Med förvåning läser jag i Norran en debattartikel av Sten Tolgfors, försvarsminister, publicerad 19 juli.
Inlägget föder frågor. Varför ska Sverige ha en bataljon soldater i Afghanistan? I vilket syfte? Vad är deras uppgifter? Vilka mål har man? Har Sverige några intressen i det fattiga landet?
Förre kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet, Sverker Åström, lärde att Sverige ska tillvarata svenska intressen och undvika att hamna i utländsk politik.
Jag påminner om att Amerikas förenta stater är ett imperium och att Sverige inte har någon makt därmed. Att leka på Amerikas bakgårdar i Afghanistan gynnar oss inte.
Det är ingen skillnad mellan Sovjet-Rysslands invasion av Afghanistan julen-nyåret 1979 och Amerikas intervention hösten 2001. Lär dom sig aldrig nåt?
Britternas försök att kuva afghanerna under 1800-talet misslyckades också. Detta kan bero på att folket i Afghanistan är starkt i solidaritet inom egna klaner. Självfallet har folket en begränsad kärlek till utländska trupper.
President Karzai och hans medarbetare är endast kulisser i den afghanska teatern. Att de utländska trupperna befinner sig i Afghanistan på inbjudan av dess regering förtjänar därför endast misstro.
Det än mer häpnadsväckande är att Tolgfors, i samma insändare, menar att han stärker försvaret i Sverige. Personer med rimligt gott omdöme inser att det är omvänt. Sveriges försvar är numera närmast avskaffat.
Vad kan Tolgfors göra med sina yrkesförband på sammanlagt 6 450 personer? Den styrkan är mindre än Sveriges nuvarande poliskår. Ska herr Tolgfors behålla sina militärpoliser på utlandsuppdrag in i den oförutsebara framtiden?
Roland Nilsson, Lainejaur
