Historiskt, får man säga. I går lade De rödgröna fram sin regeringsplattform. Det forna maktpartiet Socialdemokraterna har nu kommit överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet om vart man vill styra Sverige under en hel mandatperiod.
Visserligen ser regeringsmakten ganska långt borta ut. Med knappt tre veckor kvar till valet ger opinionsmätningarna ett ganska starkt försprång till den borgerliga Alliansen. Det spretar också i en del frågor, till exempel i utrikespolitiken där Vänsterpartiets USA-fientliga linje inte är helt bekväm för alla socialdemokrater. (Även om både Nato-motstånd och nej till euro ges plats i den gemensamma politiken.)
Det är ändå en prestation att De rödgröna håller ihop så pass väl. En del har nog varit ganska svårsmält för dem. Att acceptera den gångna mandatperiodens stora skattesänkningar svider säkert i hjärtat, inte minst hos många vänsterpartister.Fortfarande har man en bit kvar till den enighet som präglar allianssamarbetet. Kanske kan man aldrig nå dit, men vad man åstadkommit förtjänar ändå respekt.
Det finns en del som inte är så tokigt i plattformen. ROT-avdraget ska behållas. Hushåll ska stimuleras till klimatinsatser (att sätta in nya fönster) genom att därmed slippa fastighetsskatt. Sänkt moms ska uppmuntra nya jobb i restaurangbranschen. Ofta handlar det om att möta existerande delar av regeringspolitiken med matchande satsningar, gärna med ytterligare några hundra miljoner inpytsade. Ibland blir det mer av symbolpolitik. En minskning av barngrupperna i förskolan från 5,3 barn per anställd till 5,1 framhålls som viktig, men är ju egentligen helt marginell.
Mer substans är det i förstås i de ytterligare 2,5 miljarder man vill ge pensionärerna i skattesänkningar. Detta redan nästa år och ovanpå redan utlovade 7,5 miljarder. De rödgröna håller nästa på att krama ihjäl pensionärerna.
Sänkt maxtaxa på förskolorna, till en beräknad kostnad av 2,1 miljarder fördelat på 2012-14, framhålls annars av Mona Sahlin som centralt i plattformen. Visst är det en hygglig slant. Men det uppenbara syftet är inte att skapa den jämlikhet som enligt Mona Sahlin är utgångspunkten för regeringsmanifestet, utan snarare att styra människors beteende: förskola är bättre än att vara hemma med barnen. Samma pekpinnepolitik syns i återinförda krav på företag att upprätta jämställdhetsplaner. Även slopandet av fri etableringsrätt för vårdföretag visar att ett rödgrönt Sverige blir mer styrt.
Det är nog den stora skillnaden.
