fick de fyra barn.

Efter nedläggningen av jordbruket arbetade mamma bland annat på Edfastgården och Asea i Robertsfors.

Hennes stora intresse för virkning och stickning har resulterat i ett stort antal sockar, dukar och överkast som vi fått ta del av.

1970 beslutade sig mamma och pappa för att bygga en sommarstuga i Tryssjön. Så ofta de kunde tillbringade de tiden där. Stugan har på senare år blivit ett kärt ställe för barn och barnbarn.

Mamma hade ständig omtanke om både barn och barnbarn. Hon hann även njuta av sina barnbarnsbarn.

Vår saknad är stor, men vi är otroligt tacksamma för alla ljusa minnen och den kärlek och omtanke som mamma gav oss.

Döttrarna

Rapportera fel

Eva Jonsson

Skellefteå

Eva Jonsson, född Larsson, somnade lugnt och stilla in i sitt hem på Klockarhöjden den 22 maj. Hon blev 85 år och sörjs närmast av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Eva växte upp i en syskonskara av fyra i byn Grubban ovanför Medle. 1952 gifte hon sig med hemmansägare Tore Jonsson, och tillsammans drev de jordbruket i Medle. De fick fyra barn, Marianne, Lennart, Martin och Anders.

Förutom hemmet och jordbruket var Evas stora intresse hantverk av skilda slag, speciellt vävning, virkning och broderi. Föreningslivet har haft en särskild plats i Evas liv, till exempel Medle EFS och Sjungande dalens kyrka. Resor inom och utanför landet gladdes hon mycket åt.

1990 flyttade Eva och Tore från Medle till Sjungande dalen där de trivdes mycket bra i radhuset och med grannarna. Eva blev änka 1994 då Tore gick bort.

Efter juldagarna 2008 fick Eva en kraftig stroke som helt förändrade hennes liv. Eva flyttade därefter till Klockarhöjden, där hon fick mycket god omvårdnad av en underbar personal.

Vår saknad är stor men vi är otroligt tacksamma för alla ljusa minnen, den kärlek och omtanke som mamma gav oss och som vi alltid kommer att minnas och ha kvar.

Barnen

Rapportera fel

Birgit Granlund

Önnesmark

Fredag den 17 maj somnade vår älskade mamma in på Skellefteå lasarett, omgiven av sina nära och kära i en ålder av 81 år.

Hon föddes och växte upp i Mjödtjärnliden utanför Bygdsiljum. Hon började tidigt hjälpa till i hemmet med olika sysslor. Efter avslutad folkskola arbetade hon som piga och barnflicka i olika hushåll. Hon arbetade bland annat i Kåsböle hos sin blivande svägerska Gunhild. Där träffade hon sin make Gösta och de gifte sig 1953.

De bosatte sig i Önnesmark i makens barndomshem. De fick tre barn. Ruth född 1954, Martin 1956 och Stig 1962. Hon arbetade på café, bageri, som lokalvårdade och sin längsta anställning i skolbespisningen på Uttersjöbäckens skola fram till pensioneringen.

Hennes stora intresse var att laga mat och att baka. I Önnesmarks by var hon engagerad i byaföreningen och bönhusföreningen. Birgit värnade om social gemenskap och att alla i byn skulle hålla samman.

Hon blev änka 1983 när maken Gösta hastigt gick bort. Birgits barnbarn Helena föddes 1987. Det blev en glädjekälla för Birgit som gjorde att hennes livsgnista tog fart igen.

Birgit träffade sin nya livskamrat Gunnar 1990. De fick trevliga år tillsammans. Gunnar betydde mycket för Birgit. Hon såg Gunnars familj som en positiv del i sitt liv.

Hon var aktiv i PRO Lövånger och deltog i många aktiviteter. Blommor, korsord, handarbete eller att hon slagit nytt rekord på tetris förgyllde hennes tillvaro.

Birgit var mån om alla djur. Hon och Gunnar utfodrade under många år rådjur, fåglar och ekorrar.

Bagarstugan på gården var också en kär plats. Ljusugnsbröd, tunnbröd och mjukkaka i mängder har bakats.

En älskad mor och mormor har gått ur tiden. Sorgen och saknaden är stor, men hon lämnar bara ljusa vackra minnen efter sig.

Barnen Ruth, Martin och Stig

Rapportera fel

Alice Lindkvist

Arvidsjaur

Alice Lindkvist har avlidit i en ålder av 87 år.

Hon växte upp i Viståsen, som nummer sex av sju syskon.

Hon kom till Norra Näverliden som piga och där träffade hon sin blivande make Randolf. De fick en son och en dotter. Sonen Roland omkom i en bilolycka 1966, endast 19 år gammal.

Alice jobbade som lokalvårdare på vårdcentralen i Arvidsjaur ett tjugotal år, fram till pensioneringen.

Fritiden ägnade hon åt hemmet, handarbete, korsord och bärplockning.

1984 kom barnbarnet Andreas som blev hennes ögonsten ända till slutet.

1998 blev hon änka och ett år senare flyttade hon till Arvidsjaur, där hon hade många vänner.

Syskonbanden var starka och hon blev sist kvar. Då syskonen hade kontakt nästan dagligen blev det tomt för henne när hennes äldste bror dog 2008 och 2009 dog lillasyster Gunborg.

De sista två åren har hon bott på Ekan och nu senast på Solbacken.

Närmast sörjande är Ann-Christin med familj och syskonbarn.

Rapportera fel

Bernt Janze

Skellefteå

Vår älskade Bernt Janze har hastigt avlidit i en ålder av 51 år. Han efterlämnar närmast två barn, far och bror med familj. Den sorg och saknad som vi känner är ofattbar och det är svårt att ta till sig att vi inte längre har Bernt ibland oss.

Bernt växte upp i en företagarfamilj i Ånäset, son till Erik och Elsa Janze, och flyttade till Skellefteå efter grundskolan för studier på Kaplanskolan. Med lust för att läsa fortsatte han sina studier under en period i Uppsala för att sedan studera ekonomi vid Umeå universitet till färdigutbildad civilekonom.

Bernt kom sedan att bli Skellefteå trogen. Här fick han se sina barn växa upp och alltid måna om deras bästa. Han hade en förmåga att ge råd och vägledning, både privat och i sitt arbete som ekonom. I hans klokhet och övertygelse fann vi alltid förtroende.

Som fotbollsspelare hade han framgång med Skellefteå AIK. Efter att fotbollskarriären tog slut så tog snart golf över som det huvudsakliga idrottsintresset och under golfsäsongen så var det på Rönnbäcken som Bernt spenderade en stor del av sin fritid tillsammans med sina vänner.

Vi kommer att minnas Bernt för hans sätt att gå sina egna vägar efter sin övertygelse, men också hans omtanke och månande om andra. Vi saknar hans närvaro, hans humor och hans råd och vägledning. Att han skulle lämna oss så plötsligt fanns inte i vår sinnevärld. Tomrummet han efterlämnar är stort. Det är med tunga steg vi går sommaren till mötes, men vi tror att alla minnen och Bernts plats i våra hjärtan ska få oss att åter finna glädjen i våra liv.

Familjen genom Roger

Rapportera fel