79 – Norran blir Norran

Värt att notera i denna historik är förstås att när NV nu fyller 100 år heter tidningen inte längre Norra Västerbotten utan Norran, det namn som använts i dagligt tal så länge någon kan minnas.

Ett försök gjordes redan 1980 att byta till det namnet, men den gången sade styrelse och ägare nej. Samtidigt har en bekant figur försvunnit från tidningshuvudet, nämligen renen som ersatts av en älg. Ett brott mot gamla värden kan tyckas för den som inte vet att älgen fanns med i Norra Västerbottens några år i tidningens barndom på 1910-talet.

Men det är inte bara namnet som förändrats och renen som försvunnit. Det lilla bolaget som ”bara” hade en produkt, det som vi nu kallar papperstidningen, ger numera ut även en nättidning och har vuxit till en koncern, med intressen i både fastigheter och investmentbolag.

Egna ben

Norra Västerbotten har dock alltid stått på egna ben, men under 2000-talet har det diskuterats om ett närmare samarbete med Västerbottens-Kuriren i Umeå diskuterats, ett samarbete som skulle resultera i det gemensamt ägda mediabolaget Västerbottenspress.

Förutsättningarna kan sägas vara stora för ett sådant samarbete. Norra Västerbotten och Västerbottens-Kuriren kommer ut i var sin del av Västerbotten och det är bara i trakterna kring Ånäset som man möjligen kan säga att det finns en konkurrenssituation. Tidningarna har aldrig heller sett sig som konkurrenter utan mer som samarbetspartners. På sätt och vis har tidningarna genom åren fungerat som lokalredaktioner åt varandra. Händer det någonting i södra delen av Västerbotten och Norran väljer att inte bevaka händelsen med egen reporter och fotograf ringer nyhetschefen bara till kollegorna i Umeå och beställer text och bilder. Samma sak fast omvänt om Västerbottens-Kuriren behöver hjälp med att bevaka någonting i Skelleftebygden.

Liberal tanke

Tidningarna har också samma bakgrund. Båda har sitt ursprung i den liberala/frisinnade rörelsen från början av 1900-talet. När diskussionerna tog fart på allvar vid millenniumskiftet ägdes också båda tidningarna av lokala stiftelser.

2003 hade planerna på ett mer organiserat samarbete avancerat så långt att de båda stiftelserna enats om en avsiktsförklaring om korsvist ägande. 10 procent av NV-stiftelsens aktier övertas av VK-stiftelsen och vice versa. Dessutom skulle respektive ordförande gå in i det andra bolagets styrelse.

Samarbetet motiverades med att tidningarna och bolagen måste vara konkurrenskraftiga och attraktiva för att orka med att ”bära ut den liberala tanken”. Eller som det stod i avsiktsförklaringen: ”Den nya starka mediekoncernen ska säkra tidningarnas oberoende ställning och skapa förutsättningar för deras utgivning i liberal anda och på bästa sätt genom fortsatt bevakning och granskning samt opinionsbildning på ledarsidor fortsätta att kunna bidra till utveckling i sina utgivningsområden”. Målet var en mediekoncern med god lönsamhet och dominerande ställning inom alla segment: dagstidning, kommersiell radio, tryckeri samt nyhetssajt på internet i respektive utgivningsområde.

Avveckling

Observera att det står ”i respektive utgivningsområde”. Tanken var inte att slå ihop tidningarna utan bara att utnyttja de fördelar och möjligheter till rationalisering inom områden som tryckeri, teknik och administration som ett samarbete ger.

9 oktober 2004 blev ett historiskt datum då de båda ägarstiftelserna undertecknade avsiktsförklaringen och förklarade att efter det initiala aktiebytet ska man gå samman inom högst fem år.

Men, tyvärr, sedan blev det inte så mycket mer. Man kan till och med säga att det blev ingenting alls. I alla fall inte den här gången.

Det är på sätt och vis en märklig historia. Så sent som i november 2005 fick styrelsen för Norra Västerbotten en information om läget i förhandlingarna och då hette det att ”allt tyder på att det samägda bolaget blir verklighet vid halvårsskiftet 2006”. Men så blev det inte. I stället sade VK:s ägare i början av 2007 upp samarbetsavtalet med NV och förklarade att man ville teckna ett helt nytt avtal. Senare under 2007 gick VK ytterligare ett steg. Man ville avveckla aktieutbytet mellan tidningarna.

Svalare

Entusiasmen för samarbetet hade uppenbarligen avtagit. Det är bara att läsa protokollen från NV:s styrelsesammanträden. I början av 2007 hette det att ”när det gäller bildandet av Västerbottens Tidningar AB kommer troligen ingenting att hända på 2-3 år”. Ett år senare fick styrelsen enligt protokollet veta att ”för närvarande pågår inga konkreta aktiviteter”.

Det finns naturligtvis flera anledningar till att det inte blev något samägt bolag. Det handlar om personfrågor (alla var inte lika positiva till samarbetsplanerna), men också om värderingsfrågor (hur de båda tidningsrörelserna ekonomiskt skulle värderas). Det senare försvårades av de skillnader som finns i lönsamhet mellan tidningarna. Men det går inte att komma ifrån känslan att intresset svalnade i takt med att förhoppningarna om en tryckerisamverkan mellan de båda tidningarna blev allt mindre.

Gott betyg

Men sista ordet är förmodligen ännu inte sagt. Det kan mycket väl bli ett ett mer långtgående samarbete mellan de två Västerbottenstidningarna längre fram även om tidningarna tills vidare trycks på respektive ort.

Framtiden är nämligen osäker. Kanske man säga att det är ett tecken i tiden att NV:s styrelse ändrade avskrivningstiden för den nya tryckpressen från 15 år till 10 år, just på grund av alla ”osäkerheter i marknaden”.

Det är med andra ord inte så stor idé att spekulera i framtiden eller hur det går nästa 100 år (även om författaren till dessa rader vill hävda att papperstidningen kommer att vara betydligt mer seglivad än många tror).

Låt oss därför helt enkelt sluta denna historik med att konstatera att Norra Västerbottens första 100 år har varit mycket, för att inte säga otroligt, framgångsrika. Det är ett gott betyg åt NV:s ledning och alla anställa under de 100 åren.

Bengt Enqvist