Det går inte att jämföra Socialdemokraterna i Skellefteå med kommunens andra partier. Efter att ha suttit vid makten sedan 1942, i hela 68 år, får man nog vara glad att de lyckas prestera någon som helst energi vid ett arrangemang som politikerveckan i Stackgrönnan. För det gjorde de. Publiktalet slog rekord, mobiliseringen av de egna leden var stor, överallt i publikhavet lös valarbetarnas röda jackor.
Men genom kampanjivern skiner ändå en stor portion liknöjdhet fram.
När till exempel socialnämndens ordförande Gunilla Åström ska tala om vad partiet vill göra för de äldre, handlar det mycket om vad man redan gör. Si och så många seniorlägenheter. Äldreboenden för dygnetruntvård som räcker till precis alla som behöver det. Planer på att bygga fler. Funderingar kring individanpassade stödformer. Tonen är konkret och medmänsklig.
Men förmågan att lyfta blicken är begränsad. När valfriheten kommer in i bilden handlar det om små saker: vad de första åtta hemtjänsttimmarna ska användas till, huruvida man vill gå ut denna vecka eller inte (och i så fall vart), två maträtter att välja mellan. Det mest radikala inslaget är att få välja vilket av kommunens äldreboenden man vill flytta till.
Ungefär likadant är det även på andra områden.
Skellefteå är ingen dålig kommun. Ekonomin har under 2000-talet varit den näst bästa i landet, enligt en nyligen publicerad undersökning. Visst är det bra att de styrande inte slarvat med plånboken. Men som kommunalrådet och lokale partiledaren Bert Öhlund själv framhåller beror det i hög grad på den buffert som vinsterna från Skellefteå Kraft, landets näst största energibolag efter Vattenfall, ger kommunens budget.
När det gäller företagsklimatet står det sämre till. Inget parti, inte heller inom oppositionen, vill sälja Skellefteå Kraft. Men de andra stora kommunala bolagen, och Socialdemokraternas ovilja att släppa in privata företag i den skattefinansierade sektorn, gör att kommunen hamnar ungefär en tredjedel från botten när den jämförs med alla andra i Sverige.
Bert Öhlund kan i en mening själv förklara detta samband, för att i nästa mening säga att det inte spelar någon roll. Tillsammans med den liknöjdhet som lyser igenom även i andra delar av Socialdemokraternas kampanj, har kommuninvånarna anledning att fundera över var de lägger sin röst denna gång. Vanans makt är stor, men inte oövervinnerlig.
