The Final Frontier (EMI)





30 år efter debuten och tio år efter Bruce Dickinson återförenades med gruppen är Iron Maidens popularitet respektingivande. Gruppen går nu mot längre komplexa symfoniska sviter istället för mer omedelbara låtar – bara tre här är kortare än sex minuter. Det här är ett album som tar tid att komma in i. Det är inte något av gruppens största studioalbum bland de 15 utgivna, men här finns utrymme för att öppna dörrar såväl mot 70-talets proggrock som mot mer folkmusikinspirerad rock. Själv går jag nu och nynnar på avslutande ”When The Wild Wind Blows” då och då.

