Karate Kid

Betyg:

”Karate Kid” gjordes första gången 1984 och kändes då som en riktigt bra ungdomsfilm. Att det som sedan blev en serie tappade i kvalitet allt eftersom var knappast oväntat. Det blir svårt att göra uppföljningar på samma tema.

Samma dilemma gäller den här nyinspelningen. Även om tanken förstås är att den ska passa en ny generation biobesökare som inte såg Ralph Macchio som Karate Kid.

Jaden Smith som spelar Dre Parker, nutidens Karate Kid, är en ovanligt söt unge med mycket attityd. Kanske ett arv av pappa Will?

När Dre flyttar till Kina med sin mamma känns det också som en ganska fräsch idé.

Speciellt som han blir mobbad och misshandlad på sin nya skola av ett gäng kung fu-specialister med en satanisk coach. "Visa ingen nåd” är hans paroll.

Dre får hjälp av en annan sorts mästare, Mr Han. Han tar sig an att träna den unge amerikanen inför en stor turnering.

Mr Han predikar det som vi lärt oss om asiatiska kampsporter. Att inte använda sin kunskap för att misshandla andra. Utan för att försvara sig.

Och så långt fungerar filmen riktigt bra. Vi får inte bara se hur viktig disciplin är för träning. Helt enkelt skicklighet genom hårt arbete. Det handlar också om att uppträda med respekt mot sina medmänniskor.

Dessutom har regissören Harald Zwart använt många vackra vyer från Peking. Det ger en känsla av att vi hamnat i en helt annan miljö – och kultur – än vår egen.

Tyvärr blir sedan själva upplösningen väldigt våldsam. Det kanske är ofrånkomligt men jag kan inte tänka mig att en förälder med ansvar för sitt 12-åriga barn skulle släppa upp dem i en kampsportsring med fullkontakt.

Men det är kanske sådant som lockar dagens unga biobesökare?

Jaden Smith gör i alla fall bra ifrån sig. Jackie Chan är också så där lämpligt sympatisk i sin roll.

Som helhet är det en film som jag inte kan tycka illa om. Även om det ibland faller över till gråtsentimentala och som sagt – blir väldigt brutalt i epilogen.