70 – Dyr TV-satsning

Redan på hösten 1993 hade NV uppvaktats med erbjudande om att i likhet med Västerbottens-Kuriren och Länsförsäkringar satsa pengar i TV Botnia som av TV4 fått en tvåårig koncession på det som kallades ”regionala fönster”. TV Botnias fönster innehöll Örnsköldsviksområdet, hela Västerbotten samt Arvidsjaur.

Botnia

Men Cal Wikström och styrelsen nöjde sig med att förklara att styrelsen ”följde utvecklingen”. Kalkylerna liksom organisationen med en kraftig tyngdpunkt i Umeå bedömdes som tveksamma.

Ärendet dök upp på nytt vid ett styrelsesammanträde på våren 1994. Västerbottens-Kuriren hade då köpt fem procent av aktierna i TV Botnia och erbjudandet till NV om att gå med stod kvar. Dessutom hade NV liksom ett halvt dussin andra landsortstidningar fått erbjudande att gå in i TV5. Kanalen med bland andra Skanska i bakgrunden siktade på att få koncession för den kommande fjärde markkanalen.

Men VD och styrelsen bedömde att alternativet Botnia var mer intressant. Inte minst sedan det framkommit att Botnia ville satsa på selektiv reklam, till exempel kunde ett inslag om en bilhandlare i Örnsköldsviksområdet sändas samtidigt som reklam för en lokal bildhandlare i Skellefteå söndes över Skellefteåområdet.

Det gjorde den regionala TV:n intressantare men samtidigt också farligare för NV eftersom TV-mediet kunde bli ett större hot mot den lokala annonsmarknaden. Något beslut fattades dock inte. Tiden ansågs ännu inte mogen.

Umeådominans

Först i januari 1995 var det dags för beslut. Då hade VD tillsammans med revisorerna grundligt gått igenom delårsbokslut, budget och ägarförhållanden. Men det var ingen positiv som gavs. Tvärtom bedömdes såväl ekonomi som lönsamhet som dålig och ett ägartillskott skulle förmodligen behövas redan i mars.

Om NV köpte 30 procent av aktierna beräknades den erforderliga insatsen under två år till cirka 1,5 miljoner kr, i värsta fall kunde det bli upp emot 3 milj kr.

Men trots denna dystra rapport förklarade styrelsen att den var positiv till ett TV-engagemang.

– Vi tror på etermedierna och vill vara med i den utvecklingen, förklarade VD Cal Wikström när han efteråt för NV:s läsare skulle motivera tidningens satsning på TV Botnia.

Förhoppningen var också att Umeådominansen skulle minska och att det skulle bli en successiv breddning norrut och även söder mot Örnsköldsvik. Målsättningen är naturligtvis att Skellefteå ska synas mer och en redaktion i Skellefteå finns med i de framtida planerna, förklarade Cal Wikström.

Förlust

Men den bedömningen var alltför optimisk. Förlustsiffrorna var stora och blev inte mindre. Redan efter ett år hade NV och Västerbottens-Kuriren tröttnat på att pumpa in mer pengar.

I början av 1996 förklarade VK att det inte skulle bli mer pengar än vad som sagts i budgeten. Även NV ställde krav på bättre resultat, men låg lite lågt och förklarade att TV Botnia var på rätt väg och att NV ville vara med även i fortsättningen – trots alla pengar som redan satsats.

Men någon fortsättning blev det inte. I alla fall inte på tidningarnas satsningar. I april meddelades att TV Botnia lämnat in sin konkursansökan.

Det framkom då att Botnia gått med fem miljoner kronor i förlust under 1995 och med 1,3 miljoner under de första månaderna av 1996. Intäkterna var för dåliga även om den lokala annonsförsäljningen gått ganska bra. Det var framför försäljningen centralt och regionalt som misslyckats.

De anställda var förstås besvikna för att inte säga chockade. Men aktieägarna var av förklarliga skäl inte beredda att gå in med hur mycket pengar som helst. Norra Västerbotten som 30-procentig ägare förlorade 2,5 miljoner kronor.

Men TV Botnia fortsatte i rekonstruerad form. Dock utan NV.

Nytt landskap

Så här i efterhand kan man tycka att det var märkligt att NV överhuvudtaget gick in i en så riskabel och äventyrlig satsning som regional-TV ändå var. Siffrorna som presenterades före beslutet var ju inte heller positiva.

Men läget var annorlunda i början av 1990-talet. Fri kommersiell radio och TV vid sidan av det statliga monopolet hade lite av nyhetens behag och framtidsutsikterna bedömdes i denna optimistiska anda ändå som ganska goda, i alla fall på lite längre sikt. Stämningen i tidningskretsar var också förhoppningsfull för att inte säga rent entusiastisk.

Det var inte bara på NV som vd och styrelse framför sig såg ett nytt medialandskap där ett nytt och modernt mediahus måste skapas – ett mediahus där den tryckta tidningen bara var en av flera produkter på mediaområdet. En mycket viktig produkt förstås – och i alla fall tills vidare den viktigaste. Frågan var bara hur länge.

Planer på engagemang i reklamradio och reklam-TV diskuterades alltså runt om i tidningshusen. Inte minst såg man framför sig att annonskunderna i framtiden skulle kunna erbjudas attraktiva reklampaket med annonser i såväl tidning, radio och TV – och på internet. För ungefär i samma veva, i mitten på 90-talet, började också nättidningarna skapas och utvecklas. Och utvecklingen på det området vet vi ju gick väldigt snabbt.

Bengt Enqvist