66 – Därför blev NV störst

Upplagan ökade hela tiden samtidigt som tidningen lyckades locka till sig allt fler annonsörer. Det dröjde inte heller länge förrän en av de två konkurrenterna, Skellefteå Nya Tidning, var knäckt.

1917 dök dock en annan konkurrent upp, Västerbottens Folkblad. Men den socialdemokratiska tidningen i Umeå har aldrig lyckats bli riktigt stor i Skellefteå. NV fortsatte att vara den dominerande och framgångsrika tidningen i Skelleftebygden och är det fortfarande.

Framgångsvåg

Många har nog också ställt sig frågan: Varför blev just Norra Västerbotten så stor på den lokala tidningsmarknaden? Varför blev just NV störst i Skellefteå?

För att hitta ett svar måste man först konstatera att NV ingalunda var ensam om den här bedriften. Det var andra liberala tidningar som också blev dominanta på sina orter. Dit hör Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och många fler.

Den liberala pressdominansen var stor redan i början av 1900-talet och framgångarna skulle fortsätta. Än i dag dominerar den liberala pressen den svenska tidningsmarknaden.

Det är klart att många pressforskare har funderat över varför det blev så.

En del hävdar att det beror på att de liberala tidningarna var ute i rätt tid. Att de etablerade sig redan i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet innebar att de kunde surfa på liberalismens eller frisinnets framgångsvåg. De betraktades också som radikala och attraherade nya läsare eftersom de flesta tidningar som redan fanns var mer eller mindre konservativa högertidningar.

Det gav dem också ett försprång framför nya konkurrenter. Väl etablerade och framgångsrika och med förtroendefulla relationer till läsare och annonsörer blev de liberala tidningarna svåra att rubba. De hade satt sig på förstatidningens tron och blev sittande där.

Framför allt arbetarrörelsens och bonderörelsens tidningar kom efter redan i starten och fick hela tiden jobba i uppförsbacke.

Dominans

Den så kallade upplagespiralen, ”uppfunnen” och formulerad av ekonomihistorikern Lars Furhoff långt senare, förklarar också framgångarna för redan etablerade och starka tidningar.

Enligt den teorin drar redan ekonomiskt starka tidningar ifrån genom att ligga i en god cirkel. Har tidningen redan hunnit skaffa många läsare lockar den allt fler annonsörer vilket i sin tur innebär att ännu fler läsare söker sig till tidningen.

Nya konkurrenter hamnar i stället i den onda cirkeln. Relativt många läsare hjälper inte eftersom annonsörerna uteblir. Och eftersom framför allt de läsvärda lokala annonserna saknas i tidningen överger allt fler läsare den.

Naturligtvis stämmer sådana här teorier aldrig till 100 procent. Det finns alltid undantag och vi ska inte glömma att det även fans många liberala tidningar som under 1900-talet tvingades lägga ned sin verksamhet.

Men den liberala tidningsdominansen har varit och är utan tvekan stor.

En enkel och populär teori som förklarar framgångarna är att liberala tidningar – och även andra borgerliga tidningar – helt enkelt skött sig bättre som tidningsutgivare. Av det enkla skälet att de tvingats leva på och lita till sin egen förmåga och sina egna pengar. Vackra drömmar om ett publicistiskt uppdrag har inte varit nog. Tidningarna måste också till mycket stor del betraktas som affärsföretag med allt vad det innebär av kommersiellt hänsynstagande. Tidningarna måste agera utifrån detta och locka läsare av alla kategorier.

De måste vara lönsamma helt enkelt.

Rätt tidning?

Eftersom tidningarna var partipolitiskt obundna kunde de dessutom agera utifrån läsarens önskemål i första hand utan att ta partipolitiska hänsyn. Det blev också viktigt för liberala och frisinnade tidningar med sin allt bredare läsekrets – många röstade ju på andra partier – att inte bara skriva om liberala eller frisinnade partimöten på nyhetsplats eller bara ge plats åt ”egna” politiker. Lite tillspetsat kan man säga att av ren självbevarelsedrift tvingades de, eller i alla fall tvingades de försöka, satsa på någon form av objektiv nyhetsförmedling.

De socialdemokratiska tidningarna var mer politiskt bundna, behövde ofta subventioner från parti och fackliga organisationer. Att socialdemokraterna med tiden blev ett så stort parti borde egentligen ha gett fördelar. Men det blev snarare tvärtom.

Det är möjligt, för att inte säga troligt, att de socialdemokratiska tidningarna blev alltför självsäkra i takt med att partiet växte. Medvetet eller omedvetet utgick man ifrån att partiets väljare var lojala och med någon slags automatik skulle söka sig till ”sin” tidning. Och, framför allt, att de socialdemokratiska väljarna var tillräckligt många för att bära ”sin” tidning.

Men man underskattade att arbetarna och löntagarna i första hand ville ha en bra tidning, bara i andra eller tredje hand en partitidning. Det gällde framför allt de som ”bara” var väljare. Att de som var aktiva i partiarbetet självklart stödde de socialdemokratiska tidningarna var en annan sak. Men ofta räckte det inte med att bara partifolket läste ”rätt” tidning.

Radikal

Det här resonemanget som gäller för den liberala pressen i stort gäller till stora delar även Norra Västerbotten. Men det är värt att notera att det där med objektiv nyhetsförmedling var något som kom in lite senare i bilden. För Norran liksom andra var inte alls objektiv på nyhetsplats redan från start. Lite elakt och tillspetsat kan man säga att man valde objektiviteten först lite senare – då det passade bättre.

Framför allt under senare halvan av 1900-talet och fram till i dag har tidningen hela tiden strävat efter en allsidig och objektiv nyhetsförmedling. Något som uppenbarligen uppskattats av läsarna.

På ledarsidan driver tidningen opinion, på nyhetssidorna presenteras de lokala nyheterna, eller i alla fall de som bedömts som intressantast av en självständig redaktion. Om redaktionen lyckats med att vara objektiv – och opartisk – kan man alltid diskutera, men det är ingen tvekan om att objektiviteten hela tiden varit ambitionen och målet.

Men så var det alltså inte från början. NV var absolut inte opartisk och det var inte meningen heller. Tidningen var radikal och frisinnad och försökte inte dölja det. Tvärtom var den politiska inriktningen ett bra skäl, för många det viktigaste, för att välja och stödja tidningen.

Vi ska komma ihåg dels att Norran första tiden bara bestod av fyra sidor och någon struktur att tala om som i dagens tidningar fanns inte, dels att konkurrenterna från början båda var högertidningar.

Valet lätt

Tidningen var inte uppdelad i några avdelningar. Allt, både redaktionellt material och annonser, blandades ganska fritt på de få sidorna. Framför allt fanns inte någon ledaravdelning eller ledarsida. Det var svårt att avgöra vad som var politiskt propagandamaterial och vad som var nyhetsartiklar. Det mesta var dessutom osignerat – ordet byline var inte riktigt uppfunnet än – vilket gjorde det ännu svårare för läsarna att sortera artiklarna i olika fack.

Men det spelade mindre roll. Läsarna förväntade sig inte någon opartiskhet och många nya läsare som tidigare inte prenumererat på någon tidning eftersom de dels inte hade haft råd, dels inte hittat någon tidning som de kunde acceptera sökte sig till den nya, radikalare tidningen. Mer konservativa läsare stannade kvar hos någon av de två högertidningarna.

De flesta av NV-läsarna var politiskt engagerade arbetare och jordbrukare som definitivt inte tyckte det var likgiltigt vilken politisk färg tidningen hade. Många i den nya arbetarklassen skulle säkert ha valt en socialdemokratisk tidning, men eftersom någon sådan inte fanns i Skellefteå stod valet mellan Anton Wikströms radikala frisinne och de konservativa.

Då var valet lätt. Att tidningen inte dolde sin politiska inriktning blev snarare en fördel. På den här tiden fanns ju heller inte någon blockpolitik. De liberala/frisinnade var inte ett borgerligt parti och socialdemokraterna inte ett stort, självständigt regeringsparti. Tvärtom, liberalerna och socialdemokraterna samverkade i många politiska frågor och skulle så småningom också bilda regering tillsammans 1917.

Mordet

Men allt handlade förstås inte om politik och val efter partisympatier när det gällde dagstidningar på den tiden. Nyhetsförmedlingen var också viktig och Norra Västerbotten visade redan från början att tidningen satsade på journalistiken.

En ”riktig” redaktör, Ivar Österström, anställdes och dessutom fick tidningen hjälp av ett mord: Medlemordet. En hemmansägare hade dödats och hans hustru och en inneboende var misstänkta.

Den mycket uppmärksammade mordrättegången började innan Norra Västerbotten ens hunnit bli två månader gammal. Tidningarna kom ut bara två dagar i veckan och ibland skulle rättegångsreferaten vara 2–3 dagar gamla när tidningen kom ut.

Men Skellefteborna fick nu för första gången uppleva en verkligt snabb nyhetsförmedling. Redaktör Österström skrev referat efter hand som rättegången fortskred och de hämtades av tidningens springgrabb som snabbt cyklade tillbaka till tidningen. När tidningen gavs ut fanns även de allra senaste nyheterna från mordrättegången med.

Det var uppenbarligen läsning som folket ville ha. Det har berättats att folk formligen slogs om att komma över exemplar av den nya tidningen och få läsa allt om mordet.

Länge efteråt var det många som ansåg att det var just Medlemordet som i hög grad bidrog till att Norra Västerbotten snabbt blev känd – och erkänd – i bygden.

Nåja, NV hade förmodligen klarat sig bra även utan ett mord. Men redan i ett av provnumren deklarerades att ”ortsinträsset skall likaledes bliva omsorgsfullt tillvarataget” och att Norra Västerbotten ”ska redigeras efter sådana principer att man förtroendefullt kunna sätta tidningen i händerna på hvilken av familjemedlemmarna som hälst”.

Dessa enkla och egentligen, kan man tycka, självklara regler följdes också troget av tidningens första redaktörer, Anton Wikström och sonen KH Wikström, under hela den långa period då tidningen byggde upp sin starka ställning inom sitt spridningsområde. Ingen liten notis var för liten eller betydelselös för att publiceras i NV!

Någon större förändring har det heller inte blivit med senare tidens redaktörer. Visst har tidningen förändrats och moderniserats eftersom också samhället har förändrats, men de lokala nyheterna har alltid stått i centrum.

Arbetsgivaren

Men det är inte bara när det gäller journalistiken som Norra Västerbotten hela tiden hängt med sin tid. Redan från början var tidningen angelägen om att ha bra teknisk utrustning, vilket också de många bytena av lokaler och tryckpress vittnar om. Mottot att alltid ha bra arbetsredskap och modern teknik har sedan hängt med ända fram till dagens datoriserade tidningar. Den inställningen har inte bara bidragit till NV:s framgångar utan även till att NV alltid haft ett bra rykte som arbetsgivare.

Tidningen har inte heller dragit sig för radikala förändringar för att hänga med i utvecklingen. Tidningen kom först ut två dagar i veckan, sedan tre dagar för att på 30-talet bli sexdagarstidning (söndagsutgivning har aldrig varit aktuellt). På 40-talet tvekade dåvarande tidningsledningen inte inför den radikala nyordning som det innebar att göra lägga om och göra morgontidning i stället för eftermiddagstidning.

Och efter nästan 50 år i hyrda lokaler byggde NV eget hus och tog ännu en ny tryckpress i bruk.

När fotosättningstekniken och offsettrycket ersatte blytekniken hakade NV snabbt på trenden och efter en utbyggnad 1980 togs nästa nya generationens tryckpress i bruk.

I slutet av århundradet väntade sedan den stora revolutionen med ny datateknik. Än en gång var tidningen snabbt i startgroparna för att kunna hänga med i utvecklingen.

Bengt Enqvist