Västerbottens läns landsting är regionens demokratiska organ med ansvar för sjukvård, regional utveckling, kommunikationer och viss kultur, och har för att kunna sköta denna uppgift byggt upp en stor organisation (länets största arbetsgivare) och har egen budget.
Skatteunderlaget i Västerbotten kommer från 258 000 innevånare, varav 80 000 i Umeå (formellt 113 000, men 33 000 tillfälliga universitetsstuderande är nog bara marginella skattebetalare).
I det perspektivet utgör Umeå cirka 30 procent av Västerbotten. Men tittar man på landstingets satsningar får man lätt intrycket av att det handlar om en utveckling av verksamheterna i Umeå medan övriga länsdelar får leva med ständiga nedskärningar. Möjligen beroende på att tio av femton ordinarie ledamöter i landstingsstyrelsen kommer från Umeå.
I många år har media berättat om kraftig kritik från revisorerna och om brister i styrning och kontroll. När landstingsledningen av ekonomiska skäl stängde barnkliniken i Skellefteå över sommaren – men inte kunde räkna ut att helikoptertransporter till Umeå blir betydligt dyrare – kan man inte undgå att förundras över den ekonomiska och strategiska verksamhetsstyrningen.
Lojal vårdpersonal knäar under beslutade besparingar samtidigt som miljoner gå till Norrlandsoperan och olika projekt. Fortsätter det så här får Lycksele och Skellefteå kanske så småningom reda sig med vårdcentraler.
En demokratiskt styrd verksamhet är inte enkel att administrera men måste bedrivas med tydliga mål och uppföljning av resultat. Betyg på ledningsarbetet finns delvis för allmän beskådan på landstingets egen hemsida i form av pinsamma revisionsberättelser.
För att kunna välja rätt är vi nog många som vill veta vad våra landstingspolitiker konkret avser göra för att den påtalade bristande verksamhetsstyrningen rätas upp och hur satsningarna fördelas i regionen så att de olika delarna av länet ska bli del i en positiv utveckling.
Tore Sjödin
Skellefteå
