Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme, men dagen efter fanns inte en rad i Norran. Tidningen missade nyheten.
De flesta minns säkert var de befann sig när de nåddes av beskedet, för så brukar det vara med trauman av det här slaget. Själv vaknade jag i Vilhelmina där jag kvällen innan hade medverkat som författare i en skrivarcirkel.
Tillsammans med min hustru övernattade jag hos arrangören och på morgonen väcktes vi av familjens lilla dotter som kom inrusande i sovrummet och skrek:
”Dom har skjutit en gubbe! Dom sa det på TV. Jag tror han hette Palme …”
Inte en rad
Det var naturligtvis en chock. Något ofattbart hade inträffat i det trygga Sverige. Landets statsminister hade mördats!
Under bilresan hemåt varvades radions nyhetsrapporter med sorgemusik. Vi stannade till i Storuman för att tanka och såg tidningarnas löpsedlar: Palme mördad!
Men när jag hemma i Malå hämtade Norran i brevlådan fanns inte en rad om mordet.
Det var obegripligt! Vad hade hänt?
TT-flasch
Palme sköts cirka 20 minuter över elva på fredagskvällen. En timme senare, klockan 00.20, skickade nyhetsbyrån TT ut ett flaschtelegram om mordet och tio minuter över ett på natten bröt riksradion sina sändningar för att meddela vad som hade hänt.
TT-telegrammet skapade febril aktivitet hos landets tidningar. Pressarna stoppades och sidorna gjordes i all hast om. Men inte på Norran. Varför?
Jo, fredagar var redaktionen i tjänst till midnatt. Hade det varit en torsdag hade redaktionen arbetat till ett. Men nu var det alltså en fredag och klockan tolv gick personalen hem för natten. Tjugo minuter senare kom TT-telegrammet som meddelade att statsministern hade mördats.
Då var det försent. Ingen läste det.
Uppvaknandet skulle bli bryskt!
Åt pipan
Lördagstidningen den 1 mars, där nyheten om mordet borde ha funnits med, toppades av rubriken ”Det går åt pipan”, ett reportage om dålig jämställdhet på arbetsmarknaden. Andra nyheter handlade om bensinkriget och att flera handlare nu riskerade att tvingas stänga. En 17-årig flicka berättade om risken för förfrysning om man inte hade ordentligt på fötterna.
Längst ned på sidan berättade Norran att man betalade tusen kronor till månadens bästa tips.
Men ingen ringde om att Palme var mördad – det utan tvekan mest betydelsefulla tipset.
Chock
Det var ett mord – Medlemordet 1911 – som blev Norrans stora genombrott, det som gjorde att tidningen snabbt fick många läsare och etablerade sig i bygden. Men mordet på Palme missade tidningen.
Det togs förstås igen med råge i måndagstidningen som helt dominerades av den chock som drabbat nationen. Det skulle för lång tid framöver engagera såväl Norran som alla andra tidningar.
Ledarsidan ställde sig frågan ”Varför?” och framhöll Palme som en stridbar men annorlunda ledartyp som visat en ny och mänsklig sida under sitt sista besök i Skellefteå 1984. Redan fanns kondoleanslistor utlagda på flera ställen i stan och det skulle också bli minnesstunder och andra arrangemang för att hedra Palmes minne. Susanne Alfvengrens utsålda konsert på Anderstorp hade ställts in då den riskerade att bli en avslagen tillställning.
Norran och bygden befann sig i chock och hädanefter skulle redaktionen ha nya rutiner för att inte missa ett viktigt TT-telegram innan tidningen gick i tryck.
