När jag växte upp var det inte politiskt korrekt att vara politiskt intresserad. Jag har förstått att vi kanske var utsatta för åsikts-förändrings-kampanjer. Om vi bara kunde lära oss att tänka lite mer på oss själva och mindre på gruppen så skulle det vara lättare för andra idéer att få fäste.
Jag vet inte om det är sant, men tanken oroar mig. För visst vill jag att mina tankar och idéer ska vara mina och inte smygpåverkade av smarta kampanjer. Samtidigt är jag inte helt okunnig i hur marknadsföring på olika plan går till. Jag har läst mina kursböcker.
Man kan ha inställningen att politik är ett hinder, eller ett verktyg. Tycker du det ena eller andra kan du bli inplacerad på skalan från höger till vänster. Om din ärliga mening är att marknadskrafterna kommer att klara av att styra samhället är du förmodligen mer höger än vad jag är.
Jag tror inte det. Jag tror på att människor tillsammans kan komma överens om vilka spelregler som ska gälla. Vi ska inte göra det i minsta detalj – det tycker jag vi sett för många exempel på att det inte fungerat. Men vi ska ha en solidarisk grund att stå på, och utvecklas från. Och om vi vet varför så kommer vi att försöka hålla oss till spelreglerna också.
I grund och botten är nog alla människor socialdemokrater. Eller borde vara det. Våra tankar om solidaritet och välfärd är ju så riktiga och så människovänliga. Missförstå mig inte. Jag respekterar att andra tycker annorlunda eller kommer från en annan ideologisk bakgrund, men för mig är det självklart.
Till och med Anders Borg låter ju som en socialdemokratisk minister. Och vill finnas i ett arbetarparti. Det parti som i dag tycks befinna sig längst till vänster inom Alliansen. Vad kul att de förstått våra tankar om ett välfärdssamhälle. Men nog känns de lite som ulvar i fårakläder.
Britta Flinkfeldt Jansson (S)
Arjeplog
