Nu har regeringspartierna lovat bort nästa års pengar. De sista stora löftena gavs i går under ett besök på en kexfabrik i Göteborg, och naturligt nog handlade det om jobben. Alltså samma fråga som Alliansen vann förra valet på, mer eller mindre på walkover eftersom Socialdemokraterna då inte tyckte den var viktig. I dag är det förstås annorlunda: efter att krisen förvärrat arbetslösheten går det ju inte att blunda för den.
Totalt är det 10 miljarder som portionerats ut i den senaste tidens utspel. Så stort är enligt finansministern nästa års reformutrymme.
Det nya jobbpaketet är på 2,1 miljarder. Det ska ge nästan 26 000 människor praktik, utbildning eller coachning i jobbsökandet. Den sortens åtgärder brukar vara mer populära hos De rödgröna. Alliansens arbetslinje har mer handlat om ekonomiska incitament. Men mot bakgrund av att ekonomin nu växer, och antalet jobb ökar, så är det väl använda pengar om de minskar trösklarna in till arbetsplatserna. Detta slags tänkande präglar även satsningarna på lärlingsplatser, och införandet av en ny anställningsform: upp till ett och ett halvt års "lärlingsprovanställning".
Från LO kritiserar man det sistnämnda och menar att regeringen skapar "ett träsk" av otrygga jobb. Man varnar för att arbetsgivarna ska avsluta anställningarna strax innan den långa prövotiden går ut. Det känns som en pessimistisk hållning. Med dagens höga arbetslöshet bland unga är dessutom ett och ett halvt års anställning definitivt att föredra framför långa perioder utan jobb.
Andra pengar som lovats bort är extra bidrag till kommunerna (3 miljarder), mer utbildning (1,2 miljarder), mer vård och omsorg (0,7 miljarder) och satsningar på entreprenörskap (en halv miljard). Det kan nog vara väl avvägda satsningar.
Något man däremot kan fundera över är de 2,5 miljarderna (utöver tidigare utlovade 5 miljarder) i skattesäkningar till pensionärerna. De rödgröna har lovat ännu mer, och här är regeringen helt uppenbart ute efter att fiska röster, eller åtminstone inte förlora dem till motståndarna.
Som konstaterats här på ledarsidan är det rättvist om skatteskillnaderna mellan lönearbetande och pensionärer på sikt utjämnas. Men i en nyligen gjord undersökning är det bara 19 procent av pensionärerna själva som uppger att detta spelar roll för hur de röstar. Den stora majoriteten pensionärer ser i stället till samhällets bästa. Mot den bakgrunden kanske det fanns bättre sätt att använda de de där 2,5 miljarderna.
