Den borgerliga regeringen har sedan den kom till makten utgått från att en skattesänkarpolitik är svaret på allt. Därigenom har man konsekvent omfördelat resurser till dem som redan har det bra, på bekostnad av dem som redan hade de minsta marginalerna, inte minst arbetslösa och sjuka.
I stället för att satsa på att bekämpa arbetslösheten med aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och fler utbildningsplatser, där den enskilde arbetslöse inte försätts i en privatekonomisk katastrof, har regeringen valt att sänka skatter, med omkring 100 miljarder kronor.
Regeringen har berömt sig för att föra en politik som bidrar till arbetslinjen. Det är tomma ord. Den omläggning av arbetsmarknadspolitiken som gjorts över de senaste åren fungerar inte. De flesta unga och långtidsarbetslösa får som mest tillgång till coachning, kartläggning och vägledning – alternativt någon form av kortare praktik.
Antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen har däremot skurits ner med 50 procent. Aktiva åtgärder har blivit passiva. Detta stärker inte de arbetslösas chanser till en andra chans, att på nytt få fäste i arbetslivet.
Risken är överhängande att arbetslösheten biter sig fast på högre nivåer än vi någonsin tidigare sett. Det vore förödande, både för enskilda som drabbas, och för samhället i stort.
Handels har sedan början av krisen (hösten 2008) betonat att vad som behövs är tydliga och kvalitativt inriktade arbetsmarknadspolitiska program och utbildningsplatser för att vi som samhälle ska kunna stå rustade när konjunkturen vänder uppåt igen.
Nu måste fokus sättas på att kraftigt stärka arbetsmarknads- och vuxenutbildningen – och även den förberedande utbildningen. Den är central då det måste finnas utrymme för att också komplettera med teoretiska kunskaper för att klara av till exempel en ny yrkesutbildning. Det bör också vara möjligt att i betydligt högre grad än i dag kunna tillgodogöra sig vuxenutbildning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
Ungdomar måste särskilt uppmärksammas och ges rätt till stöd för omställning utifrån behov. Stöd och hjälp för att komma ut i jobb, genom praktik eller subventionerade anställningar, är andra viktiga program. Ett kunskapslyft för ungdomar i åldern 18 till 24 år som är långtidsarbetslösa bör införas, likväl som att en särskild arbetsmarknadsutbildning för ungdomar i åldern 20 till 24 år.
Vi tror på ett temporärt generationsväxlingsprogram genom att under en treårsperiod återinföra möjligheten till delpension för personer i åldern 60–64 år. Villkoret för att bevilja delpensionen skulle vara att det samtidigt anställs en ungdom i åldern 18–24 år på heltid med kollektivavtalsenlig lön. Dessa ungdomar skulle kunna introduceras på arbetsplatsen i form av generationsväxling, genom att den äldre arbetstagaren på deltid introducerar den yngre i arbetslivet. Åtgärden höjer antalet arbetade timmar och har en sysselsättningsfrämjande effekt.
Politikens uppgift är att värna och stärka allas rätt till arbete, och göra det möjligt för alla att tro på en framtid där det alltid ges en chans att komma tillbaka om man en gång drabbats av arbetslöshet eller sjukdom. Så är det inte nu och det måste förändras.
Maria Vängbo
ordförande Handelsanställdas förbund avd 29
Melinda Hedström
vice ordförande Handelsanställdas förbund avd 29
