76 – Stora pengar

Visst handlade det om stora pengar, men framför allt löste det många andra problem och tidningen kunde förvandlas från en lite halvgammal produkt till en ny, modern.

Nödlösning

Men precis som med rationaliseringarna i datateknikens och den alltmer konkurrensutsatta tidningsmarknadens spår var tryckerifrågan en fråga som hängde med sedan tidigare.

Redan på 1990-talet hade tankarna på en ny press fötts. Den gamla pressen från 1980 kunde tekniskt sett hålla i många år till, men tiden hade runnit ifrån den och kravet på fler färgmöjligheter från framför allt annonsörer hade gjort den hopplöst omodern.

Att fyrfärgssidorna inte räckte till skapade dessutom en spänning mellan redaktion och annonsavdelning vilket ett par gånger ledde till mer eller mindre öppna strider mellan avdelningarna. En sista utbyggnad av pressen gjordes i början av 2000-talet vilket förbättrade situationen något. Men alla insåg att detta bara var en nödlösning i väntan på något bättre.

Frågan var bara hur frågan skulle lösas.

Stora avstånd

En investering i en egen tryckpress är ingen billig affär. Det talades om allt mellan 50 och 150 miljoner kronor för tryckpress och en ny byggnad. NV-huset på Kanalgatan hade med hjälp av om- och tillbyggnader räckt till för att rymma två tryckpressar, men den tekniska utvecklingen möjliggjorde en nybyggnad på annan plats.

Dessutom fanns den här gången alternativet att gå samman med någon annan tidning och satsa på en gemensam tryckerianläggning. Det skulle förstås pressa kostnaderna. Norrans vd Cal Wikström hade länge pläderat för att söka en sådan lösning och tanken var och är förstås helt riktig. Ekonomiskt kan det tyckas vansinnigt att investera så mycket pengar i något som bara ska användas några timmar mitt i natten. Resten av dygnet är det tyst och ödsligt i tryckhallen.

Men samtidigt finns det problem med gemensamma tryckerianläggningar, inte minst i Norrland där avstånden är stora.

Den nya tekniken gör visserligen att tidningshuset, där tidningssidorna görs i ordning, i princip kan ligga hur långt bort som helst från centralorten. Med hjälp av datatekniken förs sidorna snabbt över till tryckeriet oavsett var det ligger.

Problemet är distributionen. De färdiga tidningarna ska rent fysiskt transporteras till prenumeranter och andra läsare.

Problem ett är att en morgontidning inte kan tryckas hur tidigt som helst. Ambitionen är att även sena kvällsnyheter ska finnas med i spalterna (i en hockeytokig stad som Skellefteå är det till exempel viktigt att hinna få med bilder och artiklar från en seriematch på kvällen).

Tidsmarginaler

En gång i tiden började Norra Västerbotten tryckas först vid 1-tiden på natten. Men tiden med så sena pressläggningar är förbi. Ska flera tidningar samsas i en gemensam tryckerianläggning måste den första tidningen tryckas mycket tidigare för att även de andra ska hinna tryckas i tid. Smärtgränsen för när den första tidningen kan börja tryckas går någonstans vid 23-tiden.

Problem två är att tryckningen måste vara klar i så god tid att tidningarna hinner distribueras och nå sina läsare, helst så att den kan läsas till frukosten på morgonen.

Tidsmarginalerna är med andra ord mycket små. Och problemen blir som sagt större i Norrland där det är långt mellan städerna där tidningarna produceras samtidigt som många läsare/köpare finns långt bort från tryckeriet. Det finns tidningar i södra Sverige där det bara är några mil till den ort som ligger längst bort från tryckeriet. Då blir förutsättningarna för ett samarbete givetvis betydligt större.

Dessutom: det handlar inte bara om att tidsaspekten utan även om kostnader. Ju längre mellan tryckeri och spridningsområde desto dyrare blir distributionen.

Trots problemen med avstånden i övre Norrland har i alla fall försök till samarbete i tryckerifrågan gjorts. Rejäla försök till och med.

Samarbete?

Under större delen av 2000-talet har samarbetsmöjligheterna stötts och blötts bland annat i flera utredningar och man kan säga att Norra Västerbotten sökt samarbete åt två håll, åt norr och åt söder.

I söder finns Umeå och Västerbottens-Kuriren och ett samarbete mellan de två tidningarna i Västerbotten kan sägas vara naturligt med tanke på att båda tidningarna har samma frisinnade bakgrund och numera ägs av stiftelser. Det har också under samma tid som tryckerifrågan utretts också gjorts försök att ytterligare stärka banden mellan VK oh NV. Mer om det längre fram.

I norr fanns tre tänkbara samarbetspartners: Piteå-Tidningen, Norrbottens-Kuriren och Norrländska socialdemokraten.

Den naturligaste lösningen hade varit ett samarbete med Piteå-Tidningen. Inte bara därför att Piteå ligger närmast Skellefteå utan också därför att tidningarna delvis har samma spridningsområde. Både NV och PT har många av sina prenumeranter i inlandskommunerna Arvidsjaur och Arjeplog.

Men Piteå-Tidningen valde på ett tidigt stadium att flytta tryckningen från egna orten till Norrländska socialdemokratens anläggning i Luleå.

Framgångsrikt

För att göra en lång historia kort: För att klara de förutsättningar för Norra Västerbotten som sattes upp – om tekniska förutsättningar, om distributionslösning utan väsentliga merkostnader och med samma leveranstider som tidigare och ett realistiskt tidsschema – så föll alternativen i norr och söder bort ett efter ett och sommaren 2007 tog NV:s styrelse beslutet att bygga ett nytt tryckeri i den fastighet på Hedensbyn i Skellefteå som tidningen strax dessförinnan förvärvat.

Men smakar det så kostar det. Det handlar om en investering på 90 miljoner.

Naturligtvis hade det blivit billigare om NV hade kunnat dela kostnaderna med Piteå-Tidningen eller Västerbottens-Kuriren. Men fortfarande våren 2010 saknas samarbetspartners och den stora och nya tryckerianläggningen i Skellefteå används – än så länge får vi väl säga – bara några timmar på natten då Norran trycks.

Att Norra Västerbotten har så stark ekonomi har naturligtvis varit en fördel under alla år med förhandlingar och utredningar. Möjligheten att satsa eget har hela tiden funnits med som ett realistiskt alternativ. Äran för det ska kanske tillskrivas både tidigare och nuvarande ledningar. Cal Wikströms framgångsrika förvaltning med bland annat framgångsrika fastighetsaffärer och Anders Westermarks förmåga att lika framgångsrikt hantera kostnaderna och redovisa bra bokslut har visat sig vara en framgångsrik kombination.

Bengt Enqvist