Finns svaret på våra utmaningar i storstädernas förorter?

VÅRBY GÅRD.

Det lilla rummet på ABF i Vårby gård, söder om Stockholm är packat. Bredvid mig sitter representanter för Jordbruksdepartementet och unga från förorten, företagare och utbildare. Olika åldrar, bakgrund och kompetens. Men med en och samma mission: att rädda landsbygden. Stoppa avfolkningen. Och uppgradera mediebilden av vad det innebär att leva utanför storstäderna.

Bakom seminariet står debattören och entreprenören Carlos Rojas som gästade Skellefteå på Norrans stora tillväxtkonferens i maj. Han berättade om hur han fick en aha-upplevelse under Landsbygdsriksdagen i Sunne:

– Jag ramlade in på ett föredrag där en tjej berättade om den gängse bilden av landsbygden, hur hon blev identifierad som "bonde" och därmed "sämre".

Carlos – som själv vuxit upp i miljonprogramsförorten Vårby gård – kände direkt igen sig i utanförskapet.

Och visst finns det många likheter mellan landsbygdens och förortens utmaningar. En av de viktigaste är kanske att vi själva inte dras med i schablonen.

När jag flyttade till Västerbotten för drygt ett och ett halvt år sen mötte jag en del som svalt medieelitens etikettering. Att stockholmarna undrade varför jag ville flytta hit var väl en sak, men varför folket här i bygden? Om vi själva inte är övertygade om att vi bor på världens bästa plats, hur ska vi kunna få någon annan att tro det?

Seminariedagens workshops kläckte många spännande idéer om hur vi ska paketera livet utanför storstan som attraktivt. Jag hade med mig en från Norrans tillväxtkonferens, en idé som växte fram på Medlefors i samtal mellan arbetslösa metallare och lokala företagsutvecklingsexperter: en möjligheternas portal där vi för samman pensionsfärdiga företagare och jordbrukare som saknar någon som tar över deras verksamheter med arbetslösa eller unga som vill lära ett nytt yrke, skapa sig en ny tillvaro. Kanske på en annan plats i landet.

Det jobbas redan aktivt för att på just den idén på banan. Personligen hoppas jag få följa tv-serien: "Bonde möter blatte" – ett annat av förslagen från seminariegrupperna.

Dagen med landsbygdens självutnämnda riddare ingav flera känslor:

Ödmjukhet – inför viljan att viga så mycket tid och energi åt att se till att hela Sverige får leva, även i framtiden.

Glädje – över hur mycket som händer när människor väljer att tänka konstruktivt över alla gränser.

Men kanske framförallt hopp. Får de här människorna hållas har vi snart vänt Jörn och Kristineberg till trendiga inflyttningsorter.