Förlorare på Sekab-affären

Du måste våga för att vinna …

Hur många gånger har man inte hört det, från coacher och företagsledare som fattat dåliga beslut.

Skellefteå kommun vågade, tillsammans med Umeå och Örnsköldsvik, via sina kommunala energibolag, men vann inte, de förlorade, och förlorade stort. Etanolen skulle bli framtidens drivmedel, sades det, en uppfattning som i dag ifrågasätts allt oftare och av allt fler. De planerade etanolfabrikerna längs Norrlandskusten skulle bli en av de riktigt stora industriella satsningarna i norr, sades det, men ingenting har hänt. I stället byggde Sekab etanolfabriker och köpte mark utomlands och köpte och sålde med etanol. Men affärerna gick inte bra, de gick uselt.

Många tycker att det är intressant att diskutera vems fel det är, att försöka hitta syndabockar. Ja, alla partier var med från början, ja, alla var entusiastiska till satsningen, men med tiden blev vissa partier mer entusiastiska än andra. De rödgröna ville vara kvar, den borgerliga alliansen avveckla, Moderaterna vacklade. Det talas om bristfällig ägarstyrning, Skellefteå Stadshus (= kommunen) äger Skellefteå Kraft, det talas om att återrapportering till ägarna var dålig. Men vad som egentligen hände och vem som sa vad till vem och när är fortfarande oklart – trots flera utredningar.

Syndabockar utsågs av det politiska etablissemanget: Skellefteå Krafts vd Staffan Westlin fick gå tillsammans med styrelseordförande Christer Forssell och resten av styrelsen. Därmed torde den delen av Sekab-affären vara avklarad.

Så nu återstår bara resten, att städa upp bland alla ekonomiska åtaganden.

Gång efter annan har Socialdemokrater sagt: ”Skellefteborna kommer att gå skadeslösa ur det här, det är Skellefteå Krafts pengar, inte kommunens”. Men det är ett önsketänkande. Kommunen får aktieutdelning i förhållande till Skellefteå Krafts kapital. Kraftbolagets resultat har påverkats av alla ekonomiska turer kring Sekab, vilket i sin tur påverkar kapitalet, vilket i sin tur påverkar aktieutdelningen till kommunen.

Ett räkneexempel: Kommunens aktieutdelning är fyra procent på kraftbolagets kapital. Med 370 miljoner kronor mindre i kassakistan (efter avskrivningar och lån som omvandlats till ägartillskott) blir utdelningen till kommunen ungefär 15 miljoner kronor lägre. Varje år. Vilket kan översättas till drygt 30 lärartjänster eller ännu lite fler vårdbiträdstjänster. Och mer lär komma när resten av pengarna som satsats ska regleras.