Print Dela på Facebook

Sista skiftet

När 1990 gick mot sitt slut var också malmen slut i Långselegruvan utanför Boliden. Det var dags för sista skiftet.

Fredagen den 28 december samlades arbetarna för allra sista gången. Det var vemodigt förstås. Och mer än så:

”Det känns tragiskt!” sa reperatören Lennart Nyström. ”Här har varit en jättebra sammanhållning.”

Ras

Långselegruvan var en av Bolidens äldsta gruvor. Den togs i drift 1956. Under de 34 år som den drevs bröts nära 12 miljoner ton malm och som mest sysselsatte den ett 70-tal arbetare.

Det sista året arbetade ett 50-tal personer i gruvan och den nedläggning som var planerad vid årsskiftet påskyndades av ett ras som inträffade den 18 december, några dagar före jul.

Nu var det definitivt slut.

Förbi?

Det som hände i Långsele hade redan hänt på flera andra platser. På 70-talet hade Adakgruvan och andra närliggande gruvor gått samma väg och fler var att vänta.

De sista decennierna av 1900-talet försvann många gruvor och arbetstillfällen.

Var guldåldern förbi?

Risker

Arbete i gruva krävde en speciell sorts människa. Alla klarade inte av det. Under 70-talet tvingades jag själv rapportera om många olyckor, flera med dödlig utgång. Och även om säkerheten sedan ökade och olyckorna blev färre och mindre allvarliga, så fanns alltid risken.

Men det hindrade inte att de som nu gjort sista skiftet i Långsele efter nyår skulle återfinnas i andra gruvor.

”De flesta av oss flyttar till Kankberg”, förklarade Lennart Nyström.

Nytt hopp

90-talet var en då gruvor försvann och också en tid då nytt hopp började spira. Man talade om Guldriket, ett rike som sträckte sig länge inåt landet än man tidigare hade anat.

1992 kom en ny minerallag som plötsligt gjorde de norra delarna av Västerbotten intressant för flera av världens ledande gruvföretag.

Under 1996 lade sexton utländska och sju svenska bolag tillsammans ut 200 miljoner kronor på sökande efter guld, diamanter och basmetaller i Sverige.

Resultaten skulle låta vänta på sig, men mot slutet av 90-talet började man skönja en ljusning. 12 av de 16 malmgruvor som var i drift i Sverige låg i Norrbotten och Västerbotten.

Nu fanns förhoppningar om fler och en av de fyndigheter man satte mest hopp till var Blaiken utanför Sorsele.

Projektet skulle stöta på många svårigheter på vägen, men till sist skulle det komma igång.

Då var vi redan inne på ett nytt årtusende.

Publicerad 2010-08-31
Åke Lundgren
ake.lundgren@norran.se

Läs våra kommentarsregler

Slut. Ja, i december 1990 var det definitivt slut i Långsele och arbetarna ställde upp för Norrans fotograf Dan Eriksson.
Slut. Ja, i december 1990 var det definitivt slut i Långsele och arbetarna ställde upp för Norrans fotograf Dan Eriksson.
Deppigt. Lennart Nyström, Jan-Ove Lindmark och Håkan Johansson gjorde sista skiftet i Långselegruvan.
Deppigt. Lennart Nyström, Jan-Ove Lindmark och Håkan Johansson gjorde sista skiftet i Långselegruvan.
Nytt hopp! Vid Blaiken inom Sorsele fanns förhoppningar om en ny gruva. Arbetet pågick för fullt.
Nytt hopp! Vid Blaiken inom Sorsele fanns förhoppningar om en ny gruva. Arbetet pågick för fullt.
I det blå? Där måste man få vara, förklarade Alve Johansson, mannen bakom turistsatsningen Världens längsta linbana, nu när gruvorna tycktes försvinna en efter en.
I det blå? Där måste man få vara, förklarade Alve Johansson, mannen bakom turistsatsningen Världens längsta linbana, nu när gruvorna tycktes försvinna en efter en.
Vemodigt. Men också tårta och festligt när arbetarna i Långsele samlades för sista gången.
Vemodigt. Men också tårta och festligt när arbetarna i Långsele samlades för sista gången.

Reaktion

Vad tycker du?

Norran i historien

Laddar...