I morgon, måndag, smäller startskottet för älgjakten i norra Sverige.
Skogens konung har plötsligt tusentals beväpnade män att se upp för – men även ett allt större antal kvinnor.
– För mig är jakt inte en hobby utan en livsstil, säger Camilla Simonsson från byn Vigge.
Hela året har förberedelserna pågått med röjning av pass, renovering av jakttorn och träning av hundar. Nu är det laddat och klart. I gryningen på måndag börjar jakten för Camilla och hennes kamrater i Vigge viltvårdsområde, några mil söder om Östersund.
– Visst känns det att det börjar dra ihop sig. Älgjakten är ju årets höjdpunkt, säger hon.
Av landets cirka 250 000 älgjägare är kvinnorna i blygsam minoritet. Men det är en minoritet som växer. Ändrade könsrollsmönster i samhället och ett målmedvetet rekryteringsarbete har gjort att kvinnorna på några år ökat sin andel från fem procent till dryga sju procent av jägarkåren.
– Jag tror att många kvinnor kanske inte har tänkt tanken att de ska jaga tidigare, men nu är det en synlig livsstil på ett annat sätt. Det finns förebilder, säger Camilla Simonsson, som själv är just en sådan.
Det var 20 år sedan hon för första gången tog steget ut i älgskogen med geväret på axeln. Sedan dess har hon lyckats fälla en och annan älg och varje höst kunnat fylla frysboxen med härliga stekbitar. Men det finns också mycket annat som lockat med älgjakten.
– Man mår gott av den. Jakt är både motion och allt det där andra som man ofta söker efter när man vill leva hälsosamt. Den är ju också en liten folkrörelse, för gemenskapen i byn är den viktig, säger Camilla Simonsson, som enbart har positiva erfarenheter av att jaga tillsammans med män.
– Det är inga problem alls utan de anstränger sig verkligen för att det inte ska bli jag som kokar kaffet och sådana saker. De är väldigt medvetna tycker jag.
Ett hett diskussionsämne runt om i landet inför årets älgjakt har varit statliga Sveaskogs beslut att kraftigt höja avgifterna för att få jaga på bolagets mark. Många kritiker har hävdat att man i fortsättningen måste vara rik för att ha råd att jaga och att den som inte är kapitalstark får lov att ställa undan geväret.
Camilla Simonsson är med i två jaktlag. Det ena arrenderar sin mark av Sveaskog i Bräcke kommun. Där har skogsjätten ännu inte höjt några avgifter.
– Men det är väl risk att det kommer, så vi är förberedda. Det som känns lite trist är att de anger som orsak att ungdomarna ska få komma in och jaga. Jag tror inte att så många ungdomar har råd att lägga ut flera tusen per år för jakten. Är det så att vi måste få in mycket pengar kanske vi får välja att gå ut och sälja jaktveckor till de som har mycket pengar. Och de kanske inte ens är svenskar, säger hon.
Avskjutningen av älgstammen är hela tiden en balansgång som går ut på att hålla nere skadorna på skogen och älgolyckorna i trafiken, utan att den samtidigt brandskattas för hårt.
Efter toppåren på 1980-talet har den svenska älgstammen minskat successivt. I dag finns det ungefär 250 000 älgar i landet – för många tycker skogsbolagen, för få tycker jägarna.
Under förra årets jakt fälldes omkring 88 000 älgar.
