Sandlåda i riksdagen i fyra år?

Nu har sandlådeleken börjat på Rosenbad. I första omröstningen om regeringens talman, behagade tre ledamöter vara frånvarande, Thomas Bodström, Marianne Berg samt Christina Höj Larsen.

Där fick vi den första indikationen på intresset av ledamöterna själva, och det ansvar de givits av svenska folket vid det senaste valet.

Det är alltså mindre värt än en kaffekopp och ett toalettbesök. Är det månne plånboksfrågan som är det väsentliga för en del riksdagsledamöter medan andra är seriösa och deltar i omröstningarna, i synnerhet när det gäller att få Sverigedemokraterna så små som möjligt.

Statsminister Fredrik Reinfeldt sitter ändå i en bra sits. Alla alliansens partier kan sätta M-stämpeln på sin bringa, för därifrån behöver han inte vänta något obehagligt.

Möjligen kan något komma från Sverigedemokraterna, men så småningom kommer även de att övertalas.

Mona Sahlin har sämre förspänt. Hon vet inte var Miljöpartiet står. Om än de ingått i den rödgröna alliansen kan de plötsligt vara under alliansens vingar. Därför har jag inte förtroende för partiet.

Den folkmassa som med skrän och skrik protesterat mot Sverigedemokraterna på Sergels torg i Stockholm drar bara ett löjets skimmer över sig själva.

Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen genom allmänna val. Protestera hellre mot dem som gett sina röster åt detta främlingsfientliga parti. Sverigedemokraterna tackar bara för all uppmärksamhet de får. Vid nästa val kan de vara Sveriges största parti.

Blir det så i Sveriges riksdag att sakfrågorna får ge plats för försök att eliminera Sverigedemokraterna, då är det snart ingen som vet vad riksdagen har för uppgift. Ska sandlådeleken fortgå under fyra år?

Sture Grundberg

Malå